Döp om Värtavägen – efter mig
Jag skulle vilja att Värtavägen hette Tomas Westerlunds backe! Från Kampementsgatan cyklade jag ner till skolan på Kommendörsgatan varje morgon. Nerförsbacke hela vägen satt jag med pipan tänd och lagom vid Karlaplan var den glödhet (ja, jag rökte pipa cyklande). Som rökare skyr man inga medel. Oh, denna Värtaväg! Alla nätter efter fest man antingen cyklade eller gått denna långa uppförsbacke, sista kilometern hem innan sängen, den är tung om det går uppför hela tiden! En gång på väg hem från skolan hade banken på Värtavägen 21 blivit rånad och jag cyklade förbi kulhål i fönsterrutorna. Det höjde spänningen en hel del för min dagliga färdväg. Värtavägen känns som MIN backe!