DRÖMMEN OM EN GIN
Barndomsvännerna Jimmie Brandner och Per Bolmstrand kunde inte släppa tanken på att destillera sin egen gin. Och utan att egentligen ta ett beslut om det hade de startat Kyflinge.
I EN LITEN industrilokal på Hullkajen i Malmö destillerar Jimmie Brandner och Per Bolmstrand sin egen gin. De känner varandra sedan barnsben och säger att de alltid gillat sammankomster som kretsar kring mat och dryck. Intresset för gin kommer från ett stort mat- och dryckesintresse från bådas sida.
GIN BLEV PLÖTSLIGT en innedryck vilket medförde att idéer och tankar växte fram kring att ta fram en egen produkt.
– När gin hade börjat ta fart i Sverige tänkte vi ”tänk om man skulle kunna göra det här?”. Vi började göra lite efterforskningar kring vad som skulle krävas för att starta ett destilleri. Vi kunde inte släppa tanken på det. Det var aldrig något beslut egentligen. Det var något som bara hände. Förutom när vi köpte den här då kanske. Där tog vi ett beslut, säger Jimmie Brandner och pekar mot den 500 liter stora koppartanken.
I APRIL SLÄPPTES den första omgången av Kyflinge och distribuerades ut till några utvalda Systembolag i Malmö. De är inte ensamma i Sverige om att ha börjat göra hantverksgin senaste åren. I centrum för all gin står enbär, men efter att konsumerat all hantverksgin i Sverige insåg vännerna att de ville få fram en gin där andra smaker kom fram ännu mer.
– I Sverige har det vuxit fram jättemånga fina gindestillerier. Vi var inte sena på att prova på och smaka alla. Men vi insåg att det fanns en liten öppning för oss när vi satt och diskuterade smakbilder. Då började vi fila på ett grundrecept. Vi ville åt en gin som var lite pepprigare och med lite högre citrusnoter. Då formade vi ett embryo som vi sedan utvecklade framåt. Och idag är det vår grund i vårt recept, men vi har förfinat det. När vi först började tittade vi på tre–fyra torra ingredienser, nu är vi uppe i tolv, säger Bolmstrand.
MEN ATT FÅ fram ett ginrecept med hög pepprighet och höga citrusnoter var ingen enkel resa. Processen att få fram en bra gin de kunde känna sig nöjda med bestod av en rad misslyckanden.
– Mycket av den här processen har varit learning by trying och trial and error – verkligen. Vi fick bara testa oss fram tills vi hittade rätt. Vi trodde att vi var nära vårt recept i början, men det blev det inte så. Vi har kört ganska många omgångar i den här destillatorn innan vi hittade rätt, säger Bolmstrand och fortsätter:
– Den här branschen är väldigt öppen och härlig. Det är klart att det finns konkurrens, men inte så mycket att det finns stängda dörrar. Vi har kunnat ringa till etablerade aktörer och ställa detaljfrågor, saker som man inte har råd att gissa med.
Hur tycker ni att man ska dricka er gin?
– Vi tycker väl egentligen att man ska dricka den ren. Men om man ska ha en tonic så servera med en neutral tonic. Vi tycker att ginen ska smaka i en gin & tonic, säger Bolmstrand och fortsätter: – Något som vi ofta gör är att vi blötlägger svartpepparkorn och sen har vi mycket is. Ha jättemycket is i. Is kyler is och den blir mindre vattnig om du har mycket is än om du har lite is. Och dessutom kommer tonicen fram bättre då. Efter isen så tar vi ”en skiva av varje”. Vi har tagit blodapelsin, citron och grapefrukt utan att pressa i saften. Bara skiva upp och lägg i. Något som är väldigt snyggt är också att ha i lavendel. Gnugga den lite först så att den släpper ifrån sig smaker, säger Bolmstrand.
Hur känns det att ha släppt sin egen gin? – Det känns helt sjukt. Ofantligt roligt! Jag är så glad och stolt över att vi lyckades driva igenom detta. Det har varit toppar och dalar på vägen, säger Brandner.
Bolmstrand fyller i:
– Man blir aldrig riktigt färdig, det kan ju bara bli bättre. Det är så man ska titta på sin produkt tycker jag.
MEN DET VERKAR inte som att vännerna har fått nog av destillering. Det finns fler och större planer för Kyflinge framöver. – Vi har massa planer och idéer framåt. Vi kommer göra en akvavit någon gång i framtiden. Och vi kommer göra en annan gin längre fram. Vi får se vilken sort det blir, man kan experimentera en hel del där, säger Brandner och fortsätter: – Akvaviten är en dröm. Det är nästan den svenska ginen, men man använder andra kryddor. Det kommer vi göra någon dag.