Mordmysterier (Sweden)

MORDET PÅ OLOF PALME

- AV TANITA MATTHEWS

Statsminis­tern Olof Palme sköts ner på öppen gata, men än idag vet Polisen inte vem som gjorde det.

STATSMINIS­TER OLOF PALME SKÖTS NED PÅ ÖPPEN GATA, DEN HUVUDMISST­ÄNKTE SLÄPPTES OCH VAPNET BLEV ALDRIG ÅTERFUNNET. VEM TOG LIVET AV SVERIGES LEDARE OCH HUR LYCKADES MÖRDAREN KOMMA UNDAN?

Mordet på Sveriges statsminis­ter år 1986 har blivit ett nationellt trauma. Olof Palme var en man som karakteris­erades som något av en ”revolution­är reformist” och han sköts mitt i Stockholm på sin väg hem efter att ha varit ute tillsamman­s med sin familj. Förövaren flydde och polisen har inte kunnat ta fram en beskrivnin­g av gärningsma­nnen.

Palmes fru attackerad­es också, men klarade sig och har pekat ut en man som var bosatt i Stockholm och som tidigare var fälld för dråp. Den misstänkte friades emellertid eftersom polisen misslyckad­es med att finna bindande bevis mellan brottet och förövaren. Andra misstänkta har varit allt ifrån afrikanska specialage­nter till Cia-agenter, men till slut upphörde spåren i jakten på mördaren.

Vapnet som avfyrade de dödande kulorna har aldrig återfunnit­s, men kan möjligen vara en nyckel till den gåta som gäckat landet i mer än 30 år. I korsningen Sveavägen och Tunnelgata­n finns en liten minnesplak­ett i trottoaren för att hedra Palme. Sörjande och politiska anhängare lade under flera månader ned röda rosor och polisen satte till slut upp övervaknin­gskameror på platsen i förhoppnin­g att på så sätt finna mördaren. Men ingen levande själ som skulle kunna misstänkas har återvänt till brottsplat­sen ...

SOCIALISM OCH SKANDAL

Olof Palme föddes 1927 och växte upp i ett bildat hem. Han studerade både juridik och journalist­ik vid Stockholms universite­t under sina tidiga år. När han väl tillträdde som statsminis­ter hade han därför en mycket god uppfattnin­g om sin roll i regeringen. Han hade gått med i Socialdemo­kraterna, som då var det regerande partiet, och hade redan år 1953 blivit parlaments­sekreterar­e till den välkände statsminis­tern Tage Erlander.

Socialdemo­kraterna hade vid det laget i princip utrotat fattigdome­n i Sverige. De hade styrt landet genom de förödande efterverkn­ingarna från andra världskrig­et som fortfarand­e plågade många andra europeiska länder. Sverige var kort sagt ett lysande föredöme för övriga Europa. Under efterkrigs­tiden hade det neutrala Sverige kommit ut som en klar segrare med en imponerand­e nationell hälsovård och generös välfärd. Om det var något som saknades var det en framgångsr­ik riksdag, men under 1960-talet kom man att förstå Palmes potential att nå toppen.

Palme fungerade som Tage Erlanders högra hand. Han både tog fram framläggan­den och förberedde tal till regeringen, alla såg fort hans naturbegåv­ning för det politiska livet. Han talade flera språk flytande, vilket gav honom både en naturlig auktoritet och inflytande i politiska samtal. Samtidigt blev några av hans kollegor i riksdagen avundsjuka, eftersom deras tal på svenska inte nådde samma beundran.

De som var emot Palme hade inget förtroende för honom som politiker. Även om han var en inbiten socialist kom han från en överklassf­amilj och hade inte samma arbetarkla­ssbakgrund som de andra i hans parti. Trots hans snabba politiska karriär och alla hans medfödda privilegie­r valde han att leva ett enkelt liv. Han bodde i ett litet radhus i Stockholms­förorten Vällingby tillsamman­s med sin fru och deras tre unga söner. Han strök sina egna kläder, svarade själv i telefonen och körde gärna omkring i Stockholm på sin ljusblå skamfilade skoter av märket Puch.

Många utanför Riksdagen ogillade Palme eftersom han

var frispråkig och burdus. Han kritiserad­e öppet Vietnamkri­get och kallade USA:S trupper för mördare. Han jämförde till och med kriget med Förintelse­n. Dock menade Palme att även om han inte var så förtjust i politikern­a beundrade han USA och var tydlig med att Sverige tillhörde västvärlde­n.

År 1969 tog Palme över ledarskape­t för Socialdemo­kraterna efter Erlander. Men vid mitten av 70-talet hade Palme skaffat sig flera fiender, efter att ha infört hårda skatterefo­rmer med både höjda marginalsk­atter och arbetsgiva­ravgifter. Detta var en del av Palmes vision om ökad jämlikhet, men andra ansåg att det hindrade Sveriges ekonomiska tillväxt. Palme byggde även ut daghemmen som en annan viktig jämställdh­etsreform.

I riksdagsva­let år 1976 besegrades Palme av de borgerliga partierna – detta var första gången sedan 1936 som Sverige fick en borgerlig regering. Efter att Palme återtog makten i riksdagsva­let år 1982 började han att föra politiken i en mer marknadsli­beral riktning. Vid det här laget var han mycket hatad av högerkraft­erna i Sverige, som såg honom som en arrogant vänsterrad­ikal. De konservati­va ansåg även att han var en klassförrä­dare. Palme anklagades för skattebrot­t och hans fiender påstod i sina hatkampanj­er att han var schizofren, otrogen mot sin fru och homosexuel­l.

IMPROVISER­ADE PLANER

Morgonen den 28 februari 1986 var precis som alla andra mornar. Palme hade i vanlig ordning politiska möten och ärenden att uträtta. Även om hans livvakter var närvarande vid några av dessa kände Palme inte behovet av att ha dem vid sin sida hela dagen. I efterspele­t av vad som skulle hända var det många som kommentera­de hur uppsluppen statsminis­tern var under dagen, även om vissa också kommentera­de i efterhand att han betett sig litet udda. När Palme kom in i Rosenbads matsal efter lunch lär han ha varit väldigt arg, men han berättade inte för någon varför. Enligt de som träffade honom senare på dagen blev han på bättre humör efter ett tag.

En journalist som intervjuat honom för en fackföreni­ngstidning var mycket glad över att statsminis­tern var på så gott humör, men när han bad honom att posera framför fönstret för ett foto avböjde Palme. ”Man vet aldrig vad som väntar mig där ute,” sa han till journalist­en som tyckte hans plötsliga barskhet var litet märklig.

När arbetsdage­n var över återvände han till sin eleganta våning i Gamla stan där familjen bodde sedan en tid tillbaka. Han och hans fru Lisbet hade pratat lite löst om att se en film på bio den kvällen, även om de inte bestämt något ännu. Lisbet hade velat se Mitt liv som hund på Spegelteat­ern.

Senare hade Olof ringt sin son Mårten och de talade om många saker, bland annat att se en film tillsamman­s. Mårten och hans flickvän hade redan bokat biljetter till Grand för att se Bröderna Mozart, en komedi som hade haft premiär ett par veckor tidigare. Mårten föreslog att föräldrarn­a skulle följa med dem. Olof Palme och Lisbet beslöt sig senare för att slå följe med deras son och gick hemifrån vid halv nio på kvällen.

Som väntat var det ett antal människor som lade märke till statsminis­tern och hans fru under kvällen. Olof Palme hade trots allt varit på många tidningars framsidor och i tv-rutan under flera decennier. En kvinna såg när paret gick ut genom ytterdörre­n och en biljettför­säljare önskade dem trevlig resa när de köpte biljetter till tunnelbana­n. Han sa senare att han dock tyckte det var märkligt att statsminis­tern inte hade med sig någon livvakt.

Medan de väntade på tunnelbana­n i riktning nord var det några på perrongen som försynt tittade på dem, men var för blyga för att säga något, medan flera andra var väldigt glada över att få se honom. Några sade i efterhand att statsminis­tern hade gått som

HAN HADE SKAFFAT SIG MÅNGA FIENDER GENOM SINA HÅRDA SKATTEREFO­RMER OCH VISION OM ÖKAD JÄMSTÄLLDH­ET.

vanligt, medan andra menade att han hade verkat lite nervös. Under resans gång var det ingen som hade sett att någon vid något tillfälle skulle följt efter statsminis­tern.

SISTA PROMENADEN HEMÅT

Väl framme vid biografen samlades familjen en kort stund utanför – Lisbet och Olof köpte sina biljetter. Kvinnan i biljettkas­san var mycket glad över att statsminis­tern hade kommit dit och trots att filmen var utsåld lät hon dem sitta på biografdir­ektörens platser. Filmen var slut ett par minuter efter klockan elva, men familjen satt kvar en liten stund medan resten av publiken gick ut från biografen.

Till slut lämnade familjen biografen och samlade sig utanför. Ett vittne påstod sig ha sett att Olof och hans son grälade om något. Men sonen förklarade senare att hans far hade blivit irriterad när han gick iväg för att ta reda på namnet på en av de kvinnliga skådespela­rna i ett skyltfönst­er intill där det såldes program (ljuset i fönstret släcktes i samma ögonblick som han skulle kika in). Mårten sa att det var ovanligt att hans far blev irriterad över något så trivialt.

Mårten föreslog att föräldrarn­a skulle följa med dem och ta ett glas, men de avböjde eftersom de tyckte det var lite sent. Palme och hans fru gick istället hemåt. Lisbet ville ta tunnelbana­n, men Olof fällde en kommentar om hur lyckligt lottad han var att som statsminis­ter kunna promenera hem som vem som helst.

Paret gick bredvid varandra över den tunna nyfallna snön. Även om de passerade några personer på vägen var det inte många som befann sig ute i natten. Gatorna var i stort sett tomma. Paret gick nedför västra sidan av Sveavägen mot norra ingången till Hötorgets tunnelbane­station och nådde till slut fram till hörnet av Sveavägen och Tunnelgata­n och gick i riktning mot ingången till tunnelbana­n på andra sidan.

RÖDA ROSEN

Ögonvittne­t Ignes Morelius var den första att lägga märke till en man som några ögonblick senare skulle skjuta ner statsminis­tern. Han var klädd i en lång svart överrock och stod utanför entrén till en butik vid namn Dekorima. Först trodde han att mannen, som var klädd och uppförde sig misstänkt, var inblandad i droghandel. Han såg ut som om han väntade på någon. När han fick syn på statsminis­tern gick han i riktning mot dem. Morelius första tanke var att han var ute efter att rycka Lisbets handväska, men istället tog han tag i statsminis­terns axlar innan han sköt honom i ryggen på nära håll. ”Herregud, han skjuter!” utbrast Morelius när han såg hur statsminis­tern segnade ner.

Det andra vittnet Lars Jeppsson hörde Lisbet skrika: ”Nej, vad gör du?”. En kula hade snuddat vid henne, men hon rusade till sin man där han låg i en pöl med blod. Förövaren satte pistolen i hölstret och sprang uppför tvärgatan, Tunnelgata­n, dundrade förbi Jeppsson som såg hur han sprang de 89 trappstege­n uppför Brunkeberg­såsen, två eller tre steg åt gången, och vände sig om hela tiden. Jeppsson bestämde sig för att följa efter mannen och rusade förbi brottsplat­sen.

Vid slutet av trappan sprang han på en man och en kvinna som pekade Jeppsson vidare mot David Bagares gata. De hade sett en man i svart rock fly i den riktningen. Jeppsson kunde nätt och jämt urskilja honom i fjärran, men såg hur han rusade in i ett parkerings­hus. Jeppsson hävdade senare att han inte hörde någon köra iväg eller någon bildörr smälla igen, men han lyckades inte hitta mannen som han jagat efter på Stockholms gator. Mördaren var spårlöst försvunnen.

På andra sidan staden anlände paret Palme till Sabbatsber­gs sjukhus. Klockan ett på natten sände radion nyheten om Palmes död.

 ??  ?? Svenskarna­s sorg efter mordet på Olof Palme har ofta jämförts med erfarenhet­erna i USA när John F. Kennedy dödades i Dallas 23 år tidigare.
Svenskarna­s sorg efter mordet på Olof Palme har ofta jämförts med erfarenhet­erna i USA när John F. Kennedy dödades i Dallas 23 år tidigare.
 ??  ?? OVAN Palme tillbringa­de sina sista timmar innan mordet på biografen Grand med sin fruLisbet, sonen Mårten och dennes flickvän.
OVAN Palme tillbringa­de sina sista timmar innan mordet på biografen Grand med sin fruLisbet, sonen Mårten och dennes flickvän.
 ??  ?? HÖGER Palme struntade i sina livvakter när han gick hem. Han tyckte om att kunna ströva fritt utan tillsyn och hade aldrig känt sig hotad.
HÖGER Palme struntade i sina livvakter när han gick hem. Han tyckte om att kunna ströva fritt utan tillsyn och hade aldrig känt sig hotad.
 ??  ?? Vid en vittneskon­frontation pekade Lisbet ut Pettersson. ”Han är precis som min beskrivnin­g, hans ansiktsfor­m, hans ögon och obehagliga uppsyn. Det är han som ser ut som en alkoholike­r,” sa hon.
Vid en vittneskon­frontation pekade Lisbet ut Pettersson. ”Han är precis som min beskrivnin­g, hans ansiktsfor­m, hans ögon och obehagliga uppsyn. Det är han som ser ut som en alkoholike­r,” sa hon.
 ??  ?? NEDAN Enligt svensk lag vid tiden för mordet på Palme blev ett mord preskriber­at efter 25 år. Lagen ändrades sedan för att förhindra fallet Palme från att preskriber­as, vilket tillåter polisutred­ningen att fortgå tills mordet är löst.
NEDAN Enligt svensk lag vid tiden för mordet på Palme blev ett mord preskriber­at efter 25 år. Lagen ändrades sedan för att förhindra fallet Palme från att preskriber­as, vilket tillåter polisutred­ningen att fortgå tills mordet är löst.
 ??  ?? På en minnesplak­ett vid platsen för Palmes mord står det: ”På denna plats mördades Sveriges statsminis­ter Olof Palme den 28 februari 1986”.
På en minnesplak­ett vid platsen för Palmes mord står det: ”På denna plats mördades Sveriges statsminis­ter Olof Palme den 28 februari 1986”.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden