Vad drabbade expeditionen?
Nio unga skidåkare gav sig ut på en expedition i de ryska Uralbergen. Vad som hände sedan är ett mysterium. Att de gick en fasansfull död till mötes vet vi – men sättet de dog på har aldrig kunnat förklaras.
Ijanuari 1959 bestämde sig en grupp studenter vid Uralbergens Tekniska högskola för att ge sig iväg på en expedition i den gigantiska ryska bergskedjan. Sju män och två kvinnor gav sig iväg under ledning av den erfarne expeditionsledaren Igor Djatlov.
Målet var att ta sig fram till det ensligt belägrade berget Otorten; en strapats som skulle ta minst fem dagar. Men den 20 februari 1959, när gruppen hade varit borta i nästan en månad, skickades en räddningsexpedition ut för att leta reda på dem.
Efter sex dagars sökande hittade de något som var lika fasansfullt – som oförklarligt.
Först fann man gruppens sista läger, vid sluttningen av berget Cholat-Siachl. Deras kläder och utrustning var kvar, men något hade fått dem att överge sitt tält genom att riva upp det inifrån och fly i panik. Fotspår i snön som ledde bort från tältet visade att flera av dem hade sprungit barfota i den trettiogradiga kylan.
En dryg kilometer bort, under ett stort träd, låg kropparna av Jurij Krivonisjtjenko, 24, och Jurij Dorosjenko, 21. De var klädda i bara kalsonger. I när- heten låg de lika tunt klädda kropparna av expeditionsledaren Igor Djatlov, 23, Zinaida Kolmogorova, 22, och Rustem Slobodin, 23. Alla tre såg ut att ha försökt återvända till tältet när de frös ihjäl; en obduktion visade att Slobodin även hade en fraktur på skallbenet.
Först två månader senare hittades de resterande fyra medlemmarna under en ravin. Och det som hade varit ett märkligt fall förvandlades plötsligt till något som helt saknade en förklaring.
Alexander Kolevatov, 23, såg ut att ha frusit ihjäl som de andra. Men de tre resterande kropparna hade alla utsatts för kraf- tigt våld. Nikolaj Thibeaux-Brignolles, 23, hade en krossad skalle; Ludmila Dubinina, 20, och Semen Zoltarjov, 38, hade krossade revben. Alla fyra var bättre klädda än sina kamrater; vissa hade tagit på sig kläder som tillhörde de första fem som hittades.
Det blev märkligare. Dubininas lik saknade både tunga och ögon. Vissa av kläderna visade spår av hög radioaktivitet. Ingen av kropparna hade utsatts för något påtagligt yttre våld; trots att två av offren hade krossade revben hade deras kroppar inga blåmärken. De sovjetiska utredarna kom fram till att en ”framtvingad okänd kraft” hade orsakat de inre skadorna – en term som bara ökade mysteriet. Den offentliga utredningen var hemligstämplad i fyrtio år, och när den gjordes tillgänglig för allmänheten 1999 saknades flera dokument.
Det har gått 55 år, men döden vid Djatlovpasset (det fick sitt namn efter händelsen av den förolyckade Igor Djatlov) i Uralbergen är ännu oförklarad. Teorier har luftats i en mängd böcker, och i filmer som Renny Harlins ” Devil’s Pass” 2013.
Men teorier är allt vi har.
’’ Något hade fått dem att överge sitt tält och fly i panik