Wil­li­am Kidd

Från ka­pa­re till pi­rat

Pirater! - - Innehåll -

Han var en av ti­der­nas mest be­röm­da pi­ra­ter, men var det po­li­tik som blev Kap­ten Kidds fall?

Kap­ten Kidd är tvek­löst en av värl­dens mest kän­da pi­ra­ter. Var det ett po­li­tiskt spel som slut­li­gen fick ho­nom på fall?

Sa­ker och ting gick in­te kap­ten Wil­li­am Kidds väg. Han var en ka­pa­re som stod i be­grepp att bli pi­rat. Med stöd från her­rar i Eng­lands öv­re skikt, bland and­ra kung Wil­li­am III (med löf­te om 10 pro­cent av by­tet), ha­de Kidd gett sig ut till havs på skep­pet Ad­ven­tu­re Gal­ley i av­sikt att till­fång­a­ta pi­ra­ter, lag­lö­sa och sjö­rö­va­re. Fy­ra ökän­da namn om­nämn­des i kung­ens upp­drag från 11 de­cem­ber 1695: Tho­mas Tew, Tho­mas Wa­ke, Wil­li­am Ma­ze och John Ire­land. Des­sa pi­ra­ter hem­sök­te se­gel­rut­ter­na i In­dis­ka oce­a­nen. Tack va­re ett kapar­brev stod det Kidd fritt att plund­ra al­la frans­ka han­dels­far­tyg som kor­sa­de hans väg un­der upp­dra­get.

Trots det­ta gick må­nad ef­ter må­nad ut­an fram­gång­ar. Ad­ven­tu­re Gal­ley som var be­styc­kad med 34 ka­no­ner var i stort be­hov av att re­pa­re­ras och be­sätt­ning­ens tå­la­mod blev allt mer på­frestat. Att Kidd ha­de fle­ra märk­li­ga per­son­lig­hets­drag gjor­de in­te si­tu­a­tio­nen bätt­re. Han an­sågs va­ra ar­ro­gant. En duk­tig sjö­man men med ty­ran­niska drag vars själv­upp­ta­gen­het ir­ri­te­ra­de al­la han möt­te som be­fann sig un­der ho­nom i so­ci­al sta­tus. En frakt­mäk­la­re i den In­dis­ka hamn­sta­den Kar­war vitt­na­de om Kidds gräl­sju­ka na­tur och stän­di­ga kon­flik­ter med be­sätt­ning­en. Han be­skrev kap­te­nen som «en väl­digt kraft­full man som brå­ka­de med sin be­sätt­ning om all­ting, of­ta ro­pa­de ef­ter si­na pi­sto­ler och ho­ta­de al­la som in­te höll med ho­nom med att han skul­le kros­sa de­ras hu­vu­den, vil­ket fick al­la att av­sky ho­nom».

En rad fel­be­räk­ning­ar (gäl­lan­de bå­de be­slut och hand­ling­ar) för­seg­la­de hans öde och gjor­de ho­nom till en av de mest ökän­da pi­ra­ter­na nå­gon­sin. Tack va­re sitt stöd från väl­bär­ga­de per­so­ner i New York och Eng­land trod­de Kidd att han ha­de ett visst mått av be­skydd. Men att plöts­ligt bör­ja äg­na sig åt pi­rat­li­vet var ett märk­ligt be­te­en­de – än i dag vet man in­te hur han re­so­ne­ra­de. Det kan ha be­rott på fle­ra sam­ver­kan­de fak­to­rer sna­ra­re än ett en­skilt skäl. Kidd spor­ra­des möj­li­gen av sin be­sätt­ning som myc­ket väl kun­de ha sku­rit hal­sen av ho­nom om lä­get in­te för­bätt­ra­des snart. Men han in­såg in­te att så snart ny­he­ter­na om hans pi­ra­tak­ti­vi­te­ter nåd­de hamn­stä­der­na i In­dis­ka oce­a­nen, och vi­da­re till ho­vet, skul­le ka­par­syn­di­ka­tet – vil­kas skepp han

«Kidds själv­upp­ta­gen­het ir­ri­te­ra­de al­la han möt­te som be­fann sig un­der ho­nom i so­ci­al sta­tus.» Pi­rat­le­gen­den Wil­li­am Kidd föd­des 1645 i Skott­land. 1689 gick han till sjöss som ka­pa­re.

för­de kom­man­do över – sä­ga upp sam­ar­be­tet med ho­nom och ren­två si­na hän­der.

My­ten om kap­ten Kidd, som den störs­te pi­ra­ten nå­gon­sin, har levt kvar, men san­ning­en är en an­nan. Jäm­fört med and­ra pi­ra­ter var han var­ken sär­skilt am­bi­tiös el­ler fram­gångs­rik rent eko­no­miskt, åt­minsto­ne in­te till­räck­ligt för att rätt­fär­di­ga hans sta­tus i po­pu­lär­kul­tu­ren. Det som kan ha va­rit av­gö­ran­de är ryk­te­na som upp­stod ti­den ef­ter att han blev hängd: att han ha­de läm­nat ef­ter sig en ner­grävd skatt. En möj­lig plats för hans sil­ver- och guld­skatt är Gar­di­ners Is­land, ut­an­för East Hamp­ton, Long Is­land. Skatt­kis­tan är ett vik­tigt in­slag i pi­rat­my­to­lo­gin, enormt po­pu­la­ri­se­rad ge­nom Ro­bert Lou­is Ste­ven­sons klas­si­ker Skatt­kam­marön (1882). Ryk­tet som Kidd läm­na­de ef­ter sig är över­dri­vet, och de be­vi­sa­de fall där pi­ra­ter fak­tiskt har grävt ner si­na surt för­vär­va­de skat­ter är ovan­li­ga. Det stora presspå­dra­get när kap­ten Kidd till­fång­a­togs och ställ­des in­för rät­ta i Lon­don gjor­de att han blev nå­got av en om­slags­poj­ke un­der den här fruk­tans­vär­da pe­ri­o­den av pi­rat­histo­ri­en.

Wil­li­am Kidd föd­des i Gre­e­nock, Skott­land, om­kring 1645. Hans far var pre­di­kant i den pres­by­te­ri­ans­ka kyr­kan. 1689 gick han till sjöss som ka­pa­re, och ba­lan­se­ra­de re­dan på grän­sen mel­lan hjäl­te och skurk. Han gjor­de sig ett namn som en mo­dig man som oför­skräckt gav sig in i strid mot frans­män­nen, och hans ti­di­ga er­fa­ren­het av plund­ring och kamp mot fi­en­den in­di­ke­rar att hans per­son­lig­het in­te var spe­ci­ellt till­ta­lan­de. När han för­de kom­man­do över Bles­sed Wil­li­am gjor­de buc­kan­jä­rer­na my­te­ri mot ho­nom och seg­la­de se­dan vi­da­re ut­an ho­nom ef­ter att de ha­de lagt till vid ön Saint Ne­vis.

I maj 1696 gav sig Kidd och hans 80 man star­ka be­sätt­ning av från Ply­mouth med go­da för­hopp­ning­ar. Men väl i In­dis­ka oce­a­nen drab­ba­des de av oli­ka all­var­li­ga sjuk­do­mar. Då­lig häl­sa och in­ak­ti­vi­tet bör­ja­de så små­ning­om gna­ga på den kol­lek­ti­va an­dan. De er­sat­te de av­lid­na med nya be­sätt­nings­med­lem­mar, många med ett för­flu­tet som pi­ra­ter, och sat­te av mot Rö­da ha­vet. Nu var Kidds kar­riärs­byte näs­tan klart. För det förs­ta: att seg­la till Rö­da ha­vet ingick in­te i hans upp­drag. För det and­ra: han pra­ta­de nu öp­pet om att tjä­na peng­ar på att plund­ra vil­ka skepp som helst i om­rå­det.

Den 14 au­gusti 1697 sik­ta­des kap­ten Kidds skepp Ad­ven­tu­re Gal­ley av Ed­ward Bar­low som för­de kom­man­do över skep­pet Spect­re som var be­styc­kat med 36 ka­no­ner. Bar­low no­te­ra­de att en röd pi­rat­flag­ga var his­sad. Att at­tac­ke­ra en flot­ta som seg­la­de un­der Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et var ga­len­skap, och kap­ten Bar­low vann skär­myts­ling­en. Kidd be­ord­ra­de att hans båt skul­le flyt­tas ut­om skott­håll och seg­la­de iväg. Un­der de kom­man­de vec­kor­na seg­la­de Ad­ven­tu­re Gal­ley runt på ett plund­rings­tåg och det cir­ku­le­ra­de många histo­ri­er om be­sätt­ning­ens bru­ta­li­tet.

Två vec­kor ef­ter mö­tet med Spect­re fick Kidd jack­pot. Det 400 ton tunga skep­pet Qu­e­dagh Mer­chant sik­ta­des in­te långt från hamn­sta­den Cochin. Un­der kom­man­do av eng­els­man­nen

John Wright var Qu­e­dagh Mer­chant ful­las­tad med allt som kap­ten Kidd mås­te ha drömt om: sil­ke, opi­um, soc­ker, järn och tex­tili­er. Ad­ven­tu­re Gal­ley

seg­la­de un­der fransk flagg vid det här till­fäl­let, en ru­tin­mäs­sig fint för att und­vi­ka att bli at­tac­ke­ra­de av frans­ka ka­pa­re. Med hän­vis­ning till sitt kapar­brev för­kla­ra­de Kidd att han tog Qu­e­dagh Mer­chant för kung Wil­li­ams räk­ning. Kidd upp­skat­tas ha tjä­nat 7 000 pund på plund­ring­en ef­ter att ha sålt by­tet. Han seg­la­de vi­da­re med si­na män – som nu var otro­ligt nöj­da.

Strax där­på be­slu­ta­de sig Kidd för att by­ta upp sig från Ad­ven­tu­re Gal­ley som var re­jält sli­ten. Det ny­li­gen be­slag­tag­na skep­pet Qu­e­dagh Mer­chant blev hans krigs­skepp. Det var ock­så vid den här ti­den som han för­stod att hans pi­ra­tak­ti­vi­te­rer ha­de

«Att kap­ten Kidd över hu­vud ta­get blev pi­rat är bland de märk­li­gas­te histo­ri­er­na från den här eran.»

bli­vit kän­da, in­te ba­ra i om­rå­det, ut­an även hem­ma i Europa. Om det som be­rät­ta­des om ho­nom var sant ha­de Kidd bli­vit en skam­fläck för syn­di­ka­tet.

Kap­ten Kidd ha­de för av­sikt att läm­na om­rå­det och fly till Västin­di­en. På vägen la­de han till i Sain­teMa­rie, Ma­da­gas­kar, och rå­ka­de på kap­ten Ro­bert Cul­li­ford och hans skepp Re­so­lu­tion. Cul­li­ford var en pi­rat som Kidd bor­de ha till­fång­a­ta­git, ked­jat fast och fört in­för rät­ta. Det ingick ju trots allt i hans ur­sprung­li­ga upp­drag. Istäl­let blev de kom­pi­sar och Kidd för­säk­ra­de Cul­li­ford att han in­te skul­le till­fång­a­ta ho­nom el­ler be­slag­ta hans skepp.

Att kap­ten Kidd över hu­vud ta­get blev pi­rat är bland de märk­li­gas­te histo­ri­er­na från den här eran. Han kom från en blyg­sam bakgrund och ha­de ska­pat ett ryk­te om sig att va­ra på­lit­lig. Han fick ut­mär­kel­ser för sitt mod i strid mot är­ke­fi­en­den Frank­ri­ke och ha­de gift sig med den väl­bär­ga­de Sa­rah Oort från Man­hat­tan. Han var dess­utom nä­ra be­kant med gu­ver­nö­rer och and­ra högt upp­sat­ta her­rar. Han vå­ga­de in­te tac­ka nej till er­bju­dan­det från syn­di­ka­tet ef­tersom det skul­le ha or­sa­kat so­ci­a­la kom­pli­ka­tio­ner och vanä­ra. Sna­ra­re be­fäs­te det hans po­si­tion i den fi­na värl­den, och om han skul­le bli fram­gångs­rik in­ne­bar det stora ek­no­mis­ka möj­lig­he­ter för hans fram­tid.

När Kidd ar­re­ste­ra­des var han full­stän­digt ra­san­de. Utred­ning­ar vi­sa­de att hans to­ta­la byte skul­le ha va­rit värt om­kring 400 000 pund. He­la 14 000 pund åter­fanns i form av guld, sil­ver och ju­ve­ler. Men var upp­skatt­ning­en verk­li­gen kor­rekt? Ha­de Kidd grävt ner de­lar av skat­ten på Gar­di­ners Is­land där han ha­de gått i land två gång­er in­nan han ar­re­ste­ra­des?

Den 14 april 1700 var Kidd till­ba­ka i Lon­don, ba­kom lås och bom i Newga­te­fäng­el­set. Där satt han i 11 må­na­der, allt mer själv­mords­be­nä­gen och med­ve­ten om att ing­en av hans ti­di­ga­re vän­ner el­ler bunds­för­van­ter vil­le ha med ho­nom att gö­ra. Han ställ­des in­för rät­ta för sjö­rö­veri och mord. Han an­sågs va­ra skyl­dig till an­kla­gel­ser­na och döm­des till häng­ning. En om­tum­lad Kidd sa: «Her­re gud, det var ett hårt straff. Jag för min del är den mest oskyl­di­ge av al­la, de per­so­ner som har vitt­nat mot mig har gjort det un­der mened».

Kidds av­rätt­ning den 23 maj 1701 på Execu­tion Dock, Wap­ping, var otäck och ovär­dig. Det förs­ta häng­nings­för­sö­ket re­sul­te­ra­de i att re­pet gick av. Halv­strypt och de­li­risk häng­des han en and­ra gång. Hans kropp pla­ce­ra­des se­dan i en bur i Til­bu­ry. Där fick den rutt­na i fle­ra år.

En ro­man­ti­se­rad skild­ring av till­va­ron om­bord på kap­ten Kidds skepp i New Yorks hamn. Må­lad av Je­an Le­on Gero­me Fer­ris (1863–1930).

Kidd skrev fle­ra brev till kung Wil­li­am från sin fäng­el­se­cell och bad om be­nåd­ning.

En il­lust­ra­tion av när kap­ten

Kidd lå­ter grä­va ner sin skatt på

Gar­di­ners Is­land ut­an­för Long Is­land.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.