FASCISTISK FRAMTIDSFIKTION

I höst sätter den prisade regissören Farnaz Arbabi upp De kommer att drunkna i sina mödrars tårar på Unga Klara. För Nöjesguiden berättar hon om pjäsen, och varför hon grät när hon skrev den.

I höst sätter den prisade regissören Farnaz Arbabi upp De kommer att drunkna i sina mödrars tårar på Unga Klara. För Nöjesguiden berättar hon om pjäsen, och varför hon grät när hon skrev den.

TRE UNGA TERRORISTER tar sig in i en bokhandel, mitt under ett pågående panelsamtal, för att bomba butiken och döda alla där inne. Terrordådet misslyckas och två av islamisterna dör. Den ena killen blir skjuten av polisen och den andra killen blir skjuten av den tredje terroristen, en ung kvinna. Johannes Anyurus Augustprisade roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar gjorde succé när den släpptes 2017. Nu gör regissören och dramatikern Farnaz Arbabi en scenversion av den.

– Det har varit väldigt intressant och utmanande att skriva ett teatermanus utifrån en bok. Jag har gjort det förut, men just den här boken är så otroligt intrikat när det gäller olika berättelser, tidsplan, parallella världar och multipla personligheter. Det har varit rätt speciellt, för jag älskar den här boken så mycket och jag har upptäckt att jag har haft lite svårt att stryka saker.

Kan du berätta lite om din tolkning av berättelsen?

– Min tolkning ligger egentligen ganska nära boken, men det är en väldigt stor bok på så sätt att den innehåller många berättelser. Pjäsen precis som boken börjar med ett terrordåd. Den unga kvinnan är den enda av de tre som överlever. Hon hävdar att hon kommer från framtiden, en framtid där det här terrordådet lyckades och ledde till ett fascistiskt samhälle baserat på rädsla där man delar upp människor i olika kategorier och får olika rättigheter beroende på vilken typ av medborgare man är.

KVINNAN VITTNAR OM ett Sverige där vissa människor, främst judar, muslimer och socialister skickas till läger och får sina tillgångar frysta om de vägrar skriva på det så kallade Sverigekontraktet. De som skriver på kontraktet förbinder sig till att äta griskött, inte klä sig religiöst och att på olika sätt ställa upp på ”svenska” värderingar.

– Det som boken målar upp är en dystopisk framtid. Romanen är en slags science fiction-thriller på många sätt, och det är en utmaning att göra teater av det. Det görs inte så ofta, av förklarliga skäl, berättar Farnaz.

Hur har du anammat det?

– Partierna i boken som utspelar sig i framtiden är 15 år framåt från vår tid. Det är en ganska nära förestående framtid. När vi pratat om konceptet, jag och det konstnärliga teamet – det vill säga hur ska rummet se ut, hur ska kostymen se ut, vad är det för värld vi målar upp – så har vi pratat om hur mycket som ändras på 15 år. Vi har försökt hitta en känsla som inte blir för… Transformers-metall och visir, mer Black Mirror-känsla. Det ska kännas som en framtid på subtila sätt.

EFTERSOM VI HAR sett många exempel på de teman som boken berör i historien har Farnaz Arbabi och hennes team valt att blicka tillbaka på delar av vår historia och undersökt hur det såg ut då, och vilka element de kan använda sig av för att stärka pjäsen.

RASISM OCH UTANFÖRSKAP återkommer ofta i Farnaz Arbabis uppsättningar. Hon har bland annat regisserat ett flertal av Jonas Hassen Khemiris pjäser, tagit fram Unga Klaras X och dramatiserat Jason Diakités En droppe midnatt. Med De kommer att drunkna i sina mödrars tårar utforskar Farnaz Arbabi för första gången framtiden snarare än det gångna. Trots att just den här boken är fiktion är det svårt att inte tänka på vad som skulle kunna ske om det som Johannes Anyuru skriver om blir verklighet. Inte minst för de som personligen drabbas av narrativet.

– Den här berättelsen spelar på mina strängar och tangerar mina rädslor för min och mina barns framtid i Sverige. Jag kommer från ett muslimskt land, och har en muslimsk tillhörighet. Det finns en stor rädsla för mig personligen för vad som kommer hända om de islamofoba krafterna vinner mer mark. När jag läste blev jag otroligt berörd av den delen. Den kom ut 2017 när det var många som var rädda och funderade på om man ska flytta någon annanstans. Var ska man ta vägen om det blir ohållbart att leva i Sverige när hatbrotten och den öppna rasismen ökar, frågar sig Farnaz Arbabi.

– Jag har ibland suttit och gråtit åt det jag har skrivit, vilket låter jättefånigt, men det har rört upp känslor i mig också såklart. Att skriva och fundera på vad vi är påväg mot, hur kommer det se ut om 15 år på riktigt? Det är klart att man tänker sådana tankar när man skriver om en framtid, även om den är fiktiv.