Se bakom kulisserna när Dramatens 120-åriga ridå renoveras
Sedan fyra månader tillbaka har som mest fem textilkonservatorer arbetat heltid med att renovera Dramatens gigantiska ridå. Vi besökte lokalen på Östermalm där arbetet nu gått in i slutskedet.
Det är inget litet objekt som placerats på det gigantiska bordet i Acta konserveringscentrums lokaler intill Armémuseum på Riddargatan.
Ridån, som tillverkades redan 1908 i samband med Dramatens invigning, mäter imponerande tolv meter på bredden och nio meter på längden.
Och nu, i samband med att Dramaten stängt för byte av stammar och övermaskineri på Stora scenen, ska även ridån få ett rejält ansiktslyft inför nyöppningen den 7 december.
– Ridån var väldigt sliten, framför allt sidorna som skrapats emot väggarna när ridån hissats upp och ned. Så det har krävts en del arbete. Som mest har vi varit fem personer, från maj till augusti, som arbetat med den, konstaterar Susanna Oom, textilkonservator vid Acta konserveringscentrum, som är nöjd med att de inför uppdragets andra etapp kunnat förflytta arbetet till de egna lokalerna.
– Det är väldigt dammigt på Dramaten just nu i och med renoveringen och då var det en bra lösning att vi kunde vara här, säger hon.
Tålamodskrävande arbete
Transporten från Dramaten till Armémuseum krävde dock en del förberedelser.
Ridån fördes varsamt ut bakom stora scenen av två textilkonservatorer, Dramatens scenpersonal och Östermalms flytt och pianotransport AB in i en lastbil för att sedan fraktas vidare till Riddargatan. Här byggdes en ramp som ledde rakt in till bordet där arbetet skulle utföras.
Sedan dess har den hanterats av textilkonservatorernas varsamma fingrar. Ovanpå ridån ligger nålar och instrument som vanligtvis används inom kirurgin eller tandläkaryrket. Deras närvaro blir ett tyst vittnesmål om vilket enormt tålamod som krävs för att få jobbet gjort. Stygn för stygn har nya sidendelar sytts fast över de slitna partierna och allt är gjort med silkestråd.
Britt-Marie Mattsson, också hon textilkonservator, medger att det är en uppgift som kräver tålamod.
– Men när man ser resultatet av det vi gör och hur bra det blir är det värt jobbet. När vi ser att det vi tänkt ut i teorin faktiskt fungerar i praktiken.
30 år sedan senaste lagningen
Hennes kollega Susanna Oom har faktiskt arbetat med ridån en gång tidigare. Hon var nämligen en av dem som konserverade ridån på 1980-talet, då som anställd på Riksantikvarieämbetet.
– Jo, jag jobbade med den då också, för 30 år sedan. Det är jättehäftigt att få återvända till den. Nu ser man verkligen hur bra det hållit, det vi gjorde då. Då satt vi på Kastellholmen i ett stort rum med jättedålig belysning. Det var väldigt mörkt, minns hon och tillägger att nu kommer ridån kunna vara med ett bra tag till innan den behöver plockas ned igen.
– Den kommer kunna hålla i 3050 år med de åtgärder vi gjort nu.