Gärdetbon Per gav sig ut på iskall skidtur till Sydpolen
”Skidar du rakt över riskerar du att trilla ner i kilometerdjupa sprickor” Gärdetbon Per Nordström hade redan skidat över Grönland två gånger – så varför inte Sydpolen också? – Det hände ofta att jag grät, säger han om resan.
Mitt ansikte förvandlades till en isklump och ansiktsmasken frös fast i skägget.
Nio timmar varje dag i två månader – så mycket skidåkning blev det för Per Nordström när han tog sig från kustlinjen på Antarktis till Sydpolen.
Tillsammans med Robert – ”en trevlig kille från Polen” – hoppade Per på ett propellerplan mot startpunkten på Antarktis.
– Jag och Robert hade tänkt att vi kanske skulle skida ihop några dagar och sedan skiljas åt, men det slutade med att vi var tillsammans hela vägen.
De kunde åka nio timmar per dag och ta sig två mil. När Per åkte från Stockholm vägde han 84 kilo, när han kom hem igen vägde han 69. Då åt han ändå 6 000 kalorier per dag.
– Det är vitt överallt och en ständig uppförsbacke. Det blåser nästan bara från söder vilket gör att snön formar sig som stora vågor.
Brakade ordentligt
Enligt Per är det bara 291 personer som har skidat till Sydpolen sedan polarforskaren Roald Amundsen kom dit 1911. För att ta sig över Antarktis måste man runda stora områden med sprickor.
– Vid ett tillfälle brakade det till ordentligt i isen. Jag vet inte om det var en spricka eller om det var skare som brast. Men då kändes det bra att vi var två.
– Om du skidar rakt över ett område riskerar du att trilla ner i kilometerdjupa sprickor. Men vet du hur du ska skida är risken för olyckor rätt liten.
Vad tyckte din familj om att du gav dig av?
– Jag hade förberett dem på det. En sådan här resa är ju inte främst farlig utan framför allt kall och jävlig. Jag hade aldrig kunnat göra det här utan stöd från min fru och mina tvillingdöttrar. Utan positiv uppbackning hemifrån kan man inte ge sig iväg. Att inleda med dåligt samvete är inte bra.
På Sydpolen får man acceptera en tillvaro utan täckning. En satellittelefon fanns dock till hands vid nödfall.
– Det var ju också en av de skönaste sakerna – att vara helt utan internet, inga nyheter eller någonting.
-55 grader
Den årliga genomsnittstemperaturen på Sydpolen är mellan -51 och -55 grader.
– Vi hade väl ungefär tio minus i början, men de sista veckorna var det aldrig varmare än 30 minusgrader, och så blåser det hela tiden. Mitt ansikte förvandlades till en isklump och ansiktsmasken frös fast i skägget.
Kändes det aldrig hopplöst?
– Jo, det var kämpigt. Det hände också ofta att jag grät. Allt är så stort och man är så liten och trött. Till slut var jag tvungen att skärpa till mig, skidglasögonen blir immiga och det blir bara frost på allting.
Biff med rödvin
Efter 59 dagar kom Per och Robert till sist fram till Sydpolen – en dag innan alla flygtransporter skulle upphöra i nio månader på grund av kylan.
– Det var soligt och helt vindstilla. Vi fick en biff med ett glas rödvin till. Det var gott, jag hade fantiserat om mat. Vi hade bara ätit frystorkat och havregryn till frukost, och så den där påsen med kakor som hade smulat sönder.