Hen­ry Eve­ry

Pi­rat­kung­en

Pirater! - - Innehåll -

Hur blev «Arch Pi­ra­te» känd över he­la värl­den?

Från sjö­man till ökänd plund­ra­re – hur blev han en av värl­dens

mesta kän­da pi­ra­ter?

Hen­ry Eve­ry var en av de mest ökän­da pi­ra­ter­na un­der sin kor­ta men sen­sa­tio­nel­la kar­riär. Eve­ry blev känd för att upp­nå vad and­ra pi­ra­ter ba­ra dröm­de om och lyc­ka­des und­vi­ka de van­li­ga fall­gro­par­na i en pirats till­va­ro – det vill sä­ga till­fång­a­ta­gan­de och dö­den. Det sägs att ef­ter en lyc­kad kar­riär drog han sig till­ba­ka med en av de störs­ta för­mö­gen­he­ter­na man kän­ner till i pi­rat­histo­ri­en.

Likt många av hans kum­pa­ner blev Eve­ry pi­rat av en ren till­fäl­lig­het. Han föd­des i hamn­sta­den De­von vil­ket gjor­de att ett liv till havs föll sig na­tur­ligt. In­led­nings­vis an­slöt han sig till Royal Na­vy där han tjänst­gjor­de un­der en kort pe­ri­od mel­lan 1689 och 1690 och del­tog i någ­ra av de stör­re sla­gen un­der ni­o­år­s­kri­get. Han gjor­de så bra ifrån sig att han i juni 1690 blev hand­ploc­kad av kap­te­nen själv att tjänst­gö­ra på HMS Al­be­mar­le, en fre­gatt med 90 ka­no­ner.

Ba­ra två må­na­der se­na­re blev Eve­ry ent­le­di­gad från flot­tan. Han stan­na­de till havs och rik­ta­de sin upp­märk­sam­het mot den li­ka mo­ra­liskt för­kast­li­ga som luk­ra­ti­va slav­han­deln. Afri­kas slav­kust för­såg hand­lar­na med en sta­dig ström med sla­var, och Eve­ry fick an­ställ­ning som förs­te­ma­tros om­bord på det spanska krigs­skep­pet Char­les II år 1693.

Han och den öv­ri­ga be­sätt­ning­en at­tac­ke­ra­de frans­ka slav­skepp, men även det­ta blev en kort se­jour ef­tersom be­sätt­ning­en gjor­de my­te­ri ti­digt i maj föl­jan­de år på grund av bland an­nat ute­bli­ven be­tal­ning. Eve­ry an­ses ha va­rit ton­gi­van­de i my­te­ri­et och det fak­tum att kap­te­nen av­sat­tes, och som av en ödets nyck rös­ta­des han själv fram som kap­ten på det ny­li­gen omdöp­ta skep­pet Fan­cy.

Hans pi­rat­kar­riär var li­ka kort­va­rig som hans kar­riär i flot­tan: den va­ra­de i en­dast två år. Men det var un­der den pe­ri­o­den av sitt liv som Eve­ry gjor­de sig ett namn. Un­der hans kom­man­do fick Fan­cy snabbt ett ryk­te om sig att va­ra snabb och ostopp­bar, och han själv fick ett ryk­te om sig att va­ra tur­sam och lis­tig vil­ket låg till grund för le­gen­den om ho­nom. Eve­ry in­såg ti­digt att han skul­le ut­gö­ra ett horn i si­dan för re­la­tio­ner­na mel­lan Stor­bri­tan­ni­en och In­di­en då han upp­gav att han ba­ra skul­le at­tac­ke­ra ic­ke-brit­tis­ka skepp, ett ut­ta­lan­de

Det var un­der sin tid som kap­ten på Fan­cy som Eve­ry för­tjä­na­de

sin ti­tel som pi­rat­kung.

som tol­ka­des som ett hot från in­diskt håll, trots för­säk­ring­ar från brit­ter­na.

Den mest vå­ga­de och be­röm­da av Eve­rys bra­va­der in­träf­fa­de sex må­na­der ef­ter att han ha­de till­trätt som kap­ten då han led­de den en­skilt djär­vas­te och mest luk­ra­ti­va pi­rat­at­tac­ken i histo­ri­en. I säll­skap med en rad and­ra far­tyg gav sig Eve­ry i au­gusti 1695 på en kon­voj med 25 skepp som till­hör­de stor­mo­gu­len. Skeppen kor­sa­de Rö­da ha­vet un­der en pil­grims­re­sa på väg till Mec­ka. Es­kort­skep­pet Fa­teh Mu­ham­med slogs ut ut­an pro­blem, men den am­bi­tiö­se Eve­ry ha­de rik­tat in sig på kon­vo­jens mäk­ti­gas­te far­tyg: den 1 600 ton tunga Ganj-i-Sa­wai som var ful­las­tad med ri­ke­do­mar.

En skräm­man­de upp­gift för en in­te li­ka fullt mo­dig man. Odd­sen var in­te till Eve­rys för­del – Gan­ji-Sa­wai var be­styc­kad med 62 ka­no­ner mot Fan­cys 46. Men Eve­ry ha­de tu­ren på sin si­da. Ett ti­digt skott som för­stör­de fi­en­de­bå­tens hu­vud­mast av­gjor­de sa­ken. Och tu­ren tog in­te slut där. En ex­plo­de­ran­de ka­non dö­da­de många ur Ganj-iSa­wais be­sätt­ning vil­ket för­bätt­ra­de Eve­rys odds yt­ter­li­ga­re. Fi­en­den var nu var­ken vil­lig el­ler ka­pa­bel att upp­bå­da nå­got stör­re mot­stånd. Eve­ry tri­um­fe­ra­de, han ha­de lyc­kats med det till sy­nes omöj­li­ga. Se­gern in­ne­bar att han blev värl­dens för­mögnas­te pi­rat. By­tet från Ganj-i-Sa­wai upp­gick till ett vär­de på om­kring 600 000 pund – en svind­lan­de sum­ma som mot­sva­rar 50 mil­jo­ner pund i da­gens va­lu­ta.

Var och en ur be­sätt­ning­en fick 1 000 pund, en snudd på otänk­bar sum­ma för en van­lig pi­rat.

My­ten kring Eve­ry tog fart på en gång och det fanns ing­en än­de på vad han påstods ha ut­rät­tat. Ryk­tet sa att han ha­de gift sig med stor­mo­gu­lens dot­ter som ha­de be­fun­nit sig om­bord un­der at­tac­ken och bli­vit far till fle­ra av hen­nes barn. (Ett rent på­hitt, det rap­por­te­ra­des dock att det fanns ett an­tal höggra­vi­da kvin­nor om­bord på Ganj-i-Sa­wai.) Det påstods ock­så att Eve­ry nu ha­de bli­vit en kung­lig­het och att han be­hand­la­des som en så­dan av sin när­mas­te om­giv­ning. Trots skri­an­de brist på be­vis för al­la ryk­ten var en sak sä­ker: Eve­rys namn var ett av de mest väl­kän­da i pi­rat­värl­den, och ryk­te­na om hans be­drif­ter in­spi­re­ra­de många and­ra att sö­ka sig till sam­ma ba­na.

Trots all gla­mour kring Eve­rys brag­der fanns det – som all­tid – en mör­ka­re si­da av be­rät­tel­sen.

Det sa­des att när Ganj-i-Sa­wai ka­pa­des vi­sa­de Eve­ry och hans be­sätt­ning ing­en nåd. De mör­da­de al­la som stod i de­ras väg och våld­tog kvin­nor om­bord, varav många i ren de­spe­ra­tion släng­de sig över­bord hell­re än att bli ut­sat­ta för män­nens över­grepp.

Den här ty­pen av rap­por­ter skul­le kun­na av­fär­das

«En sak var sä­ker: Eve­ry var nu ett av pi­rat­värl­dens mest kän­da namn.»

som en del av le­gen­den som om­gav Eve­ry, men till skill­nad från and­ra ryk­ten stöds upp­gif­ter­na om vålds­hand­ling­ar­na i of­fi­ci­el­la do­ku­ment från ögon­vitt­nen, in­klu­si­ve med­lem­mar ur Eve­rys be­sätt­ning. Eve­ry ska å and­ra si­dan ha sagt att inga kvin­nor kom till ska­da.

Kon­se­kven­ser­na blev fa­ta­la för Eve­rys djär­va dåd på and­ra om­rå­den. Plund­ring­en av Ganj-iSa­wai vi­sa­de sig bli ett hårt slag mot den öm­tå­li­ga di­plo­ma­tis­ka re­la­tio­nen mel­lan Eng­land och Mo­gul­ri­ket vil­ket för­sat­te de eng­els­ka myn­dig­he­ter­na i en minst sagt be­svär­lig po­si­tion. Mo­gu­ler­na var för­stå­e­ligt nog ra­san­de över hän­del­sen och ho­ta­de med ve­der­gäll­ning. Om Eve­ry för­vän­ta­de sig stöd från sin hem­na­tion så miss­tog han sig – en be­lö­ning på 1 000 pund er­bjöds den som kun­de till­fång­a­ta ho­nom. Eve­ry och hans be­sätt­ning för­sök­te und­kom­ma, men trots att de köp­te sig tid ge­nom att seg­la till Ba­ha­mas och mu­ta gu­ver­nö­ren där kun­de de in­te und­kom­ma Kron­rå­dets och Ostin­dis­ka kom­pa­ni­ets sam­man­lag­da makt. Ef­ter ett miss­lyc­kat för­sök att få am­ne­sti från Ja­mai­cas gu­ver­nör av­bröt han tan­kar­na på det och åter­vän­de till Eng­land. Eve­ry läm­na­de ock­så nå­got an­nat ef­ter sig: tack va­re at­tac­ken på Ganj-i-Sa­wai be­stäm­de sig myn­dig­he­ter­na för förs­ta gång­en för att slå ner på den ökan­de pi­ra­tak­ti­vi­te­ten och allt den stod för. Eve­ry och hans män för­kla­ra­des av par­la­men­tet va­ra «män­ni­sko­släk­tets fi­en­der».

Ve­der­gäll­ning­en var bru­tal. 24 av pi­ra­ter­na som ha­de del­ta­git i an­fal­let ar­re­ste­ra­des och sex av dem ställ­des in­för rät­ta. De åta­la­des och för­kla­ra­des skyl­di­ga (ef­ter att först ha frikänts av en mu­tad ju­ry) och av­rät­ta­des ge­nom häng­ning i Lon­don 1696.

Eve­ry själv lyc­ka­des und­vi­ka att mö­ta de­ras öde, trots att många an­såg att han var för­tjänt av det ef­ter al­la pro­blem han ha­de ställt till med. Det finns inga kla­ra be­vis över vad som hän­de här­näst, men många på­står att de såg ho­nom un­der de må­na­der och år som följ­de.

Histo­ri­er­na kring ho­nom fort­sat­te, fak­ta blan­da­des med fiktion vil­ket ska­pa­de en le­gend som väx­te yt­ter­li­ga­re ge­nom Da­ni­el De­fo­es The King of Pi­ra­tes (1719) och and­ra skild­ring­ar som påstods be­rät­ta den san­na histo­ri­en om den spän­nan­de och skräm­man­de in­di­vi­den. Eve­ry har kal­lats för en rad oli­ka namn – vis­sa re­dan un­der sin livs­tid och and­ra som har till­kom­mit ef­ter hans död, som till ex­em­pel Ben­ja­min Bridge­man och Long Ben som kan här­le­das till en rik­tig per­son, och and­ra namn som John Ave­ry vil­ket ver­kar va­ra ta­get ur luf­ten. Eve­ry själv an­vän­de all­tid sitt eget namn: Hen­ry Eve­ry.

Det fi­gu­re­ra­de mot­stri­di­ga be­rät­tel­ser om pi­rat­kung­ens sista tid. Som­li­ga me­na­de att han flyd­de till tro­pi­ker­na där han lev­de på ri­ke­do­mar­na han ha­de lagt be­slag på långt in på ål­derns höst. And­ra me­nar att han fick vad han för­tjä­na­de, att han blev av­lu­rad sin för­mö­gen­het och han dog en­sam och ut­blot­tad. Om så var fal­let, vad hän­de egent­li­gen med Eve­rys väl­di­ga skatt? Kanske den fort­fa­ran­de finns där ute nå­gon­stans och ba­ra vän­tar på att upp­täc­kas av nå­gon oför­skräckt skatt­le­ta­re.

Eve­rys brag­der till­ta­la­de mång­as fan­ta­si och in­spi­re­ra­de till ett an­tal lit­te­rä­ra verk.

Hen­ry va­rit sägs ha un­der hans Det här pi­rat­flag­ga kar­riär. Eve­rys luk­ra­ti­va

men kor­ta Den djär­va plund­ring­en av Ganj-i-Sa­wai var Eve­rys främs­ta be­drift – han blev värl­dens ri­kas­te pi­rat.

Kron­rå­det er­bjöd en be­lö­ning på 500 pund till den som till­fång­a­tog Eve­ry, en sum­ma som mat­cha­des av Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.