William Kidd
Från kapare till pirat
Han var en av tidernas mest berömda pirater, men var det politik som blev Kapten Kidds fall?
Kapten Kidd är tveklöst en av världens mest kända pirater. Var det ett politiskt spel som slutligen fick honom på fall?
Saker och ting gick inte kapten William Kidds väg. Han var en kapare som stod i begrepp att bli pirat. Med stöd från herrar i Englands övre skikt, bland andra kung William III (med löfte om 10 procent av bytet), hade Kidd gett sig ut till havs på skeppet Adventure Galley i avsikt att tillfångata pirater, laglösa och sjörövare. Fyra ökända namn omnämndes i kungens uppdrag från 11 december 1695: Thomas Tew, Thomas Wake, William Maze och John Ireland. Dessa pirater hemsökte segelrutterna i Indiska oceanen. Tack vare ett kaparbrev stod det Kidd fritt att plundra alla franska handelsfartyg som korsade hans väg under uppdraget.
Trots detta gick månad efter månad utan framgångar. Adventure Galley som var bestyckad med 34 kanoner var i stort behov av att repareras och besättningens tålamod blev allt mer påfrestat. Att Kidd hade flera märkliga personlighetsdrag gjorde inte situationen bättre. Han ansågs vara arrogant. En duktig sjöman men med tyranniska drag vars självupptagenhet irriterade alla han mötte som befann sig under honom i social status. En fraktmäklare i den Indiska hamnstaden Karwar vittnade om Kidds grälsjuka natur och ständiga konflikter med besättningen. Han beskrev kaptenen som «en väldigt kraftfull man som bråkade med sin besättning om allting, ofta ropade efter sina pistoler och hotade alla som inte höll med honom med att han skulle krossa deras huvuden, vilket fick alla att avsky honom».
En rad felberäkningar (gällande både beslut och handlingar) förseglade hans öde och gjorde honom till en av de mest ökända piraterna någonsin. Tack vare sitt stöd från välbärgade personer i New York och England trodde Kidd att han hade ett visst mått av beskydd. Men att plötsligt börja ägna sig åt piratlivet var ett märkligt beteende – än i dag vet man inte hur han resonerade. Det kan ha berott på flera samverkande faktorer snarare än ett enskilt skäl. Kidd sporrades möjligen av sin besättning som mycket väl kunde ha skurit halsen av honom om läget inte förbättrades snart. Men han insåg inte att så snart nyheterna om hans pirataktiviteter nådde hamnstäderna i Indiska oceanen, och vidare till hovet, skulle kaparsyndikatet – vilkas skepp han
«Kidds självupptagenhet irriterade alla han mötte som befann sig under honom i social status.» Piratlegenden William Kidd föddes 1645 i Skottland. 1689 gick han till sjöss som kapare.
förde kommando över – säga upp samarbetet med honom och rentvå sina händer.
Myten om kapten Kidd, som den störste piraten någonsin, har levt kvar, men sanningen är en annan. Jämfört med andra pirater var han varken särskilt ambitiös eller framgångsrik rent ekonomiskt, åtminstone inte tillräckligt för att rättfärdiga hans status i populärkulturen. Det som kan ha varit avgörande är ryktena som uppstod tiden efter att han blev hängd: att han hade lämnat efter sig en nergrävd skatt. En möjlig plats för hans silver- och guldskatt är Gardiners Island, utanför East Hampton, Long Island. Skattkistan är ett viktigt inslag i piratmytologin, enormt populariserad genom Robert Louis Stevensons klassiker Skattkammarön (1882). Ryktet som Kidd lämnade efter sig är överdrivet, och de bevisade fall där pirater faktiskt har grävt ner sina surt förvärvade skatter är ovanliga. Det stora presspådraget när kapten Kidd tillfångatogs och ställdes inför rätta i London gjorde att han blev något av en omslagspojke under den här fruktansvärda perioden av pirathistorien.
William Kidd föddes i Greenock, Skottland, omkring 1645. Hans far var predikant i den presbyterianska kyrkan. 1689 gick han till sjöss som kapare, och balanserade redan på gränsen mellan hjälte och skurk. Han gjorde sig ett namn som en modig man som oförskräckt gav sig in i strid mot fransmännen, och hans tidiga erfarenhet av plundring och kamp mot fienden indikerar att hans personlighet inte var speciellt tilltalande. När han förde kommando över Blessed William gjorde buckanjärerna myteri mot honom och seglade sedan vidare utan honom efter att de hade lagt till vid ön Saint Nevis.
I maj 1696 gav sig Kidd och hans 80 man starka besättning av från Plymouth med goda förhoppningar. Men väl i Indiska oceanen drabbades de av olika allvarliga sjukdomar. Dålig hälsa och inaktivitet började så småningom gnaga på den kollektiva andan. De ersatte de avlidna med nya besättningsmedlemmar, många med ett förflutet som pirater, och satte av mot Röda havet. Nu var Kidds karriärsbyte nästan klart. För det första: att segla till Röda havet ingick inte i hans uppdrag. För det andra: han pratade nu öppet om att tjäna pengar på att plundra vilka skepp som helst i området.
Den 14 augusti 1697 siktades kapten Kidds skepp Adventure Galley av Edward Barlow som förde kommando över skeppet Spectre som var bestyckat med 36 kanoner. Barlow noterade att en röd piratflagga var hissad. Att attackera en flotta som seglade under Ostindiska kompaniet var galenskap, och kapten Barlow vann skärmytslingen. Kidd beordrade att hans båt skulle flyttas utom skotthåll och seglade iväg. Under de kommande veckorna seglade Adventure Galley runt på ett plundringståg och det cirkulerade många historier om besättningens brutalitet.
Två veckor efter mötet med Spectre fick Kidd jackpot. Det 400 ton tunga skeppet Quedagh Merchant siktades inte långt från hamnstaden Cochin. Under kommando av engelsmannen
John Wright var Quedagh Merchant fullastad med allt som kapten Kidd måste ha drömt om: silke, opium, socker, järn och textilier. Adventure Galley
seglade under fransk flagg vid det här tillfället, en rutinmässig fint för att undvika att bli attackerade av franska kapare. Med hänvisning till sitt kaparbrev förklarade Kidd att han tog Quedagh Merchant för kung Williams räkning. Kidd uppskattas ha tjänat 7 000 pund på plundringen efter att ha sålt bytet. Han seglade vidare med sina män – som nu var otroligt nöjda.
Strax därpå beslutade sig Kidd för att byta upp sig från Adventure Galley som var rejält sliten. Det nyligen beslagtagna skeppet Quedagh Merchant blev hans krigsskepp. Det var också vid den här tiden som han förstod att hans pirataktiviterer hade
«Att kapten Kidd över huvud taget blev pirat är bland de märkligaste historierna från den här eran.»
blivit kända, inte bara i området, utan även hemma i Europa. Om det som berättades om honom var sant hade Kidd blivit en skamfläck för syndikatet.
Kapten Kidd hade för avsikt att lämna området och fly till Västindien. På vägen lade han till i SainteMarie, Madagaskar, och råkade på kapten Robert Culliford och hans skepp Resolution. Culliford var en pirat som Kidd borde ha tillfångatagit, kedjat fast och fört inför rätta. Det ingick ju trots allt i hans ursprungliga uppdrag. Istället blev de kompisar och Kidd försäkrade Culliford att han inte skulle tillfångata honom eller beslagta hans skepp.
Att kapten Kidd över huvud taget blev pirat är bland de märkligaste historierna från den här eran. Han kom från en blygsam bakgrund och hade skapat ett rykte om sig att vara pålitlig. Han fick utmärkelser för sitt mod i strid mot ärkefienden Frankrike och hade gift sig med den välbärgade Sarah Oort från Manhattan. Han var dessutom nära bekant med guvernörer och andra högt uppsatta herrar. Han vågade inte tacka nej till erbjudandet från syndikatet eftersom det skulle ha orsakat sociala komplikationer och vanära. Snarare befäste det hans position i den fina världen, och om han skulle bli framgångsrik innebar det stora eknomiska möjligheter för hans framtid.
När Kidd arresterades var han fullständigt rasande. Utredningar visade att hans totala byte skulle ha varit värt omkring 400 000 pund. Hela 14 000 pund återfanns i form av guld, silver och juveler. Men var uppskattningen verkligen korrekt? Hade Kidd grävt ner delar av skatten på Gardiners Island där han hade gått i land två gånger innan han arresterades?
Den 14 april 1700 var Kidd tillbaka i London, bakom lås och bom i Newgatefängelset. Där satt han i 11 månader, allt mer självmordsbenägen och medveten om att ingen av hans tidigare vänner eller bundsförvanter ville ha med honom att göra. Han ställdes inför rätta för sjöröveri och mord. Han ansågs vara skyldig till anklagelserna och dömdes till hängning. En omtumlad Kidd sa: «Herre gud, det var ett hårt straff. Jag för min del är den mest oskyldige av alla, de personer som har vittnat mot mig har gjort det under mened».
Kidds avrättning den 23 maj 1701 på Execution Dock, Wapping, var otäck och ovärdig. Det första hängningsförsöket resulterade i att repet gick av. Halvstrypt och delirisk hängdes han en andra gång. Hans kropp placerades sedan i en bur i Tilbury. Där fick den ruttna i flera år.