Resan till Jupiter
Vår sol uppstod ur ett gigantiskt, kollapsande moln av gas och partiklar för 4,5 miljarder år sedan. Det som återstod av molnet formade en enorm skiva av gas och partiklar runt den nybildade solen. Med tiden bildades planeter, månar, kometer och asteroider ur skivan. Men exakt hur det gick till vet inte forskarna ännu. Här kommer Junos data att vara till hjälp.
Svaren på obesvarade frågor om solsystemets bildande finns i planetens kärna någonstans långt nere under de tjocka ständigt rörliga molnen i Jupiters atmosfär. En teori är att Jupiter var en stor stenplanet från början, ungefär tio gånger så stor som jorden. Unga Jupiter kan ha bildats av en svärm isiga ’planetesimaler’ – objekt som uppstått då partiklar, stenblock och andra material klumpats ihop – och att gravitationen tryckt ihop och format dem till en planet. Den var tillräckligt stor för att fånga upp mängder av gas som blivit över då solen bildades och i takt med att mer och mer gas kretsade runt planeten kom den att växa till solsystemets största gasjätte.
En annan teori är att Jupiter aldrig haft någon stenkärna och har bildats av kondenserad gas, ungefär som solen. Genom att noggrannt mäta Jupiters magnet- och gravitationsfält kommer Juno att hjälpa oss fastställa om Jupiter har haft en stenkärna eller inte. Om det fortfarande finns rester av en stenkärna betyder det att planetesimal-teorin antagligen stämmer och kan användas för att förklara bildandet av andra planeter, inklusive vår egen.