Redaktionen bjuder på lästips inför sommaren i Stockholm
FÖRSTA BOKEN. Danssjukan är en ”feel bad-roman” på hemmaplan Det är värre än rysk roulett.
Det är soligt och försommarkrispigt i luften när vi träffas vid en bänk vid Liljeholmen. Men Thelma Kimsjös nysläppta bok ”Danssjukan” kan inte riktigt beskrivas med samma ord.
Huvudrollsinnehavaren Mikael bestämmer sig för att ta reda på om han bär på den ärftliga och obotliga Huntingtons sjukdom, Danssjukan, som finns i hans familj: En ärftlig sjukdom som sakta förstör nervcellerna i hjärnan.
Det är femtio procents chans att han är frisk, femtio procents risk att han går en långsam och plågsam död till mötes.
I väntan på testresultatet gräver Mikael djupare i både sitt och sina familjemedlemmars liv. Då kommer den stora överraskningen.
– Jag skulle nog säga att det delvis är en ”feel bad-roman”. Samtidigt belyser den att vi människor klarar av så otroligt mycket mer än vi tror. Och att det finns ett liv värt att leva trots att vi får hemska besked, säger hon.
”15–20 års lidande”
Uppskattningsvis finns det cirka 1 000 personer i Sverige med sjukdomen Huntingtons som ibland kallas för ”danssjukan” då ett av flera symtom kan vara snabba, okontrollerade rörelser.
– Det är värre än rysk roulett. Jag skulle säga att Huntington är mycket värre än ALS, som är betydligt mer omskrivet. Lite krasst kan man se fram emot 15–20 års lidande om man diagnostiseras med sjukdomen, säger Thelma som i många år arbetat som chefredaktör på olika tidskrifter och tidningar, bland annat på Mitt i Stockolm.
Det var som journalist hon kom i kontakt med sjukdomen för många år sedan.
–Jag tog del av en drabbande historia om en familj som levde i skuggan av den här hemska sjukdomen. Jag blev berörd och har burit med mig den i många år.
Röd tråd – grön linje
Handlingen är en fiktiv berättelse som utspelar sig både i nutid och i 1970-talets Stockholm, ”när diskodansen var på dödligt allvar”. Berättelsen om sjukdomen vävs ihop med en annan historia, som utspelar sig på en klassisk dansskola i Vällingby centrum.
Förutom Vällingby finns det mängder med platser och miljöer i Stockholm att känna igen. Bland annat i Hässelby, Järfälla, Gullmarsplan, Farsta, Älvsjö, Fruängen och Solberga, där huvudrollsinnehavaren bor på Nippervägen.
– Det här är nog den första romanen som till stor del utspelar sig i Solberga, skrattar Thelma.
Det är ingen slump. Hon växte själv upp där, på ett något udda ställe. Närmare bestämt ett litet tegelhus som var tjänstebostad, mitt på en skolgården till Dalskolan. Detta då hennes pappa var vaktmästare på skolan, där även mamman arbetade som städerska.
– Alla miljöer är helt autentiska. Jag har smugit runt i buskarna i Solbergaskogen när jag gjorde research.
Fina recensioner
Processen med att skriva en roman för första gången beskriver Thelma som att ”ta två steg framåt, tre steg tillbaka”, men samtidigt ”väldigt, väldigt roligt”. Efter att den släpptes i maj har den lovordats. Bland annat fick Danssjukan 4 av 5 i betyg av bibliotekstjänsts recensent.
Redan nu skriver Thelma på uppföljningen.
– Jag är bara i början. Men det jag kan säga är att den inrymmer en större dos av kärlek än Danssjukan. 5.
Huset vid flon.