Här belönas journalisten Joakim Medin från Mölndal
Journalisten Joakim Medin från Ryet har bland annat gjort skakande reportage om svenska sexköpare, kurdernas situation i Syrien, och ungersk högerextremism. Nu belönas han med Uppsalas hedersmedalj för sina insatser.
Grattis! Hur känns det?
– Det är väldigt hedrande naturligtvis, och en stor överraskning. Det här är inte en medalj som brukar tilldelas unga personer, det var ovanligt i sig. När jag först blev uppringd av medaljkommittén i slutet av oktober trodde jag först att det inte kunde vara på riktigt, säger Joakim Medin.
Vad betyder det att en journalist får medaljen?
– Jag säger som jag skrev på sociala medier när jag först fick veta att jag skulle tilldelas den, att det viktigaste för mig som journalist inte är att vinna priser. Det finns många journalistpriser man kan få runt om i världen.
– Vad som känns särskilt bra för mig med det här är att det här är ett medborgarpris, som tillfaller människor med många slags yrken. Människor som anses ha gjort en samhällsinsats. Det är väl ett erkännande för journalistiken, att det som journalister åstadkommer ses som viktigt för samhället.
Medaljen ska tilldelas personer som gjort insatser för Uppsala, Sverige och världen, i den ordningen. Vad skulle du säga att du har gjort för Uppsala?
– Jag antar att jag flera gånger har kunnat vara en direktlänk mellan stora händelser och läsarna. När jag har befunnit mig på platser där stora katastrofer inträffat, som när jag var i Kiev samma dag som kriget utbröt, eller när jag har bevittnat både belägringar och flyktingkatastrofer, så har jag ofta kontaktats av medier i Uppsala.
– Att läsarna eller tittarna får höra att den här personen, han som går på samma gator som ni och handlar i samma butiker, är där på plats i händelsernas centrum – det tror och hoppas jag kan göra att fler blir intresserade av att sätta sig in i och ta del av nyheterna. Som journalist vet man att det inte alltid är en enkel sak att lyckas med, det där med att väcka intresse.
Är du mer Uppsalabo än västsvensk nu?
– Jag har bott i Uppsala i 20 år nu och trivs fantastiskt bra. Men hemma kommer ändå alltid att vara Mölndal. Faktiskt tatuerade jag in stadsvapnet på min arm i samband med hundraårsjubileet, som jag så klart kom hem för. Det kan nog ge en fingervisning om hur mycket jag älskar min hemstad. Det blev det gamla stadsvapnet, och det var ett högst medvetet val.