Nu slutar jag att cykla mot rött ljus
GJag har precis smygrullat förbi rödljuset när den medelålderns mannen i träningsoutfit och tävlingscykel skriker orden efter mig. Vi befinner oss på Hornsgatans högsta punkt mellan Hornstull och Zinken och han har stannat för rött – jag har inte gjort det. En snabb blick över axeln för att säkra att ingen polis ser mig – och vips är jag förbi. Men det där orden sjunker in i mig. Varför så bråttom? Är det så konstigt att cyklister får så mycket skit när vi beter oss på det sättet? Jag skulle aldrig få för mig att göra samma sak om jag satt bakom en ratt. Hyckleri och ögontjäneri. Jag skäms faktiskt.
Några dagar senare när jag passerar Slussen är polisen där och bötfäller rödljuscyklare. Vi skriver en nyhet och trots ett deppigt facit – 20 bötfällda cyklister på 25 minuter (!) – reagerar ändå flera cyklister på vår artikel genom att börja peka finger – åt bilister.
Men de då! De kör och stannar minsann i cykelbanor hela tiden. Fokusera på dem i stället, polisen!
Så vi gör en uppföljning där polisen får svara på kritiken som de menar är skev eftersom ”90 procent av trafikpolisens arbete fokuserar på motortrafikfordon”. Uppföljningsartikeln får rubriken ”Cyklister rasar mot polisinsats vid Slussen”.
Då tar det hus i helvete, med reaktioner som: Tack för den vinkeln StockholmDirekt, ni spädde just på cyklisthatet ytterligare! Trots att vi bara lyft den kritik flera cyklister själva tryckt på efter vår första artikel. Det är inte lätt att göra rätt.
Eller förresten, det är det visst det! Sluta cykla mot rött, stanna för fotgängare vid övergångsställen, visa hänsyn och låt bli att cykla på trottoarer.
Jag vet att majoriteten av alla cyklister i Stockholm redan gör det. Men sent ska vi syndare vakna, så gör som jag och anslut till de laglydigas sida redan i dag. Jag lovar, det är värt det.