Deckardebut med åklagare i fokus
Leif Appelgren skildrar sitt yrke
Huvudpersonen i Leif Appelgrens debutdeckare Ingen ond man är åklagare. Precis som han. Om de är lika?
– Mats är både begåvad och stilig, så redan där spricker det, säger han.
Suget efter att skriva hade funnits där ett tag, men medan han jobbade hade han inte tid.
– Som jurist skriver man mycket, men kanske inte världens roligaste texter. Men gillar man att skriva och har något att berätta så finns det en lockelse i att kunna lägga ut texten i romanformat, säger Leif Appelgren, som numera har slutat som åklagare.
– Vid många rättegångar får man inblick i folks vardag och vad de har varit med om. Över tid blir det en smältdegel som man kan stöpa berättelser ur. Hur uppför sig folk? Hur är det för de anhöriga, hur reagerar och tänker de?
Gängmord?
Boken inleds med att en grovt kriminell ung man hittas brutalt mördad vid Mälaren. Men något skaver. Är det verkligen ett gängmord? Kanske finns det kopplingar till en gängvåldtäkt i ett garage i Tensta.
Snart kopplas kammaråklagare Mats Ljunggren in. Att huvudpersonen blev just åklagare var givet.
– Det vore konstigt att inte berätta ur en åklagares synvinkel. Det är ju det enda jag kan, säger Leif Appelgren, som själv har över 30 års erfarenhet från juristyrket.
Han påpekar att han ville skriva en story, inte berätta ”hur det verkligen är”. Däremot tycker han att deckare ”så jäkla sällan” är verklighetstrogna just när det gäller juridiken.
– Jag kan leva med att allt inte stämmer rent tekniskt, det är ju inte för oss jurister man skriver. Men de flesta har ganska dålig uppfattning om hur det går till i svensk rätt. Man har sin bild från anglosaxisk rätt från tv. Målsättningen har varit att ligga så nära verkligheten så möjligt utan bli för tråkig.
Trenden med ”extremt överdrivet våld” i deckare var han inte heller sugen att hänga på, även om boken innehåller en hel del våld. Verkligheten är brutal nog, menar han.
Olika miljöer
Kriminella gäng och Järvaområdet med omnejd är en av miljöerna. Eller ”råkar vara en bakgrund”, som Leif själv uttrycker det. Handlingen utspelar sig bland annat även på Kungsholmen, där Leif bor och kring Bromma kyrka, där han växte upp. Och Gröndal där polisens utredare Irina Kovic bor.
– Jag skriver om det jag känner igen. Men i det fallet tänkte jag: Var bor en familj som hennes, en barnfamilj med goda inkomster? Jag tog en dag och strövade runt i Gröndal för att känna mig hemma. Det var den enda miljön jag inte kunde själv.
Hur mycket av dig finns det i huvudpersonen?
– Mats är både begåvad och stilig, så redan där spricker det, säger han och skrattar. Men en och annan tanke delar vi.
Målsättningen har varit att ligga så nära verkligheten som möjligt utan att bli tråkig.