Po­se­ra­de vid off­rens gra­var­

Mord & Mysterier - - Onda Relationer - Text: Lennart Håård

My­ra Hind­ley och Ian ­Bra­dy tor­te­ra­de och ­våld­tog fem barn och be­grav­de dem på en hed ut­an­för Man­ches­ter.

Pa­ret har i brit­tisk folk­mun gått till kri­mi­nal­histo­ri­en som ”the mo­ors mur­de­rers”.

Ett av offren, 12-åri­ge Keith ­Ben­nett, har ald­rig hit­tats, hans grav söks fort­fa­ran­de.

Keith Ben­net, 12, var på väg hem till sin mor­mor i kväll­ning­en. Han rät­ta­de till de näs­tan run­da glas­ö­go­nen och ploc­ka­de med lug­gen. Han vil­le se fin ut när han kom till mor­mor.

En grå Mi­ni tra­vel­ler brom­sa­de plöts­ligt in någ­ra me­ter fram­för Keith. Kvin­nan som kör­de öpp­na­de bil­dör­ren på pas­sa­ge­rar­si­dan:

– Vill du hjäl­pa oss med någ­ra lå­dor här fram­me? Hop­pa in, det är snabbt gjort.

Keith kun­de in­te sva­ra nej, så han sat­te sig i bilen.

Bilen riv­star­ta­de och drog iväg, me­dan Keit­hs mor­mor vän­ta­de och vän­ta­de. Tim­mar­na gick och när Keith in­te kom, ring­de hon till poj­kens mam­ma Win­nie som i sin tur ring­de till po­li­sen, ­Gre­a­ter Man­ches­ter police:

– Min son är för­svun­nen. Han he­ter Keith, är 12 år och för­svann på väg till sin mor­mor.

Två tim­mar se­na­re slog po­li­sen larm med en ef­ter­lys­ning:

”Skol­poj­ke med glas­ö­gon och rak lugg är för­svun­nen. Al­la iakt­ta­gel­ser ska ome­del­bart läm­nas till när­mas­te po­lis.”

Polisens larm slog ut

al­la and­ra ny­he­ter, för 12-åri­ge Keith var det tred­je bar­net som spår­löst ha­de för­svun­nit i Man­ches­ter det året. Den 12 juli 1963 för­svann Pau­li­ne Re­a­de, 16, på väg till en dans­kväll på Bri­tish rail­way club. En man be­rät­ta­de att han såg en flic­ka på Frox­mer stre­et klädd i en ljus­blå kap­pa och vi­ta hög­klac­ka­de skor. Man­nens iakt­ta­gel­ser stäm­de ex­akt in på Pau­li­ne Re­a­de. Han var den som sist såg hen­ne och po­li­sen gick ut i po­lis­ra­di­on om för­svin­nan­det.

Den 23 no­vem­ber 1963 för­svann John Kil­bridge, 12. Han lek­te en­sam ti­digt på kväl­len på en lokal mark­nad för barn i nor­ra Man­ches­ter. Plöts­ligt var han för­svun­nen. Al­la stod frå­gan­de och kväl­len slu­ta­de med att för­äld­rar­na ring­de till po­li­sen.

Den 26 de­cem­ber 1964, ba­ra sex må­na­der ef­ter 12-åri­ge Keith Ben­netts för­svin­nan­de, blev Les­ley Ann Dow­ney, 10, det fjär­de off­ret. Hon var ock­så en­sam på en lek­plats. Ing­en viss­te vart hon ha­de ta­git vägen och ing­en ha­de lagt mär­ke till nå­got kons­tigt. Det var sam­ma möns­ter i för­svin­nan­det. Tid­ning­ar, ra­dio och tv ha­de nu var­je dag ny­he­ter och rap­por­ter.

Fy­ra barn i Man­ches­ter

ha­de ­rö­vats bort och för­svun­nit in­om lop­pet av 18 må­na­der. De för­svun­na bar­nen fängs­la­de in­te ba­ra Stor­bri­tan­ni­en, ut­an plöts­ligt fanns sta­den 20 mil norr om Lon­don, med i ny­hets­rap­por­te­ring­en över he­la Eu­ro­pa.

Sent på kväl­len den 6 ok­to­ber 1965, tio må­na­der ef­ter att 10-­åri­ga Les­ley Ann Dow­ney spår­löst för­svun­nit, kom ­Da­vid Smith, 17, till Ward­le Brook ­Avenue 16, där pa­ret Ian Bra­dy och My­ra Hind­ley bod­de.

Da­vid, som var My­ras svå­ger, vil­le lå­na en flas­ka vin och My­ra ­Hind­ley vän­ta­de på ho­nom i kö­ket. Ian Bra­dy, där­e­mot, för­svann in i var­dags­rum­met och stäng­de snabbt dör­ren ef­ter sig.

Ef­ter nå­gon mi­nut hör­de Da­vid ett gällt skrik från rum­met.

Skri­ket slu­ta­de in­te, ut­an blev vär­re och hög­re.

Da­vid Smith sprang mot rum­met och när han öpp­na­de dör­ren såg han hur en ung poj­ke låg kons­tigt snett med över­krop­pen på en sof­fa och med be­nen på gol­vet. Ian Bra­dy stod över poj­ken med en yxa i han­den. ­Da­vid Smith blev så choc­kad att han sprang där­i­från och ut på ga­tan.

Hem­ma be­rät­ta­de han för sin fru vad han ha­de sett och ring­de svårt choc­kad till po­li­sen.

En grupp be­väp­na­de

po­li­ser or­ga­ni­se­ra­des för till­slag i Bra­dys och Hind­leys lä­gen­het och su­perin­ten­dent Bo Tal­bot be­döm­de si­tu­a­tio­nen som myc­ket all­var­lig. Det fanns san­no­likt va­pen i pa­rets lä­gen­het och ti­digt på mor­go­nen slogs en ring av po­li­ser runt fas­tig­he­ten på W. Brook Avenue 16.

In­ten­dent Tal­bot ha­de ­lå­nat

­ci­vi­la klä­der och ut­klädd som ­ba­ga­re ring­de han på lä­gen­hets­dör­ren. Bakom ett hörn i trap­pan stod po­li­ser med au­to­mat­va­pen. My­ra Hind­ley öpp­na­de och ­Tal­bot sa:

– Jag vill ba­ra pra­ta med din man, Ian.

Po­li­ser gick in i lä­gen­he­ten och i pa­rets öv­re vå­ning var en av sov­rums­dör­rar­na låst.

– Jag har glömt nyc­keln på ­job­bet, påstof My­ra Hind­ley.

I det lä­get spe­la­de det ing­en roll för po­li­sen, dör­ren öpp­na­des lätt. I rum­met låg en död poj­ke. – Du är an­hål­len, miss­tänkt för mord, sa in­ten­dent Tal­bot till Bra­dy.

My­ra Hind­ley följ­de med till ­po­lis­sta­tio­nen där Ian Bra­dy ­er­kän­de.

Den dö­da poj­ken var 17-åri­ge Ed­ward Evans.

Kväl­len den 6 ok­to­ber 1965, ­ha­de pa­ret My­ra Hind­ley och Ian Bra­dy valt ut Ed­ward Evans som of­fer på Man­ches­ter cen­tral ­sta­tion, loc­kat ho­nom till en bil och kört hem.

Gri­pan­det och pa­rets er­kän­nan­de blev ge­nom­brot­tet i gå­tan om de fem för­svun­na bar­nen i Man­ches­ter. Tid­ning­ar­na gjor­de ex­tra­upp­la­gor, tv sän­de ex­tra ny­he­ter och ra­di­ons re­port­rar läm­na­de oav­bru­tet rap­por­ter. He­la Eu­ro­pa fick ve­ta att ett eng­elskt par ha­de gri­pits.

Pa­ret ha­de gömt res­väs­kor på cen­tral­sta­tio­nens res­gods­för­va- ring i Man­ches­ter. I väs­kor­na låg nio barn­por­no­gra­fis­ka fil­mer. Där fanns in­spe­la­de band med skrik från hjälp­lö­sa barn. Ett band var 13 mi­nu­ter långt.

I en hus­rann­sa­kan i pa­rets ­lä­gen­het på W. Brook Avenue fann po­li­sen en gam­mal skriv­bok med nam­net ”John Kil­bridge ”.

I en väs­ka fanns fo­to­gra­fi­er från en mils­vidd öde hed i Sadd­leworth mo­or, två mil nord­ost om Man­ches­ter. He­den är två kvadrat­mil stor och om­gi­ven av ­me­ter­höga klip­por. Och det var hit pa­ret Bra­dy och Hind­ley för­de ­si­na of­fer i en bil.

På he­den ne­dan­för

klip­por­na ­in­led­de po­li­sen sö­kan­det ef­ter de för­svun­na bar­nens gra­var. Po­li­sen an­vän­de he­li­kopt­rar och var­je kvadrat­me­ter granska­des. ­Po­li­ser gick på mar­ken i bre­da led.

Den 16 ok­to­ber 1965 hit­ta­des den förs­ta gra­ven. I den låg 10-åri­ga Les­ley Ann Dow­neys kropp. ­In­om sam­ma om­rå­de ­hit­ta­des 12-åri­ge John Kil­bridges grav.

Två gra­var, Keith Ben­netts, 12, och Pau­li­ne Re­a­des, 16, ha­de ­än­nu in­te hit­tats när över­å­kla­ga­re Fre­drick Elwyn Jo­nes väck­te åtal mot Ian Bra­dy och My­ra Hind­ley.

Den 19 april 1966 hölls rät­te­gång­en. Dra­mat kring rät­te­gång­en blev så om­fat­tan­de att rätts­sa­len mås­te ut­rus­tas med

­sä­ker­hets­skär­mar för att skyd­da Bra­dy och Hind­ley.

Ef­ter 14 da­gar var rät­te­gång­en över. Ian Bra­dy och My­ra Hind­ley döm­des till livs­tids fäng­el­se för tre mord: John Kil­bri­de, Les­ley Ann Dow­ney och Ed­ward Evans.

Vå­ren 1987 kom de

förs­ta sva­ren i den olös­ta gå­tan om 16-åri­ga ­Pau­li­ne Re­a­des och 12-åri­ge Keith Ben­netts för­svin­nan­de. Ian Bra­dy och My­ra Hind­ley er­kän­de att även de bar­nen blev de­ras ­of­fer.

Un­der fle­ra sam­tal med ­psy­ki­a­ter ta­la­de Bra­dy och ­Hind­ley om var de ha­de be­gravt även de­ras krop­par på den öde he­den i Sadd­leworth mo­or. Ian Bra­dy och ­My­ra Hind­ley för­des un­der högs­ta sä­ker­het i po­lis­bi­lar till he­den och gick till­sam­mans med po­li­ser upp mot klip­por­na på en av he­dens höj­der.

– Här be­grav­de vi dem, pe­ka­de My­ra Hind­ley.

– Jag minns att jag såg klip­por­na när Ian gräv­de gra­ven.

Ba­ra någ­ra me­ter från klip­por­na hit­ta­des en grav och där fanns kvar­le­vor­na ef­ter Pau­li­ne Re­a­des, som någ­ra da­gar se­na­re fick en vär­dig be­grav­ning i Man­ches­ter.

Där­e­mot hit­ta­des ald­rig Keith Ben­nett på den öde he­den.

I mars i år rap­por­te­ra­de Daily star att två vän­ner till Ben­nets ­fa­milj sa­de sig ha upp­täckt dol­da kod­ord i Ian Bra­dys bok The

­ga­tes of Ja­nus som ska av­slö­ja var Keith Ben­net är be­gravd.

My­ra Hind­ley ­kom­men­te­ra­de sin in­bland­ning un­der ­rät­te­gång­en. Ut­an hen­ne ha­de in­te bar­nen kli­vit in i bilen fri­vil­ligt.

My­ra Hind­ley och Ian Bra­dy står nå­gon­stans på Sadd­leworth mo­or. De tog fler bil­der av varand­ra i när­he­ten av plat­ser där de be­gravt ett of­fer.

Foto: AP

Keith Ben­nets mam­ma Win­nie och hans sto­re­bror Jo­ey le­ta­de själ­va ef­ter krop­pen ute på he­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.