”SERIEN ÄR NÄRMAST ETT RETROFETISCHISTISKT HOPKOK”
parallella skuggvärld dubbelgångarna driver runt i Jordan Peeles film. I en av avsnittets längsta sekvenser korsklipps det, tajmat på sekunden, mellan årets basketmatch och en minst lika uppsnackad Dungeons and Dragons-session. Inte alls olikt klimaxet i Us.
BÅDE SUSPIRIA OCH Us kostade tjugo miljoner, vilket kanske inte låter som det mest påkostade någonsin. Men just den typen av film, som fångas upp i spannet “mid budget-movie” i amerikanska produktionssammanhang, har varit på nedgång om sistone. Leah Asmelash (CNN entertainment) skriver att trenden inte är ny. De stora bjässarna, som bland annat Universal Pictures och Paramount, släpper färre och färre filmer och de som släpps är i allt större utsträckning svindyra och gnidet uttänkta för att dra in varenda möjlig krona. I och med pandemin, fortsätter hon, har trenden skyndats på och det blir tydligast om man kikar närmare på Knives Out (2019). Trots att den togs emot väl av kritiker, 97 procent positiva recensioner på rotten tomatoes, och drog in över trehundra miljoner dollar på en budget motsvarande fyrtio, så räcker inte det för att uppföljaren ska få biosläpp – den går direkt till Netflix i stället. Kanske är det just den nivån av pompa och ståt, som tidigare var gångbar för någorlunda påkostad genrefilm, som är Stranger Things-varianten av ett storskaligt event?
KANSKE ÄR DET så, men det finns även sekvenser som hade hört hemma i regelrätta blockbusters. I avsnitt fyra är Hopper, polisen som med tiden dragits in i ungdomarnas äventyr, i ett gudsförgätet Kamtjatka och sliter hund i ett vintrigt fångläger. Han behöver iscensätta en flykt. Han hittar en öppning från straffarbetet, drar iväg till en stuga där det snart börjar slängas knytnävar med en fångvakt. Det leder till eldstrid, explosioner och till slut en flykt på snöskoter. Det här är så bekant och beprövat det bara kan bli. Bistra skurkar, eldmoln och jakt i ilfart på den ryska tundran. Scenen hade lika gärna kunnat höra hemma i en Bondrulle från 80-talet.
BLOCKBUSTERN I TV-FORMAT är någonting nytt. Men också gammalt och återvunnet, i alla fall när det kommer i formen av Stranger Things. Det känns passande. Serien är närmast ett retrofetischistiskt hopkok av åttiotalsurkunder, men bryter som sagt samtidigt ny mark i hur dyra och långa avsnitt kan tänkas vara. De längsta tv-avsnitten någonsin har tidigare klockat in runt 150 minuter, bland annat i finalen av den turkiska The Magnificent Century (2015-2017). Sista avsnittet i den pågående säsongen av Stranger Things är ungefär lika långt. Vi får se om Dufferbröderna även försöker slå världsrekord i TV-spektakel.