UTREDNINGEN
POLISERNA FÖRBRYLLADES AV DET MENINGSLÖSA SLAKTANDET, MEN FBI UTVECKLADE EN ÖVERTYGANDE TEORI.
Sheila Sharp återvände på morgonen efter att sovit över hos Seabolts i huset bredvid.
Hon var uppe tidigt eftersom hon hade tänkt att tillsammans med sin familj gå till morgongudstjänsten i den närliggande kyrkan. Klockan var kvart i åtta. Hon gick den korta promenaden, bokstavligen några få meter och öppnade dörren. Hon såg sin mamma, sin bror och hans vän liggande döda tätt invid varandra i vardagsrummet.
Sheila blev chockad, men lyckades ändå ta sig samman och skred till handling. Hon rusade tillbaka till Seabolts och med deras hjälp lyckades hon få Greg, Ricky och Justin ut genom sovrumsfönstret så de inte skulle se hur det såg ut i vardagsrummet. De rusade över till fastighetsskötarens stuga, nummer 25, och ringde polisen. De var på plats ungefär tio minuter senare, klockan åtta.
Polisen tog sig in på brottsplatsen och överväldigades av den groteska bilden. Det här var en typ av ondska som förekom i stora städer, inte ute på landet. Offren var inte bara dödade, utan sönder slagna bortom igenkänning. Som den ansvarige för polispatrullen, Rod Decrona, sa till pressen: ”Den som är ansvarig för dåden är en psykopat.”
Flera år senare skulle Plumas läns polisavdelning få skarp kritik för sättet de skötte fallet, att de förbigått möjliga Dnabevis och missat att säkra brottsplatsen ordentligt. Som den äldste av de överlevande försedde Sheila polisen med information om sin mor, bror och syster. Förutom att hon var fysiskt frånvarande berättade Sheila att hon inte sett Tina heller kvällen innan och hon hade förmodat att hon var ute och lekte med kompisar. En skolåda som Tina hade för olika läxor saknades också från stuga 28. Hon var särskilt förtjust i denna låda. En röd nylonjacka och ett par skor saknades också.
Polisen ägnade 4 000 timmar och åtta utredare åt att lösa fallet. Men mysteriet bara fördjupades. Ingen misstänkt kunde kopplas till något visst tänkbart scenario. Avsaknaden av ett tydligt motiv, inga tecken på att någon skulle brutit sig in och Tinas försvinnande gjorde att myndigheterna gick bet. Den banbrytande beteendevetenskapliga enheten vid FBI kastade in deras något överraskande version. John Douglas tog också fram en gärningsmannaprofil, men han förblev försiktig vad gäller trovärdigheten i scenariots sanningshalt.
Douglas noterade också att Dana Wingate hade det besvärligt hemma, bodde hos fosterföräldrar och var känd för att ha gjort inbrott och uppvisade ett antisocialt beteende. Wingate hade också en förkärlek för grymhet mot djur. Douglas drog slutsatsen att det därför var troligt att han kände kriminella element i Plumas län och var involverad i illegala aktiviteter.
Vad brottsplatsen beträffar ansåg han att morden inte var överlagda. Han drog den slutsatsen av de material och vapen som använts i mordet (en köttkniv, en hammare och material för att binda som kom från hemmet). Douglas uteslöt heller inte idén att det skulle röra sig om en ensam förövare. Men han måste ha varit oerhört stark.
Den stora överraskningen i den fem sidor långa rapporten är att Douglas föreslog att
Tina hade spelat en nyckelroll i brottet. Han hävdade också att Glenna och John Sharp kände mördaren. Glenna hade täckts över med en filt från sin säng. Det är helt klart en ovanlig detalj, men något som Douglas tror var avgörande för att kunna tolka händelsen. Varför dölja kroppen? Är det frågan om någon sorts ånger? Att visa respekt för att någon skulle kunna bli upprörd över att se kroppen? Douglas kände på sig att brottet hade begåtts av en man som på något sett hade något att göra med Tina Sharp och som av skruvad kärlek och känsla av förpliktelse gentemot barnet mördade Glenna, John och även Dana, som råkade befinna sig på fel plats vid fel tid.