Kannibalen som blev krogrecensent
Trots överväldigande bevis klarade sig Issei Sagawa från att dömas för det han hade gjort: Mördat och ätit upp delar av sitt offer Renée Hartevelt.
Rikemansbarnet Issei Sagawa föddes för tidigt, liten och bräcklig, i Kobe 1949 – 32 år innan han skulle nå hela världens rampljus som ”den japanske kannibalen”.
I intervjuer har han berättat att han redan som äldre tonåring fascinerades av tanken på att äta människokött, men trots att han flera gånger försökte få tag på ett offer – helst hans totala motpol i allt, en vacker kvinna – dröjde det till 1981 innan han lyckades.
I slutet av 1970-talet flyttade Sagawa till Frankrike för att plugga litteratur på Sorbonneuniversitetet.
Där lärde han känna flera studenter från övriga Europa, bland annat holländskan Renée Hartevelt, en i hans ögon lång, vacker och ouppnåelig kvinna.
En kväll i juni 1981 bjöd han hem Hartevelt till sin lägenhet på middag, under förevändning att han ville ha hjälp med att översätta ett stycke poesi för en hemstudieuppgift.
Det hela var noga planlagt.
Medan hon satt och läste smög Sagawa upp bakom henne, satte en gevärspipa mot nacken och fyrade av. Sannolikt dog holländskan omedelbart, men det vet Sagawa ingenting om. Han blev så överväldigad av vad han hade gjort att han svimmade av chocken.
När han kommit till sans igen skändade han Hartevelts kropp på alla tänkbara, fasansfulla sätt. Utan att gå in på övriga detaljer – Sagawa själv har i intervjuer och egna böcker noggrant redogjort för hela förloppet – åt han upp valda bitar av holländskans kropp under ett par dagar.
Resterna förvarade han i kylskåpet.
Det var först två dagar senare, när han skulle dumpa den lemlästade kroppen i en sjö, som han
greps av polis sedan han iakttagits av vittnen.
Men trots att varenda detalj är känd kring mordet och allt det andra hemska Sagawa gjorde, blev han aldrig dömd. Hans pappa finansierade en kader av skickliga advokater som lyckades driva igenom att Sagawa var galen, och därför inte kunde dömas till fängelse. När han sedan hade skickats tillbaka till Japan, där han på nytt skulle åtalas, vägrade fransmännen att lämna ut dokumentationen. För dem var fallet avslutat och förundersökningen förseglad och arkiverad.
På grund av dessa omständigheter var Sagawa, efter häktningstid och ett par år på diverse sjukhus i Frankrike och Japan, en fri man på sensommaren 1986.
Händelserna spelade Issei Sagawa i händerna. Under de första åren i frihet ville alla veta allt om det bestialiska han hade gjort.
Han bjöds in till tv-soffor och intervjuades flera gånger. Ofta mot betalning.
Varenda detalj skulle upp till ytan inför en fascinerad allmänhet.
Ungefär samtidigt som intresset rimligen borde ha avtagit, i slutet av 1980-talet, slog en seriemördare till i Japan. Media och allmänhetens intresse vändes från Sagawa, men bara för ett ögonblick. Snart flockades alla runt honom igen, för att få veta vad han hade för åsikt om seriemördaren som hade dödat flera unga flickor.
Han om någon borde ju veta mer. I en intervju för Vice många år senare, 2009, berättade Sagawa att den publicitet han fick som expert gjorde att hans böcker och artiklar blev publicerade.
Makabert nog blev han på kuppen en kändis – han fick gå på premiärer och på röda mattor, sitta i nya tv-soffor, skriva krogrecensioner för det japanska magasinet Spa och ännu fler böcker. Han förtjänade sitt levebröd på att vara känd som mördare och kannibal.
I Viceintervjun berättade han att just det, att vara kändis för något så bestialiskt, var ett fruktansvärt straff, men samtidigt rullade pengarna in.
I dag är Issei Sagawa 67 år gammal och periodvis lever han numera på socialbidrag. I intervjuer har han berättat att han ibland drömmer om att upprepa sin onda gärning, den här gången med en japanska, men hävdar samtidigt att han har blivit för gammal.
Och det är bara att hoppas att det är sant. När den svenske ekonomiprofessorn Micael Dahlén träffade Sagawa under arbetet med boken Monster (Volante, 2011) sa japanen att han var redo att mörda igen.
– Han blev väldigt förvånad över att han (efter mordet på holländskan Renée Hartevelt) blev så uppmärksammad. Han blev enormt berömd, så snabbt, i Japan. Det var ofattbart för honom. Men eftersom intresset hade minskat sa han rakt ut att han funderade på att mörda igen, berättade Micael Dahlén.
Makab’ert
nog blev han en kändis – han fick sitta i tv-soffor och skriva krogrecensioner