”FRYSPIZZA, RÄKNAS DET SOM ATT LAGA RIKTIG MAT?”
MÖT PHIL KESSEL – STJÄRNAN SOM UNDVIKER STRÅLKASTARLJUSET
Han ser sig själv som ”en helt vanlig kille” och vill inte sticka ut från mängden.
Jo, tack. Vid första anblicken är det en väldigt träffande beskrivning.
Samtidigt är historien om Phil Kessel mer komplex än så.
Möt Pittsburgh Penguins nya profilvärvning – en mycket speciell NHL-stjärna.
Lastbilschaufför, veterinär eller tv-spelsprogrammerare?
När Detroit Red Wings-bloggen ”Winging it in Motown” bad icke sportintresserade personer att gissa vad Phil Kessel har för sysselsättning, utifrån en bild på honom i civila kläder, spretade svaren åt alla håll och kanter. En högst anspråkslös och ovetenskaplig liten undersökning – men den plockades ändå upp av såväl TSN och USA Today eftersom slutsatsen kändes slående: NHL-stjärnan personifierar ”the average Joe”, en helt vanlig jänkare som skulle kunna pyssla med vilket nio-tillfem-jobb som helst.
Och visst, den bilden har Kessel inga problem att förlika sig med. Han vantrivs med uppmärksamheten hockeykneget för med sig. Utanför isen söker sig Pittsburgh Penguinsforwarden gärna så långt bort från strålkastarljuset som möjligt och håller låg profil.
Hans fritid består inte sällan av helt ordinära saker, som att rasta hunden, slappa i tv-soffan och käka snabbmat.
– Burritos! Det är en favorit. Och glass, alla gillar ju glass, säger Kessel och lyser upp i en intervju med den kanadensiska tv-kanalen Sportsnet.
– Fryspizza! Räknas det som att laga egen mat?
Han sammanfattar sin förhållandevis okomplicerade livsstil på Twitter, i beskrivningen till sitt officiella konto:
”Skön snubbe, gör så gott jag kan, älskar hockey.”
Phil Kessel kommer dock inte från en helt ordinär familj. Hans pappa, Phil Sr, var quarterback på college och draftades av NFL-klubben Washington Redskins. Mamma Kathy sysslade med friidrott och var även hon en framstående atlet under skoltiden.
Småsyskonen? Ja, såväl brorsan Blake som syrran Amanda har tagit sig långt inom hockeyn. Blake – storväxt back – spelar just nu i den finska ligan, medan puckskickliga Amanda hann vinna OS-silver med USA i Sotji innan hjärnskakningar satte stopp för karriären.
”Märktes att han var vindsnabb”
Redan som pojkspelare rankades den äldste sonen enormt högt, och det stod tidigt klart att amerikansk hockey hade en supertalang på gång. Säsongen 2001/2002, när Kessel var 14 år, svarade han för inte mindre än 186 mål på 86 matcher. Då spelade skarpskytten för juniorlaget Madison Capitols med en av de stora ”Miracle on ice”-legendarerna som tränare, Bob Suter.
– Det märktes direkt att Phil var vindsnabb jämfört med de andra killarna. Han föddes som målskytt, har Suter, som efter en hjärtattack tragiskt avled i juniorlagets hemmaarena i fjol, sagt om Kessel.
Phil är jämnårig med en viss Sidney Crosby, båda födda 1987, och långt upp i tonåren drogs paralleller mellan jättelöftena. Men sedan hände någonting. Crosby valdes som gi- ven etta i NHL-draften 2005, av Pittsburgh Penguins. Kessel, som är född i oktober och därmed inte var tillgänglig förrän ett år senare, fick vänta desto längre och blev tingad först som nummer fem totalt, av Boston Bruins.
Anledningen var dels att han kom från en misslyckad säsong sett till de skyhöga poängförväntningarna, dels (och kanske framför allt) problemen som hade uppdagats utanför isen.
Skippade gymmet
Den unge amerikanen fick ett rykte om sig att vara lat, blyg och egoistisk. När ESPN Magazine gavs chansen att följa med Columbus Blue Jackets bakom kulisserna under just den där draftveckan framkom det med all önskvärd tydlighet att NHL-lagen oroades över Kessels karaktär.
– Lagkamrater, utbrast Columbus-representanten Dan Boyd i klubbens enskilda intervju med spelaren inför draften. – Lagkamrater… Phil blev tyst och stirrade oförstående ner i golvet.
– Du vet väl vad jag menar? Äh, du fattar vad jag syftar på, fortsatte Boyd. Åter tystnad. Av juniorlandslagskollegan Jack Johnson hade Kessel kallats för ”en skitstövel” och det var bara ett av flera mindre smickrande omdömen som gjorde scouterna tveksamma.
– Jag har inga problem med mina lagkamrater. Och jag har inga problem med Jack Johnson, svarade till slut den lovande målsprutan, och så mycket mer än så ledde inte den spända utfrågningen till.