Välkomna tillbaka – eller inte?
”Byta namn från Mötet till #metoo?”
Ska offentlig konst som blivit utplacerad vara där för evigt?
En dominant man och en halvliggande kvinna. Konstverket ”Möte” väcker minst sagt blandade känslor. Långt ifrån alla vill se det på Östermalmstorg igen.
ÖSTERMALMSTORG
”Från början stod den kraftiga nakna mannen ensam utanför Östermalmshallen med den styckade djurkroppen på axeln och med rest penis. Flera år senare tillkom en ny del. På egen sockel kom nu en kvinna som fallit på rygg. Hon hade ett mycket litet huvud, men breda vidgade lår vända mot den mot henne lutande lustfyllda mannen.”
Så beskriver Östermalmsbon Torgny Åström Willy Gordons staty ”Möte” i ett mail till Mitt i.
Inför renoveringen av torget lyftes konstverket bort, men planen är att den ska komma tillbaka.
”Me too”
– Ska offentlig konst som blivit utplacerad vara där för evigt? Det här konstverket har väckt diskussioner. Inte till en början, när det bara var mannen som stod där. Men när kvinnan kom dit blev det debatt, säger Torgny Åström.
– I samband med #metoo väcktes tankar som samhället behöver ta hänsyn till i mängder av fall.
År 2005 vandaliserades statyn och mannens penis skars bort.
– En lösning hade varit att byta namn på statyn till ”#metoo”. Man kan också arbeta med tidsbegränsad konst, vi förändras hela tiden och i och med det förändras även vårt berättande, säger Torgny Åström.
En senare tolkning som Willy Gordon gav är att statyn är en hyllning till mannens kroppsarbete och en kvinna på väg upp ur sitt underläge, skriver Martin Stugart i Dagens Nyheter 2003, samma år som konstnären gick bort.
På statens konstråd håller man just nu en utställning där man frågar sig om man får visa vad som helst i offentlig miljö. ”Varning för konsten! Verk från statens konstråds samling” är en utställning där rådet samlat ihop konst som genom åren väckt obehag.
– Vi visar mindre verk som har återlämnats från myndigheter. Det vi vill lyfta är hur vi som betraktare påverkas av tidens gång och det verken har gemensamt är att de återlämnats för att de ansetts otidsenliga eller störande. Men faktum är att fler av dem som återlämnats är på väg ut igen, säger Henrik Orrje, vik. direktör vid Statens konstråd.
Att offentlig konst engagerar och väcker debatt är varken nytt eller förvånande, menar han.
Stefan Hagdahl, chef för Stockholm konst, håller med:
– Vi tar inte bort verk med anledning av de eventuella åsikter som finns just nu, då skulle vi behöva ta bort många skulpturer. I stället får man addera nya tolkningar och berättelser om konstverket. Man kan tänka att det hela tiden växer fram andra berättelser och tolkningar av skulpturerna, och kanske då också en kritisk berättelse.
Vad skulle det krävas för att ni skulle ta bort en staty?
– Statyn är gjord för länge sedan, så det är ju också en kulturell årsring och ett kulturellt arv. Jag tycker att det är synd att ta bort sådana årsringar – då är det bättre att reflektera över vad de säger idag. Det finns massor med olika sätt att se på verket.