’’DE VAR BEKANTA MED MÖRDAREN’’
Dubbelmordet i Brattås
En eftermiddag för tio år sedan fann Barbro Öberg sin pappa och hans särbo ihjälslagna på gården i Brattås.
– De bilderna bleknar ju aldrig, säger hon.
Enligt professor Leif GW Persson borde det uppmärksammade dubbelmordet gå att klara upp.
– Tyvärr var polisutredningen usel. Detta handlade inte om några utländska rånare, säger han.
Dubbelmordet i Brattås såg till en början ut som ett så kallat ’’åldringsrån’’ men visade sig innehålla betydligt fler frågetecken som man i dag fortfarande inte har fått svar på.
– I det här fallet fick man det mesta om bakfoten. Om man hade skickat dit ett par fungerande poliser från början skulle det inte ha blivit mer än en vecka gammalt, säger polisprofessor Leif GW Persson.
Tor Öberg, 70, och Gerd Viklund, 67, hade varit ett par i 20 år men levde som särbos. Tisdagen den 31 maj 2005 skulle Gerd ha passat sina barnbarn i Härnösand men ändrade planer gjorde att hon i stället cyklade hem till Tor på den avskilda gården vid Brattås.
Några dagar tidigare hade paret kommit hem från en bussresa till Sankt Petersburg där de hade firat Tors 70-årsdag. Både Gerd och Tor hade fler barn från tidigare äktenskap och levde ett stillsamt liv tillsammans.
De vistades mycket i naturen och växlade mellan att bo på gården och i lägenheten i Härnösand.
Eftermiddagen den 31 maj befann sig troligen Tor ute och högg ved medan Gerd putsade fönster.
Exakt vad som senare hände vet bara gärningsmannen eller gärningsmännen.
Tors dotter Barbro Öberg hade regelbunden kontakt med sin pappa. Men när han inte hade svarat i telefon på två dagar tog hon till sist bilen och körde ut till Brattås.
Först såg allt normalt ut vid den rödmålade gården den här kylslagna försommardagen den 2 juni 2005.
På diskbänken i köket stod fönsterputsen, vilket bekräftade att Gerd hållit på med det som hon hade planerat.
– Jag gick runt i huset och skrek hallå, förklarade Barbro Öberg i tv-programmet Efterlyst.
Men när hon inte fick svar gick hon vidare ut till ladugården, sökte bakom stallet där Tor brukade hugga ved och gick sedan vidare till verkstaden. Där gjorde hon den fasansfulla upptäckten.
– Jag såg Gerd ligga på golvet. Det första jag tänkte var: Varför ligger hon där? Med en träningsoverallsjacka över huvudet? Sedan blev allt svart, sa hon till Efterlyst.
Barbro Öberg lyckades till sist slå larmnumret till polisen. Av hennes pappa Tor Öberg syntes då ännu inga spår. När polisen kom dit kunde man konstatera att Gerd troligen hade slagits ihjäl på gårdsplanen och sedan släpats in i verkstaden.
– Det är bilder som jag alltid kommer att få leva med, de bleknar aldrig, säger Barbro Öberg.
Först dagen därpå
fann polisen även Tor Öberg, som låg ihjälslagen och gömd under oljerockar och plastsäckar i verkstaden, precis intill där man hittat hans särbo.
Men mordvapnet, som man misstänkte kunde vara en yxa, saknades.
Vänner och grannar reagera de med bestörtning och pratade om dubbelmordet som ’’helt ofattbart’’.
Paret beskrevs som vänligt och försynt, hade inga uppenbara fiender.
Gerd hade arbetat som kontorist på det nedlagda regementet i Härnösand innan hon gick i pension och på fritiden ägnade hon sig åt dans, vävning och släktforskning.
Tor arbetade tidigare på Televerket, var jakt- och fiskeintresserad och var även han en passionerad dansare.
Efter morden drog en stor polisutredning igång. Till en början misstänkte man att paret ut satts för ett så kallat ’’åldringsrån’’. Gården låg avsides och Tor Öberg var en relativt välbärgad man med både fonder och skogstillgångar. Enligt uppgifter hade han nyligen sålt ett större parti skog. Spår visade också att huset hade blivit genomsökt efter mordet.
Men det som förbryllade polisen var att inga uppenbara värdesaker hade stulits. På Tors säng låg till exempel byxorna med plånboken kvar i fickan och hans vapenskåp var orört.
– Vissa saker stack i ögonen, säger Leif GW Persson. Att det var ett rånmord tror jag inte en sekund på. Plånboken var tjock som en spädgris, innehöll flera tusen kronor och ingen hade rört den.
Och sättet som man rotat igenom huset på visade att man sökte efter något annat, större.
är ett av de fall som har engagerat professor Leif GW Persson mest. Han har vid flera tillfällen besökt gården själv och gjorde i Veckans Brott även en rekonstruktion av morden.
Enligt honom begick polisen grova fel i början av förundersökningen.
– Man gjorde de vanliga misstagen, hade föreställningar om att det var onda utländska rånare som kommit dit, då blir det så här. Men man hade inte ens kollat om Tors pass var stulet, vilket det inte var och något som hade varit värt mycket pengar i de kretsarna. Det var riktiga bonnsheriffer som skötte det i början, säger han.
Enligt GW missade man att säkra spår på Tor Öberg och det material som han låg gömd under.
– Där fanns en massa tacksamma ytor, plastsäckar och oljerockar man kunde ha hittat
Dubbelmordet i Brattås
fingeravtryck på. Men det gav man fan i, säger han.
I ladugården hängde ett stort antal yxor som tillhörde Tor och hans teori är att gärningsmannen kan ha använt en av dessa som mordvapen.
– Han har knappast släpat med sig den efteråt. Kanske sköljde han av den och hängde tillbaka den bland de andra. Eller så är den undanstoppad i den flera kubikmeter stora vedstacken och dyker upp den dagen när all ved använts.
Det som framför allt fick Leif GW Persson att reagera, och som polisen inte hade lagt märke till, var Gerd Viklunds skor.
– När hon hittades hade hon finskorna med klack på sig. En kvinna i 70-års åldern skulle inte stå på en stol i sådana och putsa fönster. När hon såg att de fick besök satte hon på sig skorna och gick ut på gården för att, på norrländskt vis, berätta att kaffet var klart, säger han.
Med stor sannolikhet försökte hon sedan fly när hon upptäckte gärningsmannen och blev då själv attackerad.
Leif GW Persson menar att just skorna är ett bevis på att paret var bekanta med gärningsmannen, som han tror bara är en person.
– Det hela har börjat fredligt och Tor var bekant med mördaren som kom till gården för att diskutera något. Men Tor, som kunde vara ganska vrång, vände ryggen till honom och då rann sinnet till och mannen greppade efter yxan och slog ner honom. Det var ett oplanerat dåd och det var sannolikt något ekonomiskt som de diskuterade.
När Leif GW Persson besökte gården testade han själv att lyfta huggkubben som Tor Öberg hade flyttat in i verkstaden, något som aldrig hände annars.
– Tor var en riktig rese, en kraftkarl, ingen vanlig 70-åring.
Han lyfte in huggkubben där för att få slut på samtalet som han inte uppskattade, och för att markera, kanske visa sin styrka.
Någon dag efter
mordet fann en hundpatrull Gerds handväska i ett skogsparti en bit från gården men i denna hittade man bara bankpapper och affärshandlingar.
Däremot visade det sig att mördaren stulit hennes bankomatkort och dagen efter mordet har någon försökt ta ut pengar ur en bankomat i Härnösand.
– Det talar ännu mer för att gär- ningsmännen inte kom utifrån, efter ett dubbelmord borde de ha stuckit från bygden snabbt som bara den, säger Leif GW Persson.
Polisen har säkrat en DNA-profil från mordplatsen och som man misstänker kommer från gärningsmannen.
De har även gått ut med bilder på gymnastikskor, från fotspår, som man inte har lyckats identifiera.
– Tyvärr kan både skorna och DNA-spåret ha hamnat där på legitimt sätt eftersom det var en massa rännande på platsen direkt efteråt. Men lyckas man rota fram en bra gubbe och DNA stämmer så är det en annan femma, då blir det logiskt, säger Leif GW Persson.
Tillsammans med
kriminologen Mikael Rying gjorde han för ett par år sedan en rapport om alla ouppklarade fall i Sverige och förslag på hur polisen skulle bli bättre på att arbeta med dessa. Utredningen har bidragit till ändrade rutiner.
Dubbelmordet i Brattås finns med bland de fall som GW Persson anser borde gå att klara upp.
– Bara man får dit kompetent folk att utreda det. Men alla misstag gör mig förbannad. Dåliga poliser och utredningar kostar skattebetalarna en massa miljoner och de anhöriga drabbas av onödigt lidande.
Gerd Viklund och Tor Öbergs barn har tidigare också kritiserat utredningen.
– Framför allt i början var den dåligt skött. Man kan tycka de borde ha mer att gå på, men det är väl den där lilla pusselbiten som saknas. Man slutar aldrig att hoppas, men har det gått tio år så då börjar man mer eller mindre att ge upp. Jag saknar ju min pappa varje dag, det är sådant som aldrig går över hur lång tid det än går, säger Barbro Öberg.
En 50-årig man från Sollefteå har tidigare i år kallats till förhör av Sundsvallspolisen.
Mannen som ej tidigare straffats finns nu med i utredningen, men förundersökningsledaren Josefine Perming–Tengqvist vill inte avslöja varför de är intresserade av honom.
– Vi kallar folk till förhör nästan hela tiden och kan på så sätt avskriva personer från utredningen. Ju färre som kvarstår desto närmare en lösning kommer vi. Vi får fortfarande in många tips gällande Brattåsmorden, sade hon till Örnsköldsviks Allehanda.