Här är berättelsen om Lindomes tio första skolhus
Rätten till utbildning har inte alltid varit en självklarhet. I det gamla bondesamhället var föräldrarna lite kluvna när det gällde barns utbildning. Barnen behövdes hemma på gården för att utföra olika sysslor. Här kommer berättelsen om när Lindome byggde sina tio första skolhus. Det var en process med åsiktsskillnader, stridigheter och överklaganden.
Sveriges första skolordning kom redan på 1500-talet. Föräldrar och faddrar skulle lära barnen Tio guds bud, Fader vår och Trosbekännelsen. Socknens klockare skulle vara behjälplig med kristendomsundervisningen. Under årens lopp tillkom flera olika skolförordningar, beslutade i Stockholm. Utgångspunkten för denna berättelse är Gunnar Hillerströms bok om ”Skolor i Lindome” från 1992.
Under 1800-talets första hälft hade Lindome socken inga ”egna” skolhus. Undervisningen skedde i hyrda lokaler.
Man tillämpade en sorts ambulerande skola där klockaren och några skolmästare vandrade runt i byarna för att undervisa barnen. En av de mest kända skolmästarna var riksdagsmannen Olof Lindbäck som höll skola några år omkring 1815.
1842 instiftades folkskolestadgan med en hårdare reglering och skolplikt. Detta var startskottet på en mer aktiv hantering av skolfrågorna i Lindome. De hyrda lokalerna var inte alltid lämpade för undervisning och hyreskostnaderna kändes betungande för socknens medlemmar. Den ambulerande läraren fick bära med sig katekesböcker, psalmböcker och annat undervisningsmaterial i den så kallade ”skolkistan”. Kraven på undervisningsmaterial ökade successivt när man också skulle undervisa i geografi, historia, naturlära, räkning, välskrivning och sång. Skolkistan blev allt tyngre.
Prästen var självklar som ordförande i sockenstämman vilken var det enda beslutande organet i Lindome. 1863 tog kyrkostämman över skolfrågorna. Man genomförde nu flera utredningar angående var socknens skolhus skulle byggas. Åsikterna var många och det uppstod stridigheter och motsättningar. Skulle man centralisera skolhusen eller decentralisera. Exempel på platser som utreddes och avfärdades var fasta skolhus i Långås, Ålgårdsbacka, Dvärred och vid järnvägsstationen. Förslagen var många och överklagandena duggade tätt. Den statliga Skolinspektionen manade på. Prästeståndet protesterade till bildandet av den statliga Skolinspektionen, men det fanns en majoritet för denna i Sveriges riksdag.
Det tog 23 år innan det första skolhuset stod på plats 1865 nära Lindome kyrka, men byarna i socknens utkanter ville också ha fasta skolhus. På den tiden fanns det 400 barn i skolåldern. Här (i faktarutan) visas de tio första skolhusen i Lindome som byggdes under 90 år, 1865–1955. För uppvärmning användes vedkamin och elektriskt ljus infördes 1918. Vatten hämtades i brunnen och behoven fick skötas i utedasset. Fem av de fasta skolhusen används fortfarande idag och de övriga fem används som bostadshus.
Tjänstebostäder för lärare och lärarinnor byggdes i