’’Vi har blivit felaktigt dömda – några andra går fria därute’’
Veronica Orderud, 47, har avtjänat sitt straff, lämnat Orderuds gård och drömmer om att bli fängelsepräst.
Tillsammans med exmaken Per kämpar hon nu för att bli frikänd.
– Det är jobbigt att hela tiden bli dömd och bedömd utifrån det som hänt, säger hon.
Paret är numera skilda och förre maken valde efter avtjänat straff att återvända till Orderuds gård där han numera bor. På grund av att han dömdes för mordet fick han inget arv utan fick köpa sitt gamla barndomshem.
Veronica Orderud bor numera i Oslo. Hon studerar och praktiserar just nu på Frälsningsarmén.
När hon dömdes blev hon chockad, men tiden i fängelset har gjort henne starkare och tuffare, säger hon.
Mediebevakningen av Orderudsmorden var intensiv och fokuserade mycket på de olika personernas privatliv. Detaljer blåstes upp och de inblandade fick ofta olika karaktärer.
– Jag framställdes som en häxa och Per som en toffel som jag kunde hunsa. Det skrevs ett slags historia som var helt surrealistisk. Man måste bygga murar omkring sig, annars skulle man bli galen, säger hon.
Att komma ut ur fängelset gick bättre än hon hade trott.
– Med tiden har saken lagt sig lite och ingen har sagt någon negativt. Men visst blir man stigmatiserad av att hela tiden bli bedömd utifrån det som hände, säger hon.
Både hon och Per anser sig ha utsatts för ett justitiemord. Med hjälp av en privat efterforskare vill de försöka få sin sak prövad i den så kal�lade gjenopptakelsekommissionen.
Det är en fristående kontrollfunktion utanför rättsväsendet för de som anser sig vara oskyldigt dömda.
Bland annat visar den privata utredningen på brister i polisens utredning och även på alternativa gärningsmän.
De tycker att polisen alltför snabbt riktade in sig på gårdstvisten.
– Då, när spåren fortfarande var varma, borde de ha följts upp av polisen så hade det kunnat bli en helt annan utgång, säger hon.
Troligen får det förra detta paret besked under nästa år om saken ska prövas eller inte.
– Det skulle betyda allt eftersom vi blivit felaktigt dömda och några andra går fria därute. Samtidigt måste man vara realist och ha is i magen, säger Veronica Orderud.
Den nya utredningen har finansierats av privatpersoner som tror på Per och Veronicas oskuld.
Hur hanterar man att sitta så många år i fängelse samtidigt som man anser sig vara oskyldig?
– Jag har känt alla känslor, varit förbannad arg och ledsen, allt på en gång. Men det finns bara ett val – att göra det man kan för att överleva eller att ta livet av sig. Jag bestämde mig tidigt för att det här ska jag klara av för att komma ut på andra sidan som en stark person, säger hon.
Händelsen har splittrat familjen. I dag har Veronica ingen kontakt med sin syster Kristin.
– Nej, det blir helt fel och jag har inget behov av det, säger hon.
Om ni inte bli frikända, hur går du vidare då?
– Man måste bara försöka leva livet, och gå vidare som andra människor. När man har gått igenom det här så uppskattar man de små sakerna och friheten, att göra vad man vill när man vill.