Malin Andersson Stavridis
Ålder: 29 år
Bor: I Longyearbyen på Svalbard. Är uppvuxen i centrala Lindome och har gått på Valåsskolan och Almåsskolan.
Intressen: ”Jag hittar på nya saker hela tiden. Just nu håller jag på att lära mig topptursskidor. Klättring är en ny grej för mig också. Här på Svalbard tycker jag om att åka båt på sommaren och scouter på vintern. Jag paddlar kajak också. Det blir mycket friluftsliv. På vintern sitter man och stickar och pratar med folk och hänger.”
Familj: Mamma, pappa och en bror. Familjen bor kvar i Lindome, i huset där hon växte upp.
Om att bo i Arktis: ”Det finns ett tillstånd här som vi kallar polarfeber. Man blir så fascinerad av livet och naturen och vill inte lämna det.”
Om att se klimatförändringarna på nära håll: ”Det finns två glaciärer utanför byn och det är tydligt att de minskar varje år. De är inte välmående på sommaren. Det blir väldigt påtagligt här.”
Om kemikalier: ”Jag jobbar med sådant som vi vet är giftigt, som kvicksilver. Även om det är förbjudet i produkter nu så finns det så mycket gammalt kvicksilver i naturen redan. För mig känns det sinnessjukt att vi gör samma misstag med nya kemikalier, som hamnar i naturen och inte kan brytas ner. Det behöver göras mycket inom kemikalielagstiftningen.”
Om vad hon föredrar, totalt mörker eller totalt ljus: ”Jag föredrar helt klart ljuset. Jag älskar friheten det ger mig. Det går ju hand i hand med att det inte heller är lika kallt, i och med sommar, vilket kan vara lite skönt ibland. Under vintern och våren känner man sig ofta som en Michelingubbe under alla lager med kläder man har på sig. Vissa har det dock lite svårt med ljuset under sommaren och får exempelvis problem med dygnsrytmen – en vän till mig delar upp dygnet i tre delar och sover tre timmar på morgonen, tre timmar på sen eftermiddag och tre timmar på natten för det passar honom bäst. Jag har köpt ett par riktigt bra mörkläggningsgardiner och klarar av att hålla en ganska normal dygnsrytm med bara det.”