Det handlar om att du ska ha rätt motivation
”Utan mångfalden i personalen skulle vi inte överleva”
När man inte får tag på de som har erfarenhet och utbildning, då kan vi inte heller anställa de unga och nyanlända.
Många branscher skriker efter folk. Inte minst hotell- och restaurangbranschen, som har gått från noll till hundra på ett par månader. ”Vi förlorade hälften av vår personal under pandemin. Nu anställer vi löpande”, säger Marcus Östlundh, vd på Kung Carl Hotel.
Kalvben, oxsvans och morötter puttrar fridfullt i en gigantisk kastrull medan kökspersonalen laddar om inför kvällens rusch.
– Det tar tre dagar att göra en bra sky. Det här ska få stå till imorgon innan vi silar av och häller på rödvin, säger Önder Yagci, souschef på Hotel Kung Carl vid Stureplan.
Förra året, under pandemin, gick Önder arbetslös i nästan fyra månader. Nu stiger kurvorna i raketfart för Stockholms besöksnäring och problemet är det motsatta: hur ska man få tag på folk?
– Pandemin gjorde att en stor grupp lämnade branschen. Hos oss var det hälften som inte kom tillbaka, berättar Marcus Östlundh, vd för hotellet.
Totalt står 3 000 hotell- och restaurangjobb lediga i Stockholms län. Kockbristen har länge varit ett faktum i branschen.
– Men nu har det spritt sig: vaktmästare, bartenders, receptionister och servitörer – det är jättesvårt att hitta folk överlag, säger Marcus Östlundh.
Allt fler branscher pratar om matchningen som det stora problemet: jobben finns. Samtidigt går tiotusentals stockholmare arbetslösa. Hotell- och restaurangbranschen har i många år fungerat som första steget in på arbetsmarknaden för många.
– Vi vill ju inget hellre än att växla upp. Men när man inte får tag på de som har erfarenhet och utbildning, då kan vi inte heller anställa de unga och nyanlända, säger Peter Thomelius, chef för kompetensförsörjning inom branschorganisationen Visita. Hur menar du då?
– En kock gör att man kan anställa tre eller fyra i servisen och minst en diskare. Den utväxlingen sker inte om du inte hittar den kvalificerade personalen, säger Thomelius.
Både han och Marcus Östlundh trycker på att staten behöver satsa mer på yrkesutbildningar för att lösa flaskhalsen.
– Vi utbildar hela tiden folk på plats och anställer löpande. Men det har gått så otroligt fort, vi har gått från noll till hundra på ett par månader. Våra problem är här och nu, säger Marcus Östlundh.
För tio år sedan hade hotellet kravet att personalen måste kunna prata svenska. Det gäller inte längre. Engelska har blivit allt vanligare som arbetsspråk i serviceyrkena.
– Ett hotell är en smältdegel, som ett litet samhälle i miniatyr. Man överlever inte i vår bransch om man inte tror på mångfald, säger Marcus Östlundh.
Diskaren Abdul Barry kom till hotellet vid Stureplan i december via en annons på Arbetsförmedlingen.
– Tidigare har jag kört truck och jobbat på lager. Men jag diskar hellre. Man får röra mycket på sig, säger han.
Maricarmen Barcena, som byter lakan några trappor upp, brukar tipsa bekanta: hotellstädning är ett bra jobb, tycker hon. – Själv har jag varit här i 11 år. Önder Yagci, souschefen, kom till Kung Carl för tio år sedan som praktikant från en komvuxutbildning.
– Jag hade hoppat av från hotell- och restauranggymnasiet och jobbat på kvarterskrogar och pizzerior innan jag bestämde mig för att satsa på riktigt, berättar han.
Han tror att många av dem som går arbetslösa idag skulle kunna få jobb. Det som behövs framförallt är motivation, menar han.
– Det är för bekvämt att vara arbetslös. När jag gick på a-kassa under nedstängningen var kravet bara att söka åtta jobb i månaden. Det är helt larvigt, det kan man ju göra på en dag, säger han.
I vinbaren, inredd med mörkröda och turkosa sammetsfåtöljer, hittar vi Niki Yazdanian, en 20-åring från Täby som gör andra veckan på sin praktik från en yrkeshögskoleutbildning i management och hotell.
– Vi får höra från alla våra lärare att branschen skriker efter folk. Det är väldigt motiverande, det gör att jag vill komma ut och jobba så fort som möjligt, säger hon.