INTRYCKT I HÄXALMEN
Vi vet fortfarande inte vem den mystiska Bella vars kropp gömdes i ett ihåligt träd.
NAZISTSPIONER, SVART MAGI, EN GLAMORÖS KABARETSÅNGERSKA OCH ETT MORDMYSTERIUM SOM ALDRIG TYCKS BLI LÖST: VEM VAR DEN LILLA BRUNETTEN SOM SÅ BRUTALT TRYCKTES IN I ETT IHÅLIGT TRÄD? OCH VARFÖR HAR MAN MER ÄN 70 ÅR EFTER ATT MAN PÅTRÄFFADE HENNES KROPP FORTFARANDE INTE HITTAT HENNES MÖRDARE?
År 1941 rasade kriget och de boende i engelska Midlands fick uthärda regelbundna bombräder. Tyska Luftwaffe hade bombat Birmingham rejält under tre år. Ungefär 1 852 ton bomber uppskattas ha släppts över staden och kringliggande områden, vilket orsakade stor förödelse. Tyskarna var särskilt intresserade av denna trakt, eftersom det fanns ett antal viktiga ammunitionsfabriker där.
Under hela kriget florerade olika rykten om spionkretsar i Birmingham och hemliga agenter. Varje person med utländsk brytning, ett utländskt klingande namn eller utländskt utseende bemöttes med misstanke.
De nattliga räderna kallades även Birmingham Blitz. De försvårade den brottsutredning som inleddes år 1943 efter att ett skelett hittades intryckt i en trädstam. Väldigt många män och kvinnor försvann under denna tid på grund av alla bombningar. Att matcha förlorade släktingar med det stadigt ökande antalet kroppar blev nästan omöjligt. Blitzen dödade totalt minst 2 000 personer i Birmingham.
Mer än 3 000 saknade personers akter granskades under utredningen som hade med skelettet att göra. Det var ett ytterst tidskrävande arbete och varje granskning skulle senare visa sig vara slöseri med tid. Det blev också en övermäktig uppgift att hålla ordning på dokumentationen.
Uppgifter om offrets tänder som behövdes för utredningen var svåra att få fram. Detta ledde undersökningen in i nya återvändsgränder. Offentliga byggnader som härbärgerade viktig information förstördes, vilket i sin tur ledde till nya avbrott. Denna kedja av olyckliga omständigheter, dålig tajming och otur i största allmänhet ledde till ett fascinerande ouppklarat fall som är värt att återvända till än idag.
HAGLEY-SKOGEN VID SKYMNING
När solen gick ner över Clent Hills den 18 april 1943 smög sig fyra killar igenom häcken till Hagley Halls egendom och rörde sig i riktning mot Hagley-skogen i närheten av Wychbury Hill. I bästa fall var stämningen lite spöklik och öde där, men vid skymning när skuggorna blev långa och rävarna började tjuta var stämningen extra skrämmande.
Pojkarna borde inte ha varit där. För det första hade de gjort intrång på Lord Cobhams mark, för det andra var de ute efter att stjäla från egendomen. De hade egentligen inga särskilt onda avsikter. Att stjäla ägg förbjöds 1954, men vid den här tiden var det något folk bara ryckte på axlarna åt. Om de lyckades finna några vilda fågelägg eller annat den natten hade de kunnat göra sig en rätt god förtjänst. Det var upplagt för lite förbjuden spänning i skogen.
Efter en stund stötte pojkarna på en enorm skogsalm som tornade upp sig över dem med sin ihåliga stam. Platsen var sedan tidigare känd hos byborna som ytterst olycksbådande. Mistlarna i trädtoppen sträckte sina spindelarmar upp mot den mörka himlen. Lokalbefolkningen kallade trädet för ”Wych Elm”. Detta är det engelska namnet på arten skogsalm, men på engelska uttalas ”wych” som ”witch”, alltså häxa, och det var för sina långa rötter och parasiterna som liknade en häxas hår som trädet kallades Häxalmen.
Dimman började lägga sig vid trädets stam och buskarna, vilket förstärkte den olycksbådande stämningen. Detta var inte en en lekplats för unga pojkar.
KROPPEN I TRÄDET
Robert Hart, Fred Payne och unge Tommy Willetts höll utkik.
15-årige Bob Farmerden, som var den smalaste men samtidigt modigaste av alla i gänget, klättrade upp för stammen för att klänga sig hela vägen upp till toppen. Trädet var känt för att vara ihåligt och ett typiskt tillhåll för vilda djur. Pojkarna hoppades därför att hitta fågelbon fulla med goda ägg. Vad de hittade var dock något helt annat.
Inklämd bland multnade löv och knotiga kvistar låg en vit dödskalle. Först såg det ut att vara ett ofarligt fynd, något man kunde använda för att skrämma sina vänner med, men vid närmare påseende insåg Bob att det inte rörde sig om en djurskalle. Huvudet hade tillhört en människa. Testar av musbrunt hår satt fortfarande fast vid huvudsvålen, kött hängde ned från pannan och två sneda tänder med litet tyg fäst vid sköt ut från den gapande käften som persikofärgat skum. En sko hade fallit ned genom den ihåliga gamla stammen. Han hade hittat en död kropp.
Bob blev rädd för att det var gud som straffade honom och klättrade snabbt ned för stammen. Han beskrev sedan för sina vänner det fruktansvärda fyndet. Han hade tagit med sig skallen ner ifall de inte skulle tro honom och beviset stirrade tillbaka på dem i månskenet.
Killarna var mycket skakade, men befann sig också i ett dilemma. De visste att de borde anmäla det upphittade kraniet, men samtidigt hade de ju gjort intrång på Lord Cobhams privata egendom. De insåg snabbt att ett erkännande skulle leda till tråkigheter och en mängd olika problem. Pojkarna svor därför att ingen av dem någonsin skulle berätta för någon och att skallen skulle förbli en hemlighet.
Bob Farmer klättrade åter upp i trädet och släppte skallen tillbaka till sin lövbädd i den ihåliga stammen. Det skulle dock inte dröja länge förrän hemligheten avslöjades ...
SKVALLER-TOMMY
Den yngsta av de fyra vännerna, Tommy Willetts, var däremot alldeles för upprörd för att kunna hålla hemligheten för sig själv. Redan under vägen tillbaka hem hade han bestämt sig. Han ville såklart inte få några problem för att han hade gjort intrång på Lord Cobhams ägor och han visste att hans mor skulle bli mycket besviken på honom. Men samtidigt kände han att denna speciella hemlighet måste delas.
Tommy Willetts berättade därför allt för sina föräldrar: om den stirrande skallen, det löst hängande håret och resterna av ruttet kött. Hans far blev arg och sa att han inte tyckte att det var ett roligt skämt. Det var rent av osmakligt med tanke på den pågående tragedien med kriget de hela tiden påmindes om. Men snart märkte föräldrarna att Tommy var ovanligt upprörd. Ilskan över att deras son varit ute och stulit fågelägg övergick i skräck när de insåg att han talade sanning. De satte sig tysta ner och lyssnade när han beskrev den fruktansvärda upptäckten i den gamla skogsalmen på Hagleys ägor.
Mr Willetts ringde därpå den lokala polisen som inom kort hade genomsökt den gamla almen. Precis som lille Tommy hade sagt hittade de ett mänskligt kranium, men det var inte allt som fanns intryckt i almen. Ett nästintill fullständigt skelett hade placerats inne i trädet tillsammans med några ruttna klädesplagg, en sko och en billig bröllopsring i guld. Som om dessa fynd inte var hemska nog låg även flera fingrar och en skadad hand utspridda runt trädet.
Polisen hade ingen aning om vem offret var och hur i hela fridens namn det hade hamnat i trädet mitt i skogen. Professor James Webster, chef för inrikesministeriets juridiska vetenskapslaboratorium i West Midlands och grundare av West Midlands juridiska vetenskapslaboratorium vid universitetet i Birmingham University kallades in för att ta reda på det.
Offret kom att kallas ”Bella” under utredningen för att det klottrades ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen?” på flera ställen i närområdet.
TESTAR AV MUSBRUNT HÅR SATT FORTFARANDE FAST VID HUVUDSVÅLEN, KÖTT HÄNGDE NED FRÅN PANNAN OCH TVÅ SNEDA TÄNDER MED LITET TYG FÄST VID SKÖT UT FRÅN DEN GAPANDE KÄFTEN.