Le­na Ahl­ström ”Det hand­lar om att hit­ta sitt ut­tryck”

kanske var det en tuff ung­doms­tid och hen­nes egen blyg­het som fick le­na ahl­ström att väl­ja väg. se­dan 15 år till­ba­ka dri­ver hon le­dar­stu­di­on, där scen­konst och le­dar­skap för­e­nas.

PfB Passion for Business - - Innehåll - Av cat­ha­ri­na hans­son Fo­to an­ja dahl­gren

een ovan­lig och in­te helt lätt upp­växt har präg­lat liv.

Le­na Ahl­ströms

– Jag flyt­ta­de ofant­ligt of­ta när jag var li­ten och det har på­ver­kat mig oer­hört myc­ket, bå­de po­si­tivt och ne­ga­tivt. En av mi­na styr­kor är att byg­ga re­la­tio­ner och lä­ra kän­na män­ni­skor. Bak­si­dan är att det va­rit svårt att slå rot och jag har in­te så många barn­domsvän­ner.

När Le­na var ba­ra 16 år ska­da­des hen­nes mam­ma i en bi­lo­lyc­ka.

–Hon kom hem hoplap­pad och sön­dertra­sad och jag fick åka hem och skö­ta om hen­ne var­je dag. Hon tyck­te att pap­pa var så hård­hänt, så det var ba­ra jag som fick rö­ra hen­ne.

Men det skul­le bli vär­re.

– In­nan hon bli­vit bra ef­ter olyc­kan fick hon en hjärn­tu­mör. Se­dan fick även pap­pa can­cer och gick ige­nom fle­ra strål­be­hand­ling­ar. un­der gym­na­si­e­ti­den pend­la­de jag mel­lan att ta hand om ho­nom och mam­ma.

– De här åren har for­mat mig myc­ket.

le­na käm­Pa­De På och fick ald­rig rik­tigt chan­sen att kän­na ef­ter hur hon själv måd­de.

–När mam­ma låg på Ka­ro­lins­ka 1974 kom jag dit var­je dag. En kvinn­lig av­del­ningslä­ka­re tog in mig för ett sam­tal och sa ”Nu är det ba­ra att vän­ta på slu­tet”. Jag sva­ra­de att det vet jag.

– Då sa hon ”Jag tän­ker att du är ju så ung, du kanske har en re­la­tion idag. Det är så synd, för di­na barn kom­mer ju in­te att ha nå­gon mor­mor.” Jag tänk­te – vad elak hon är! Men se­na­re har jag för­stått att hon såg att jag var av­stängd och ana­ly­tisk och hon vil­le ska­ka om mig så att jag skul­le få kon­takt med mi­na käns­lor.

–Idag job­bar jag myc­ket med barn och ung­do­mar ide­ellt. Ge­nom mitt fö­re­tag stöd­jer jag World Child­hood Founda­tion där jag bi­drar med trä­ning och ut­bild­ning. Se­dan är jag men­tor i ett an­tal oli­ka grup­pe­ring­ar, bå­de ge­nom scou­ter­na och No­va­re/ Vec­kans Af­fä­rer. Jag stäl­ler upp som coach och men­tor rätt of­ta och väl­jer of­ta kvin­nor. Jag stöt­tar Men­tor och Kung­ens stif­tel­se för vär­de­ba­se­rat le­dar­skap, där är jag ock­så men­tor.

–Kanske gör jag myc­ket av det här för att det var så tufft un­der mi­na ung­dom­sår.

ti­Di­ga­re i sin kar­riär ar­be­ta­de Le­na med le­dar­frå­gor på SAS och som led­nings­ut­veck­la­re och vice VD på Swed­bank. Det är nu 15 år se­dan hon star­ta­de sitt eget fö­re­tag, Le­dar­stu­di­on.

– Vi har vux­it suc­ces­sivt. Jag har ald­rig lå­nat en kro­na, men vi har ald­rig gått med för­lust. Hit­tills har vi kanske ut­bil­dat 20 – 30 000 män­ni­skor.

– Vårt ena spår är öpp­na pro­gram. Då kom­mer det folk från al­la möj­li­ga fö­re­tag. And­ra de­len är skräd

LE­NA AHL­stRöm göR Äger och dri­ver Le­dar­stu­di­on.

FA­mILJ Två dött­rar. Ex­ma­ken ar­be­tar två da­gar i vec­kan i hen­nes fö­re­tag och de har en fin re­la­tion.

FRItId Jag har en lä­gen­het i Pal­ma och åker dit så fort jag har möj­lig­het. Jag kan job­ba och gö­ra jät­te­myc­ket där ne­re. Jag har ett rikt so­ci­alt liv med mas­sor av vän­ner. Trä­nar myc­ket, spe­lar golf, går på film och te­a­ter. Jag har verk­li­gen ”the ti­me of my li­fe” nu. oKÄNd tALANg: När jag fyll­de 50 lär­de jag mig att step­pa. Fort­sat­te att trä­na i tre år ef­teråt. mot­to: Män­ni­skor kom­mer in­te ihåg vad du sä­ger, men de kom­mer ihåg käns­lan du ska­par. dar­syd­da, där vi ar­be­tar med att byg­ga upp den kol­lek­ti­va in­tel­li­gen­sen i grup­per. Jag har ald­rig va­rit med om en mer ef­fek­tiv me­tod än att blot­ta sig själv, ut­fors­ka sig själv.

Det uni­ka hos Le­dar­stu­di­on är sam­ar­be­tet med skå­de­spe­la­re och att man gör scen­språ­ket till en del av le­dar­ska­pet.

– I Le­dar­stu­di­on job­bar jag med att slå ihop kom­pe­ten­ser. Scen­språ­ket och le­dar­ska­pet. Att le­da är att stå på en scen. Du är syn­lig var du än är, i mö­tet, i his­sen. Du blir som le­da­re all­tid be­dömd och be­trak­tad. Man kom­mu­ni­ce­rar med he­la sig själv, or­den, rös­ten, kropps­språ­ket.

un­Der en tiD i ung­Do­men var Le­na på­klä­da­re på Stads­tea­tern.

– Jag såg hur bly­ga skå­de­spe­la­re an­vän­der sig själ­va på ett näs­tan bru­talt sätt för att hit­ta käns­lan, hit­ta sitt ut­tryck, ve­ta vad man vill för­med­la. Jag såg vad de gjor­de rent fy­siskt för att lug­na sig när de var ner­vö­sa.

–Jag har bu­rit med mig den här idén om hur man kan job­ba med sig själv, an­vänt in­slag av det i works­hops och även sam­ar­be­tat med skå­de­spe­la­re.

2002 tog hon ste­get fullt ut och star­ta­de verk­sam­he­ten.

– Jag hade tja­tat på skå­de­spe­la­ren

Kris­ter Hen­riks­son i fle­ra år och nu ställ­de han upp. Vi hade en grupp med fem vd:ar och vice vd:ar från oli­ka håll i nä­rings­li­vet. En blan­dad grupp som vi job­ba­de med i nio da­gar ut­spritt un­der året. Han job­ba­de med sce­nis­ka öv­ning­ar och jag med kom­mu­ni­ka­tion.

– Det hand­lar om att vå­ga va­ra syn­lig, att nå ut, att hit­ta sitt ut­tyck, även krop­pens ut­tryck. Vi job­bar med min­nes­trä­ning, och röst­tek­nik. rös­ten är vik­tig, för­kla­rar Le­na.

–Or­det per­son­lig­het kom­mer från per­so­na och be­ty­der ge­nom ljud.

Det hand­lar myc­ket om att ut­fors­ka sig själv.

– Vi ta­lar om de tre u:na. ut­ma­na, ut­fors­ka, upp­skat­ta.

rent prak­tiskt hand­lar det ock­så om att man får stäl­la sig på en av de åt­ta sce­ner som Le­na har i sin stu­dio.

– Man be­döms in­te ut­i­från sin pre­sta­tion ut­an för hur bra man job­bar, an­sträng­er sig. många kän­Da skå­de­spe­la­re job­bar i Le­nas verk­sam­het.

– Al­la vå­ra hand­le­da­re är cer­ti­fi­e­ra­de i det här. Vi har tju­go an­ställ­da och ett an­tal skå­de­spe­la­re som ar­be­tar i vå­ra pro­gram, bland and­ra Bry­nolfs­son,

Re­i­ne

Som­mer­felt, och Karls­son. Sa­ra Ce­ci­lia Ljung Jo­nas

Även de är cer­ti­fi­e­ra­de hand­le­da­re.

Det finns även åt­ta an­ställ­da skå­de­spe­la­re hos Le­dar­stu­di­on.

– De är även ut­bil­da­de lo­go­no­mer. De job­bar med rös­ten ur ett este­tiskt per­spek­tiv, för att man ex­em­pel­vis ska få bort knarr och vå­ga an­vän­da pa­u­ser. Det hand­lar in­te att man ska för­stäl­la sig på nå­got sätt,

tvärtom. När du bör­jar job­ba med rös­ten så får du tag i dig själv.

Le­na tip­sar om att man själv kan tes­ta att ta tag i sin röst.

– Man kan prö­va att stäl­la sig sta­digt på gol­vet och sän­ka rös­ten en ok­tav. Allt är kopp­lat till and­ning­en och rös­ten fun­kar in­te om du in­te an­das rätt.

le­nas egen ti­Di­ga­re Blyg­het är en av or­sa­ker­na till att hon job­bar med det hon gör idag.

– Själv har jag va­rit väl­digt blyg och in­te tyckt att jag du­ger. Jag var ock­så mob­bad en del un­der upp­väx­ten. Jag fick ett par sjö­stöv­lar av en kil­le, ”till tje­jen med de tjoc­ka lå­ren”. Detta att jag var så kraf­tig, det har följt mig i al­la år.

I ja­nu­a­ri 2017 be­stäm­de hon sig för att hon vil­le ha en an­nan kropp.

– Jag trä­na­de med en PT och han sa åt mig att ta bort al­ko­ho­len. Le­vern fun­ge­rar så att den för­brän­ner tox­i­ner­na först – se­dan fet­tet. Jag trä­na­de 30 mi­nu­ter om da­gen och drack in­te en drop­pe. Nu har jag stor­lek 38. Jag fat­tar in­te vad som hän­de.

– För förs­ta gång­en på sju år har jag bör­jat in­tres­se­ra mig för att det kan fin­nas nå­gon kär­lek där ute.n

”Man kan prö­va att stäl­la sig sta­digt på gol­vet och sän­ka rös­ten en ok­tav.” EgEt stI­pEN­dI­Um – På SAS-ti­den job­ba­de jag myc­ket med Jan Sten­berg, som va­rit min en­da men­tor un­der al­la år. Jag har in­stif­tat ett sti­pen­di­um i hans namn där vi var­je år sö­ker en per­son som ar­be­tar i hans an­da. Per­so­nen ska va­ra en kun­skaps­törs­tan­de, kva­li­tets­fo­ku­se­rad och män­ni­sko­in­tres­se­rad per­son med am­bi­tion att va­ra en in­klu­de­ran­de, kund­fo­ku­se­rad och ut­veck­lan­de le­da­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.