Karlaplan – tillbaka till medeltiden?
En dam från trakterna kring Karlaplan stod framför entrén till Fältöversten och sög på en cigarett. Det var inte mycket kvar av den. Hon greppade den lilla giftpinnen mellan tummen och pekfingret. Möjlighet att släcka och slänga den sura resten fanns blott någon meter bakom henne. Hon sprätte iväg den mot blomsterståndet. En daglig syn.
På en bänk vid den ännu ej aktiverade fontänen satt jag en stund. Solen sken. Människorna njöt. Tre tjejer från närliggande skola i moderiktiga jeans, inkluderande obligatoriska hål i det slitna byxtyget, stod vid sandlådan rö- kandes var sin cigarett. Det var söta, fräscha tjejer med hy som persikor. Än
så länge tänkte jag cyniskt. Cynism ligger det också i det sätt vi Östermalmsbor, stockholmare, ja människor, behandlar vår vackra stad. Jag tror inte att jag behöver exemplifiera. Gå ett varv runt Karlaplan med öppna ögon så förstår ni. Tillbaka i medeltiden?
Jag citerar ur Fukta din aska av vår mästerlige stockholmsskildrare Ernst Brunnner, om Bellmans liv: ”...bleka människor trampade smuts i mörka rör av sten, steg över köksavfall på kyffiga torg, på bakgårdsbrunnar, ... genom fuktiga gränder från vars bottnar himlen skymtade högt upp mellantrappgavlarna som stod resta likt sagans silverstegar.”
”... På kortväggen låg en rad hemlighus. De stod längs en svarttjärad soplår ur vilken ränngul mölja rann. Ett moln av flugor flög i så täta formationer att råttorna kröp fram ur källargluggarna. Med små språng högg de för sig direkt ur svärmen.” Det var då det. Eller? Varma hälsningar till alla som älskar Stockholm.