MONSTRET I FLORENCE
Varför kunde inte polisen stoppa det fruktansvärda monstret i Florence från att mörda?
VARFÖR LYCKADES INTE POLISEN STOPPA MONSTRET I FLORENS SOM SMÖG RUNT BLAND DE TOSKANSKA KULLARNA I NÄSTAN 20 ÅR OCH LURADE PÅ OSKYLDIGA PAR NÄR DE ÄLSKADE I SINA BILAR?
Iöstra London på 1800-talet smög den osynlige Jack Uppskäraren, en knivviftande galning, runt på gatorna i Whitechapel på jakt efter stadens prostituerade. I Weimarrepublikens Tyskland var det Peter Kürten, känd som Vampyren från Düsseldorf, som slaktade mer än ett dussin kvinnor och barn i en serie sexuella mord under 16 år. Boston-stryparen terroriserade den amerikanska delstaten Massachusetts under 1960-talet när han ströp 13 kvinnliga offer till döds med deras egna klädesplagg. För Italien är Monstret i Florens deras rättssystems akilleshäl.
Under närmare 20 år blev sju olika par slaktade medan de älskade på kullarna som omger Florens. Flera av de kvinnliga offren blev utsatta för sjuka stympningar av sina könsorgan. Utredningen av brottslingen (eller brottslingarna) utvecklades till ett snärjigt och intrikat system. Men trots den längsta och dyraste jakten på en förövare i Italien någonsin har polisen aldrig lyckats att rycka av masken på Italiens mörkaste och mest brutala seriemördare.
FLORENS SJASKIGA BUK
Det var en stilla morgon den 7 juni 1981 i den intet ont anande staden Scandicci. Invånarna rörde sig mellan morgonens besök i kyrkan och hemmen för lunch. Men på ängarna utanför staden var sommarens tryckande och fuktiga hetta obeveklig för en grupp polismilitärer, konstaplar och brottsplatstekniker som försökte förstå vad det var som de hade framför sig. Inuti en kopparfärgad bil satt en ung man. Hålet i hans vänstra tinning och det spindelvävsmönstrade glasfönstret till höger om honom som var färgat av rött blod var bara små detaljer i denna skräckfyllda brottsplats.
Bredvid bilen låg den utsträckta kroppen av en naken kvinna. Hon hade också skjutits, men mellan hennes särade ben hade hennes underliv skurits bort, vilket lämnade ett blodigt och gapande sår. De två offren var 21-årige Carmela De Nuccio och hennes pojkvän den 30-årige Giovanni
Foggi. Paret hade setts tillsammans på ett ställe i närheten föregående kväll och hade smitit iväg från sina vänner strax innan midnatt. När de smög upp för kullen för att älska överfölls de och dödades.
Patroner som hittades vid brottsplatsen visade att mördaren hade använt en pistol laddad med .22-kalibriga H-kulor från Winchester-serien. Efter att ha undersökt kropparna kom rättsläkaren fram till att kniven som använts för att skära ut De Nuccios vagina måste nästan ha varit en dykarkniv. Följande dag skrev lokaltidningen om alla horribla detaljer kring mordet. Man publicerade också en återblick på ett liknande olöst mord som hade inträffat år 1974.
Två unga vuxna som precis förlovat sig, Paquale Gentilcore och hans flickvän, hade skjutits medan de älskade i Gentilcores bil, en Fiat 127, i närheten av Borgo San Lorenzo, precis utanför Florens. Den blivande bruden hittades en liten bit ifrån bilen. Hon hade angripits igen efter sin död, knivhuggits 97 gånger och en gren från en vinranka hade körts in i hennes underliv.
På brottsplatsen hade man funnit 22-kalibriga H-kulor från Winchester-serien. På grund av morden i Scandicci tog polisen en ny titt på det tidigare mordet och jämförde fallen. Prover av kulorna visade att samma pistol hade använts för att skjuta båda paren – ett litet märke på kanten av patronerna visade att vapnet hade en tydlig defekt i utloppet.
Polisen förhörde ambulansföraren Enzo Spalletti om morden. Innan offren blev förstasidesstoff visste Spalletti redan för mycket. Han erkände att han faktiskt var en smygtittare och hade sett paret i bilen, men att de var i allra högsta grad vid liv. Polisen trodde att Spalletti visste mer än han utgav sig för att veta och arresterade honom.
MONSTRETS MÅNGA ANSIKTEN
Den 23 oktober innebar nyheten att ett till par hade slaktats i Bartoline-fältet att polisen var tvungna att släppa Spalletti utan åtal. Ögonvittnen som hade kört förbi platsen utanför Calenzano berättade för polisen att de hade sett en man som verkade nervös i en röd Alfa Romeo.
Den rättsmedicinska gruppen tog fram en skiss av gärningsmannen, men fantombilden offentliggjordes inte, av rädsla för att det skulle kunna sätta igång en häxjakt i ett samhälle där man sedan tidigare hade en tendens att peka ut familjemedlemmar.
Vissa trodde att mördaren var läkare eller kirurg – vem skulle annars ha modet att stympa en kvinna? Andra trodde att grenen som körts in i Pettini var inspirerad av en biblisk referens: ”Det vin som inte bär frukt skall han ta bort.” Var det så att en lokal präst riktade in sig på ogifta par för deras syndiga drifter? Den lokala journalisten Mario Spezi kom på ett öknamn till mördaren: ”Monstret i Florens”.
Polisen kunde inte gå vidare med fallet eftersom de misslyckats med att säkra alla brottsplatser. Odjuret slog till igen följande sommar. Paolo Mainardi och Anatonella Migliorini hittades i ett dike i Montespertoli den 20 juni 1982. Migliorini hade dött på platsen. Rädslan att påträffas ute i det öppna gjorde att Monstret inte hade stympat henne.
Mainardi var fortfarande vid liv och kördes kvickt till sjukhus, men hans liv kunde inte räddas. Polisen tror att paret hade sett Monstret innan de bragts om livet. Journalister blev nu instruerade att skriva att det manliga offret hade kunnat avslöja en viktig detalj för polisen i sjukhuset. Polisen hoppades nyheterna skulle skrämma Monstret till att begå ett misstag.
Ambulansföraren som hade försökt att rädda Mainardi blev trakasserad med telefonsamtal från en man som hävdade att han var Monstret. Hans och hans familjs säkerhet hotades, men samtalen gick inte att spåra. Fantombilden offentliggjordes också, men utan ge något resultat och Monstret var fortfarande på fri fot.
DET SARDINSKA SPÅRET
Fallet snurrade runt sin egna axel när polisen fick tag i ett tidningsurklipp om ett mord år 1968. Den gifta kvinnan Barbara Locci och hennes älskare Antonio Lo Bianco sköts medan de älskade inne i Lo Biancos bil i Signa – hennes son sov i baksätet.
Paret var mitt i samlaget när de sköts på nära håll med en Beretta som var laddad med (du gissade rätt) .22-kalibriga Winchester-seriens H-kulor. Loccis make Stefano Mele,
HON HADE SKJUTITS OCH HENNES UNDERLIV HADE SKURITS BORT, VILKET LÄMNADE ETT STORT OCH GAPANDE SÅR.
som blev bitter över sin frus otrohet, erkände mordet och fängslades. Men pistolen återfanns aldrig. Mele sa att han efter skjutningen kastade den i en flod i närheten, men trots intensiva eftersökningar hittades den aldrig.
Medan han avtjänade straffet på öppen anstalt intervjuades han av Mario Spezi som blev överraskad när han sa till denne: ”De måste komma fram till var den där pistolen finns annars kommer de att begå flera mord. De kommer att fortsätta döda.” Vilka var dessa ”de” Mele pratade om? Hade det funnits medbrottslingar? Hade han tagit på sig någon annans straff? Var befann de sig nu? Och var fanns mordvapnet?
Giovanni, Francesco och Salvatore Vinci var bröder, ligister och nyss inflyttade till Florens från Sardinien. De hade kommit i början av 1960-talet. Salvatore hade bott ett tag tillsamman med Mele och hans fru. Bröderna blev hennes älskare innan hon gick vidare till Lo Bianco. Loccis son, som hade bevittnat skottlossningen berättade för polisen att han sett tre män, men han sågs inte av rätten som ett tillförlitligt vittne. Hade bröderna Vinci varit Meles medbrottslingar? Hade de nu pistolen? Saker tyder på att en av bröderna möjligen hade en Beretta-pistol som de hade tagit med sig från Sardinien, men det fanns inget bevis för att pistolen fortfarande befann sig i deras ägo.
Polisen lyckades att lokalisera Francesco till området där det senaste mordet hade ägt rum. En övergiven bil som hittades fyra dagar efter Montespertoli-morden i närheten av brottsplatsen kunde spåras till Francesco. Han arresterades i augusti 1982, vilket verkade tysta besten som lurade på sina offer på Florens kullar.
Men det verkliga Monstret slog till igen den 9 september 1983. Nu hade han dock ändrat sina metoder, eftersom paret som angreps var de tyska studenterna Wilhelm Meyer och Jens Rüsch, två män som hade rest till Italien för att fira att Meyer hade tilldelats ett stipendium den sommaren. De hade befunnit sig i den bakre delen av en husbil när de sköts genom fönstret. Polisen trodde att Monstret hade misstagit Rüsch för en kvinna på grund av hans långa hår.
Utredare som arbetade med fallet var skeptiska till att Francesco skulle vara Monstret, men de misstänkte att han kunde veta vem Monstret var. Deras nästa drag var att arrestera hans brorson Antonio. Medan han var i arresten försökte polisen att spela ut de två Vinci mot varandra
med förhoppningen att en av dem skulle börja prata. De arresterade också Piero Mucciarini, Meles svåger, samt Giovanni Mele, hans bror.
Med klanen bakom galler fortgick spelet mellan de anklagade och polisen, fram till morgonen den 30 juli 1984 när Claudio Stefanacci och Pia Rontini påträffades i Vicchio. De hade slaktats på typiskt Monster-manér, men förutom att underlivet var stympat hade också Rontinis vänstra bröst skurits av. Klanen släpptes kort därefter. Salvatore hölls under konstant övervakning, men i september avslutades denna.
MÖRDARENS SLUTPUNKT
De sista veckorna följande sommar, den 9 september, hittades ytterligare ett par. Denna gång hade Monstret ansträngt sig för att försöka dölja kropparna. Han hade virat in det kvinnliga offret, 36-årige Nadine Mauriot i ett tält och försökt att kamouflera mannen, 25-årige Jean-michel Kraveichvili, med grenar och löv. Svampplockare råkade gå förbi platsen
i närheten av San Casciano och fann kropparna. Mauriots vagina och vänstra bröst hade skurits bort. Hettan i graven hade gjort att hennes kropp var hårt åtgången.
Följande dag fick åklagare Silvia Della Monica ett brev till sitt kontor. I kuvertet låg en bit av Mauriots vänstra bröst. Hon avsade sig omedelbart fallet och skaffade sig skydd av livvakter. San Casciano-morden var det sista av Monstrets räder, men militärpolis och polis vägrade att ge upp och det utlystes en belöning på en halv miljard lira (2 miljoner kronor vid den tiden) för information som skulle kunna leda till gripandet av Monstret.
Ett brev pekade ut Pietro Pacciani, en lantbrukare från Vicchio som hade suttit inne för att dödat en man som hade försökt att förföra hans flickvän år 1951. Efter att han hade slagit honom till döds våldtog Pacciani sin flickvän bredvid kroppen. Men Pacciani som nu var 60 år var förbryllad över anklagelserna. Det var också svårt att föreställa sig honom kapabel att jaga efter offren eller smyga runt bland bilarna utan att upptäckas.
Den utredande åklagaren Mario Rotella var säker på att Salvatore var Monstret och att pistolen som hade använts till morden inte hade lämnat den Sardinska klanen som han trodde var inblandad i slakten år 1968.
Han meddelade Salvatore att han var misstänkt och i slutet av år 1985 utelämnades den Sardinien-bördige och sändes tillbaka till ön.
Han stod inför rätta två år senare, anklagad för att mördat sin fru 1961 som sades ha begått självmord. Men Salvatore frikändes och har efter att han lämnade rättssalen som en fri man aldrig setts till igen.