Nellie Svensson om att vara ung elitidrottare: ”Såklart en utmaning”
I höstas debuterade hon i Frölundas nystartade damlag. GP har listat henne som en av Göteborgs största hockeytalanger. Trots det känner Nellie Svensson, 15, från Kållered inte någon press när det gäller sitt hockeyspelande. – Jag brukar tänka att jag är den yngsta i laget, så jag har framtiden för mig, säger hon.
Bara ett par dagar efter att ha kommit hem från Österrike efter sin första turnering med U16-landslaget möter Nellie Svensson upp
Mölndals-Posten i Kållereds ishall.
Turneringen hade ett annorlunda upplägg där man var tvungen att vinna sin grupp för att gå till final, berättar Nellie.
Efter att ha kommit tvåa i gruppen och förlorat matchen om tredjepris slutade turneringen med en fjärdeplats för Sverige, trots att laget inte förlorade en enda av fyra matcher under ordinarie tid.
Straffar blev det som fällde dem, då de förlorade både mot Tjeckien i gruppen och Finland i bronsmatchen.
Det blev hennes första minne med landslaget. Men från Kållereds ishall har Nellie desto fler.
– Det var här allt startade och här som jag satte på mig skridskorna för första gången. Det finns såklart många minnen härifrån, när jag spelade med killar, säger hon.
Hon kan inte säga att hon minns jättemycket från sina första hockeyträningar, men en sak sticker ut.
– Jag var sex-sju år när jag började och jag kommer ihåg att jag hade på mig konståkningsskridskor första träningen medan alla andra hade på vanliga hockeyskridskor och det var en liten utmaning, skrattar hon och fortsätter:
– Så första gången tyckte jag faktiskt inte att det var så roligt med hockey. Men efter några månader så gick jag upp hit igen och testade för min lillebror spelade. Då fastnade jag för det.
Eftersom det inte fanns något tjej- eller damlag i Kållered har hon, förutom i
TV-pucken, fått mäta sig med killar. Emellanåt har det varit jobbigt att vara en av få tjejer i gruppen, berättar hon.
– Ja, ibland har det varit det. Det har varit att man kanske inte alltid får passningar på träningar och så. Men även utanför isen, man kommer inte in i laget på samma sätt. Men det var två tjejer till som också spelade i samma lag, så det var jättekul.
Vad fick dig att stanna kvar?
– Jag försökte bara att inte bry mig om vad de sa. Utan jag gjorde det jag tyckte var