Käppen fastnade i dörren: ”Kunde ha krossats”
12 personer fastnade förra året – en person släpades efter tåget
Om det inte hade varit för den där storväxta mannen hade Maria Bobeck Karlsson, 84, inte levt i dag.
– Jag kunde inte komma loss. Jag hade slungats i tunnelväggen, säger hon.
SLUSSEN
Det har snart gått ett och ett halvt år, men mardrömskänslan är svår att glömma. Maria Bobeck Karlsson skulle ta tunnelbanan vid Slussen och hade som vanligt sin käpp fäst vid handleden med en ögla.
– Jag höll käppen framför mig och skulle precis kliva på. Sen gick det så snabbt. Dörrarna stängdes, käppen klämdes fast och tåget började rulla medan jag stod kvar på perrongen.
Maria minns att hon tog några steg och började springa längs med tåget. Snaran runt handleden gav henne inget val.
– Då hörde jag någon som ropade ”jävlar”. En stor, kraftig man tog tag i min arm och ryckte till så att jag kom loss, medan käppen följde med in i tunneln. Jag fick en reva på rocken. Men vad gör det? Jag lever, säger hon.
12 händelser förra året
Sådana här händelser är ovanliga, berättar Natalie Nordeswan på SL:s presstjänst.
– Under 2023 har vi 12 registrerade händelser där ett tunnelbanetåg har startat med ett föremål fast mellan dörrarna. I ett av dessa fall var det en person som släpades med en liten bit, säger hon.
I samtliga fall har det rört sig om smala föremål, som käppar, kryckor, stavar och olika typer av remmar eller koppel.
Dörrarna på tunnelbanetåg har ingen optisk avkänning som hissar kan ha, och reagerar därför inte förrän dörrparet faktiskt klämmer mot det som stuckits in, förklarar Natalie Nordenswan.
– När smala saker sticks in är det inte säkert att dörrparet känner av föremålet. Men en arm, ett ben eller ännu bredare ting ska dörrarna på båda våra tågtyper reagera på.
Jag blev av med en bra
En arm eller ett ben
Maria Bobeck Karlsson kontaktade SL:s kundtjänst efter händelsen och fick veta att ”sådant inte ska kunna hända”. Sedan hörde hon inte av SL igen.
– Självklart är det allvarligt varje gång en sådan här sak händer och det är vårt ansvar att se till passagerarnas säkerhet, kommenterar Natalie Nordenswan på SL.
I dag känner Maria mest av allt tacksamhet mot mannen som hjälpte henne.
– Jag blev av med en bra käpp. Men jag hade också följt med och krossats mot väggen om det inte varit för honom. Jag skulle gärna ha ringt och tackat, men glömde ta hans telefonnummer.