”FOLK VAR TVUNGNA ATT GE DE DÖDA GÅVOR EN GÅNG I VECKAN FÖR ATT HÅLLA DEM VID LIV.”

EGYPTOLOGEN KOEN DONKER VAN HEEL OM DE KONTRAKT SOM PRÄSTER INGICK MED DE DÖDAS FAMILJER OM ATT TA HAND OM DERAS NÄRA OCH KÄRA I LIVET EFTER DETTA.

Deras arbetsbeskrivning inkluderade underhåll av gravar och böner för de avlidna. Vissa hade tiotals gravar med hundratals mumier inpackade i var och en av dem.

”Folk var tvungna att komma med offergåvor åt de döda en gång i veckan för att hålla dem vid liv”, berättar egyptologen Koen Donker van Heel vid Universiteit Leiden i Nederländerna, som ägnat år åt att studera de juridiska kontrakt som prästerna ingick med de dödas familjer. ”Döda människor är pengar. Så är det bara.”

För första gången finns det nu arkeologiska bevis på vad som hittills bara varit gissningar grundade på inskriptioner och flera tusen år gamla juridiska dokument. Det gör utgrävningen i Sakkara speciell. Den utgör en del av en ny inriktning av egyptologin, där forskarna har börjat tittar närmare på detaljer som belyser de gamla egyptiernas vardag i stället för att bara fokusera på de mest iögonfallande gravarna.

”Ramadan har fått fram mycket information som tidigare gick förlorad”, säger Dietrich Raue. ”Det fanns en hel infrastruktur ovan mark som grävdes undan utan att dokumenteras.”

Det innebär att vi i framtiden kan få se fler sådana upptäckter av utgrävare som har tålamodet att leta ordentligt. När Ramadan Hussein studerade gamla utgrävningsrapporter insåg han att schaktet som ledde till mumifieringsverkstaden låg inte ens en meter från platsen där franska och egyptiska utgrävare slutade leta 1899. Kammaren och dess innehåll doldes av sanden som de hastigt skyfflade bort.

”Kanske behöver vi gå tillbaka till platserna som utforskades på 1800talet och i början av 1900talet och gräva ut dem igen”, säger Ramadan Hussein. □