Flera hundra entusiaster sprang upp till nio mil i terrängloppet
Tagit en lång promenad i helgen? För deltagarna i Sandsjöbacka Trail var det sträckorna 15, 30, 60 och 90 kilometer som gällde. Och ett 40-tal löpare sprang alla de tre längsta sträckorna tre dagar efter varandra. Det är ganska vanliga människor som springer det här loppet, menade ledaren Robert Rundqvist.
I Wikipedias artikel om traillöpning – löpning i terräng – avslutas artikeln med det filosofiska: ”Vad trailrunning innebär för den enskilda utövaren är högst individuellt och kanske även ibland svårt att sätt ord på.”
En person som inte har svårt att sätta ord på det är Johan Ek Weis:
– Det är inte löptiderna det handlar om, utan själva upplevelsen och att man klarar ett lopp. Och sedan är gemenskapen helt underbar.
Han står vid starten nära gamla Pedagogenområdet i Mölndal och ska springa till Skatås, den kortaste distansen på Sandsjöbacka Trail, 15 kilometer. Bredvid honom är frun Sara Costa.
– Vi sprang tre mil i fredags, planen var att springa sex mil under lördagen och 15 kilometer idag, men jag fick problem med vaden igår, så det fick bli två av loppen.
– De vanliga springer en trippel med 3, 6 och 9 mil under tre dagar. Men vi är lite nybörjare så vi hade bara planerat att springa 3 och 6 mil och 15 kilometer, inflikar Sara Costa.
Nybörjare och nybörjare – Sara Costa förklarar att hon löptränade när hon växte upp i Portugal.
– Men det här vädret är bättre, jag får skavsår när det är för varmt. Jag sprang Ultravasan i augusti i sommar, nio mil, och fick skavsår då.
Johan Ek Weis förklarar att han bara hade sprungit Göteborgsvarvet innan han gav sig på att börja springa traillopp.
– Men Göteborgsvarvet är ofta jobbigare, det är krav att man ska springa snabbare och snabbare. Och jag fick skador. Det här är ett långsammare tempo.
Även en av arrangörerna, Robert
Rundqvist, menar att det mest är vanliga människor och inte en elit som väljer att springa Sandsjöbacka Trail.
– Visst det finns några elitlöpare som springer nio mil i ett tempo på fem minuter per kilometer, men merparten tar god tid på sig och har olika kroppsformer – vi har en gräns på 18 timmar för niomilsloppet idag.
De löpare som sprang nio mil startade klockan sex på lördagsmorgonen från Tjolöholm, där slutpunkten är Skatås. Eftersom det var så tidigt var de första timmarna i mörker – och kyla.
Och de sista par milen är det dessutom mycket uppförsbackar i terräng.
Så de belönas med mycket uppförsbackar efter att redan ha sprungit sju mil? Och de första timmarna måste de springa med pannlampa i mörker? Då måste man vara ganska motiverad?
– Ja, absolut. Man får ju tycka att det är kul det här, så är det.
Kan du förklara vad traillöpning är till skillnad från annan löpning?
– Det finns en härlig tumregel: Det ska vara lättare att springa än att cykla, då är det traillöpning. Det ska vara stigar, men inte för tillrättalagda – lite knöliga stigar.