UTREDNINGEN
MER ÄN 100 000 MÄN UTREDDES AV POLISEN, MEN GENOM MODERN TEKNOLOGI KUNDE DENNA ENORMA SIFFRA REDUCERAS TILL BARA EN. KUNDE DETTA VARA MÖRDAREN?
Efter att Salvatore försvunnit var Rotella tvungen att lämna utredningen som nu övertogs av Ruggero Perugini, chef för statspolisen och för patrullen som hade i uppgift att finna Monstret. Han startade nu en ny utredning från grunden. Problemet var att inget bevismaterial eller prover från brottsplatserna fanns bevarade. Inspirerad av FBI:S metoder valde Perugini istället att arbeta med brottsregister i databaser. En och en kunde misstänkta strykas från listan tills det att ett namn vid återkommande tillfällen fångade hans uppmärksamhet: Pacciani.
Perugini utgick från dennes påstående vid rättegången att när han hade sett hans flickvän visa sitt vänstra bröst till den handelsresande hon hade dragit iväg med utlöste detta en mordisk vrede. Var detta ett mönster som hade upprepats med de unga paren i Florens? De saker som hämtades i Paccianis hem under en 11 dagar lång undersökning år 1992 vara bara indiciebevis för att han skulle vara Monstret, men när en Winchester serie H-kula hittades i marken utanför hans hus slöt sig utredningen runt honom. Även om bevisen i bästa fall kunde anses vara tunna då det knappast var ovanligt att man kunde hitta kulor i Italien, så var det tillräckligt för att koppla honom till mordvapnet som använts i samtliga sju fall.
Hans rättegång som inleddes i april 1994 sändes i tv. Pacciani hävdade sin oskuld men inför döva öron och han fälldes för sex av de sju dubbelmorden. Med Pacciani bakom galler på livstid kunde Florens börja andas igen. Men inom kort skulle rykten börja spridas att kulan var planterad. I Spezis bok Monstret i Florens: jakten på en mördare författad tillsammans med Douglas Preston, uttrycker en militärpolis sitt tvivel rörande äktheten av fyndet av kulan och andra föremål som hittats i Paccianis hem. Även Pacciani hävdade att kulan som hittats av den ambitiöse Perugini hade lagts dit.
Det rådde också stora tvivel runt tidpunkten för de franska turisternas död, vissa menade lördag kväll och andra söndag kväll. På lördagen, som var den kväll Monstret brukade föredra, hade Pacciani ett starkt alibi. Faktumet att ett av hans offer hade rusat iväg i ett försök att undkomma mördaren var också något som gäckade många: Pacciani hade genomgått flera bypass-operationer och var knappast kapabel att springa efter det unga manliga offret.
Italiens högsta domstol upphävde domen 1996. Polisen mottog dock erkännanden från fyra av Paccianis vänner vilket knöt honom till morden. En prostituerad, Gabriella Ghiribelli, hennes hallick, Norberto Galli, den tidigare brevbäraren Mario Vanni och det lokala fyllot Giancarlo Lotti erkände att de hade hjälpt Pacciani att begå morden. Vanni and Lotti fick livstid respektive 24 år för att varit Monstrets medbrottslingar. Pacciani dog 1998 av en förmodad hjärtattack innan han kunde ställas inför en andra rättegång. Vissa tror att lantbrukaren hade förgiftats eftersom obduktionen visade på förhöjda värden av hans hjärtmedicin.
Ghiribelli hade erkänt att de alla ingick i en hemlig kult, ”Röda rosens skola” och att de blivit beordrade att i en svart magi-ritual döda och offra unga från trakten till högt uppsatta personer i staden. Polisen gick vidare med detta och trodde att det skulle kunna föra dem till svaret på Monstrets identitet. Spezi fortsatte att som journalist undersöka fallet, knappast övertygad om att den sataniska kulten skulle ligga bakom dödandet. Michele Giuttari var den ansvarige polisutredaren för Monsterfallet mellan 1995 och 2003 och författade en bok i vilken han indikerade att morden hade utförts av en satanisk kult, något som Spezi och Preston gjorde sig lustiga över. Istället slöt sig Spezi till att det var Vincis brorson Antonio som var mördaren, men sardinaren har förnekat detta. När Spezi och Preston möttes 2000 medande författade sin bok fann de sig under polisbevakning. Polisen anklagade var och en av dem för att vara Monstret och att manipulera med bevismaterialen, men ingen av dem åtalades.
PACCIANI HÄVDADE SIN OSKULD, MEN DET FÖLL PÅ DÖVA ÖRON OCH HAN FÄLLDES FÖR SEX AV DE SJU DUBBELMORDEN.