Almstriden gav folket en röst
Trädfällarna möttes av tusentals stockholmare
För 50 år sedan drabbade poliser och demonstranter samman i Kungsträdgården och Almstriden.
Händelsen påverkade Stockholms utveckling i årtionden framöver och fick politiker att överge drömmen om en stad med bilen i fokus.
Jag greppade en megafon, klättrade upp på taket till tehuset och ropade ”almarna är räddade!”
– Löven spricker nu, precis som då, säger Per Janse, och tittar upp mot de gamla almarnas grenar, som sträcker sig ut, högt över Kungsträdgården och Erik Glemmes tehus.
När Per säger ”då” menar han de där dagarna i maj 1971 när trädens framtid stod på spel. När stockholmare gick samman för att bevara delar av stan som var på väg att försvinna, sedan historiska miljöer och grönska fått stryka på foten när ett nytt Stockholm byggdes.
Mot slutet av 60-talet engagerade sig Per Janse och Eva Hernbäck i Alternativ stad, ett nätverk som var en motvikt till den stadsutveckling som pågått sedan några årtionden tillbaka.
– Det bygges med fokus på bilism och trafik. City skulle tömmas på bostäder och ge plats åt kontor. Det var stora gropar överallt. Det var en brutal operation, säger Per.
Kungsträdgården skulle få en ny tunnelbanestation. Arkitektens vision var fri sikt genom parken till slottet, då måste de hundraåriga almarna bort.
Regeringen emot sig
Eva och Per får reda på planerna i juni 1970. Alternativ stad organiserar sig mot förslaget.
Emot sig har de stadsfullmäktigte, tjänstemän och regeringen Palme, som bestämt menar att almarna måste ryka till förmån för tunnelbanan. Till och med stadsträdgårdsmästaren Holger Blom tycker träden ska fällas, eftersom han gör bedömningen att de är uttjänta.
– Folk kokade. De styrande hade i tio år suttit i lufttomma rum och drivit på en stadsutveckling, som vi som bor här inte haft något att säga till om, säger Per.
Alla läkte som såll
10 maj 1971 byggs ett plank runt träden, som vaktas av poliser med hundar. Samtidigt turas folk från Alternativ stad om att vara på plats. De vill inte att träden ska fällas utan vittnen.
Utåt kommunicerar staden att träden ska fällas 13 maj, men planen är diskret göra det någon dag tidigare. Alternativ stad får nys om det.
– Vi hade vänner i tekniska nämndhuset som läckte det. Parkförvaltningen och polisen läckte. Två av gubbarna som skulle såga läckte. Länsstyrelsen läckte som ett såll, säger Eva.
”Då ven batongerna”
Natten till 12 maj kommer trädfällarna, med poliseskort, till Kungsträdgården. De möts av tusentals stockholmare som hunnit samlas på platsen. Runt stammarna sitter folk i armkrok. En av dem är Eva. Andra har klättrat upp i träden.
Runt klockan tre sätter sågningen sätter i gång.
– Det var en fullständig chock när vi hörde sågarna.
Ursinne, säger Per.
– Det blev som kravaller. Polisen var med hästar och hundar, och drev hästarna mot sittande människor. Någon hängde sig tag fast i ett par tyglar. Då ven batongerna. Till svar kastades grus mot polisen, säger Eva.
Efter bara några minuter avbryts det hela. Fyra träd har hunnit skadas av sågarna. Polisen drar sig tillbaka.
– Jag greppade en megafon, klättrade upp på taket till tehuset och ropade ”almarna är räddade!” Jubel utbröt. Det var en otrolig upplevelse. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det, säger Per.
Almarna fick stå kvar. Och nu spricker löven, likt de gjorde för 50 år sedan.
Stor påverkan
En som också intresserat sig för Almstriden är trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP), som 2005 skrev din doktorsavhandling i statsvetenskap om den.
– Jag höll på med frågor om medborgarinflytande och civil olydnad. Almstriden kom alltid tillbaka som ett svenskt exempel, och jag ville fördjupa mig i den. Kärnan var ett folkligt uppror, som inte kom från en vänsterrörelse i vanlig bemärkelse, utan folk från alla samhällsklasser protesterade.
Almstiden kom att påverka Stockholms utveckling i många år framåt, och blev som ett startskott för den moderna miljörörelsen. Flera stora infrastrukturprojekt ströks, som nya Norr Mälarstrandsleden
och Tunnelgatsleden. Planer på parkeringshus slopades. Fotgängare, kollektivtrafik och cyklister prioriterades upp.
– Politikerna i Stockholm blev mer vaksamma och tog hänsyn till opinionen på ett annat sätt. För här upphävde en till synes trivial fråga om några träd ett väl taget politiskt beslut, och ett finansborgarråd avsattes. Det förändrade hur politiker i hela Sverige arbetade och påverkade utvecklingen av vår bygglagstiftning.