UTREDNINGEN
FLERA LEDTRÅDAR FICK POLISEN ATT UTREDA FLERA TEORIER, INKLUSIVE SPIONKRETSAR, KULTER OCH HÄXKONST.
Benen samlades noggrannt ihop och fördes till professor Websters laboratorium i Birmingham, där han sammanställde ett antal fakta.
Kvarlevorna tillhörde en kvinna mellan 35 och 40 år. Hon hade varit ungefär 150 cm lång med musbrunt hår och ojämna tänder. Hon hade fött barn åtminstone en gång. Hon hade dött för ungefär 18 månader sedan i oktober 1941 och blev inkilad i det ihåliga trädet nästan omgående innan likstelheten satte in. Detta slöt han sig till eftersom den stela kroppen aldrig hade kunnat placerats i det lilla, smala hålrummet.
Efter noggrannare undersökning upptäckte professor Webster en bit sidentyg instoppat i hennes mun. Eftersom det inte fanns några andra tecken på våld mot kroppen drog han slutsatsen att hon hade dött av kvävning. En detaljerad beskrivning kunde då överlämnas till polisen, bland annat vad hon hade haft på sig natten hon dog, vilket offentliggjordes för allmänheten. Tyvärr var det inte någon som kunde ge någon ytterligare information om den mystiska damen i trädet.
Polisen var överraskad av bristen på respons och beslutade sig för att jämföra offrets tänder med det nationella tandarkivet. Hennes sneda tänder var mycket utmärkande, men detta visade sig vara ytterligare återvändsgränd. Beskrivningen av hennes tänder passade inte med någon på listan över saknade personer. Det verkade vara en kvinna som ingen hade saknat eller ens kändes vid. Denna ytterst sorgliga historia kom dock snart att bli alltmer mystisk.
Sex månader in i utredningen fick polisen fatt i en ny och tämligen besvärande ledtråd. På en vägg på Upper Dean Street i Birmingham hade någon klottrat: ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen – Hagley-skogen?”. Var Bella namnet på mordoffret och, om så var fallet, varför hade inte personen som skrivit meddelandet kontaktat polisen tidigare?
En ny utredning öppnades där man sökte efter både den som skrivit på väggen och den mystiska Bella, men än en gång ledde ledtrådarna in i en återvändsgränd. Klottraren hittades aldrig och utan ytterligare information betydde den gäckande frågan ingenting.
En prostituerad hörde av sig och menade att hennes vän, en annan prostituerad vid namn Bella, hade försvunnit ungefär samtidigt som professor Webster berättade för polisen att offret hade blivit mördat. Hon arbetade längs Hadley Road, men hade plötsligt slutat att dyka upp. Polisen undersökte uppgifterna, men eftersom det inte fanns något som styrkte detta gick även det spåret upp i rök.
När Una Mossop hörde av sig om att hennes före detta man Jack hade gömt en kvinna i ett träd verkade det plötsligt mer lovande. Han hade hamnat i samspråk med en nederländsk man, Van Ralt, och hans dejt på puben Lyttelton Arms. De tre tog en biltur tillsammans, men kvinnan som vid det här laget var extremt berusad somnade i baksätet.
Tydligen visste inte de två männen vad de skulle göra med henne och dumpade henne i det ihåliga trädet för att hon skulle kunna sova ruset av sig. Jack hade senare drivits till galenskap av sina skuldkänslor och dog i ett mentalsjukhus i Stafford. Polisen frågade Una varför det hade tagit så lång tid för henne att höra av sig. Una Mossop hade inget svar och än en gång ledde det till ingenting. Men namnet Van Ralt och mentalsjukhuset skulle märkligt nog dyka upp igen längre fram i utredningen.
Antropologiprofessor Margaret Murray kom att grumla till utredningen genom att presentera idéer om häxkonst och svart magi. Detta tämligen vilda antagande grundade hon helt på den skadade handen och de kringströdda fingrarna. Professor Murray gjorde en tämligen lös koppling till den uråldriga ockulta traditionen ”ärans hand”.
”Ärans hand” tillverkades av en häxa som
CLARA VAR EN NAZISTSPION SOM LANDADE MED FALLSKÄRM I WEST MIDLANDS I ENGLAND ÅR 1941 FÖR ATT DÄREFTER INTE SYNAS TILL.
sålde den till högstbjudande, vilket ofta var en tjuv. Häxan tog en avskuren hand från en död brottsling. Denna grillades i ugn och av fettet från köttet tillverkades vaxet till ett levande ljus, medan hår avslitet från skalpen fungerade som veke. Handen formades till en läskig ljusstake. Vaxljuset gömdes sedan inne i det hus tjuven smög runt i för att plocka åt sig allt av värde. Genom utplacerandet av handen skulle de boende förbli sovande. Även om sådan häxkonst hade praktiserats förr i tiden sågs det som högst osannolikt att något sådant skulle pågått under andra världskriget. Denna sensationella teori intresserade allmänheten mycket, men den var inget som man trodde seriöst på.
År 1953, efter att journalisten Wilfred Byford-jones mottog ett högst intressant brev, kom en kvinna vid namn Anna att sätta igång en märklig kedja av efterforskningar kring spionvärlden. I brevet hävdade hon att offret
Bella hade varit en del av en nederländsk spionkrets och till slut blivit dödad av en av agenterna. Annas före detta man hade tillhört kretsen och var även han nederländare, vilket knöt ihop spåret med Una Mossops påståenden. Även om det var en fascinerande idé kunde dock inga indicier hittas som kunde backa upp påståendet.
År 1968 flammade allmänhetens intresse för fallet upp igen när en bok publicerades med titeln Murder By Witchcraft, av Donald Mccormick. I boken hävdas att Bella var Clarabella Dronkers, en nederländsk kvinna, som var släkt med Johannes Marinus Dronkers, en spion som senare avrättades av britterna. Clara, som var hennes kodnamn, var en nazi-spion som landade med fallskärm i West Midlands år 1941 för att därefter aldrig ses igen. Denna historia visade sig dock sakna grund. Sakteliga avtog ryktena om ockultism och nazi-spioneri. Fallet förblev ouppklarat.
Ända tills 30 år senare när krigsfilerna, som varit hemligstämplade av säkerhetsunderrättelsetjänsten, avslöjade något som skulle kunna stödja eller åtminstone bygga vidare på det som Mccormick hävdat och namnet Clara.
Dokumenten avslöjade att år 1941 arresterades Gestapo-agenten Josef Jakobs av civilförsvaret efter att ha landat med fallskärm i Cambridgeshire. Bland hans tillhörigheter fanns ett fotografi av en kvinna Jakobs kallade Clara Bauerle, en kabaretsångerska från Stuttgart, en hemlig agent för tyskarna och hans älskarinna. Clara lär ha landat med fallskärm i Midlands under tidig vår 1941 med syfte att samla in information om ammunitionsfabrikerna, men hon hade därefter aldrig hörts av via radio. Kunde detta vara Clarabella i Mccormicks berättelse? Tyvärr för utredarna blev Jakobs avrättad den 15 augusti 1941. Han tog antagligen Bellas sanna identitet med sig i graven.