Robert Culliford
William Kidds plågoande
Culliford snodde Kidds skepp och gjorde honom till en livslång fiende.
Robert Culliford kapade kapten Kidds skepp och den
berömde kaptenen gjorde allt för att få tillbaka det.
Den mystiske Robert Cullifords liv präglades av en rad häpnadsväckande vändningar där myteri, strandsättning och fängelset Marshalsea spelade avgörande roller. Culliford föddes i det kustnära grevskapet Cornwall. Hans tidiga år är förlorade i tidens flod, men det dröjde inte länge förrän han började göra avtryck i historien. Culliford gjorde först väsen av sig 1689 när han tjänstgjorde som en del av en fransk besättning på Sainte Rose, ett franskt privatägt fartyg som seglade i Karibiska havet. Han blev bekant med en annan besättningsman som hette William Kidd som sedermera skulle göra sig känd som piratlegenden Kapten Kidd.
När Frankrike och England förklarade krig mot varandra gjorde besättningen på Sainte Rose myteri och tog kontroll över fartyget. William Kidd utnämndes till kapten och skeppet döptes om till Blessed William. Men läget var inte helt harmoniskt på skeppet. Sjömännen var missnöjda med Kidds roll som kapten och 1690 ledde Culliford nästa myteri mot den tidigare besättningskollegan. I väntan på att Kidd skulle sättas iland gav sig Cullifords myterister iväg med Blessed William och utsåg William Mason till kapten. Detta visade sig utgöra ett avgörande ögonblick i Cullifords karriär, och trots att han inte var kapten utövade han ett enormt inflytande över Mason. Under Cullifords ledning fick besättningen ett eftertraktat kaparbrev, vilket var en fullmakt från staten som gav dem rätt att plundra och kapa fiendestaters skepp.
Culliford utsågs till kapten när de kapade den franska fregatten L’Espérance, vilken Mason skänkte till sin lojala besättningsmedlem. De hade dock inte turen med sig, utan förlorade mycket av sitt byte till franska kapare. Culliford bestämde sig för att segla till Indien, fast besluten att fylla lastutrymmet med plundrat gods. Istället fångades snart Culliford och hans besättning av moguler och kastades i fängelse. Här svalt de i nästan fyra år innan de frigavs. Culliford ledde då sina män ut till havs ombord
på ett skepp som de hade stulit från det mäktiga Ostindiska kompaniet.
Culliford trodde nog att han hade lämnat oturen bakom sig och måste ha blivit förvånad över att plötsligt befinna sig på land igen när det stulna skeppets besättning tog tillbaka sitt fartyg och strandsatte honom. Lyckligtvis för Culliford räddades han av Mocha, ett fartyg vars kaptenskap han ärvde 1697. Med turen äntligen på sin sida, pekade Robert Cuillifords karriär spikrakt uppåt och han var snart kapten med en egen flotta. Allt eftersom åren gick blev han en omtalad och fruktad pirat som hade sin bas på Madagaskar och lade beslag på en jättelik förmögenhet av både skatter och fartyg.
Nio år efter att han senast hade träffat Kidd på Sainte Rose möttes de igen utanför Madagaskars kust. Kidd var nu en fruktad piratjägare och när han hörde att Culliford fanns i området blev han fast besluten att hämnas. Han hade inte glömt myteriet han utsattes för, inte heller Cullifords del i det. Han skulle se till att Culliford fick sona för det. Men faktum är att när Kidds besättning fick höra om Cullifords beslutsamhet och framgångar blev han ganska attraktiv som arbetsgivare. Kidd var oförmögen att stoppa dem, och majoriteten av hans besättning övergav sin piratjagande chef och anslöt sig till Culliford istället.
Med sin utökade besättning seglade Culliford 1698 från ön Saint Mary utanför Madagaskars kust. Vid hans sida stod en annan pirat, Dirk Chivers, och tillsammans satte de segel mot
Röda havet där de attackerade fartyget Great Mohammed. Skeppet bar på en förmögenhet i kontanter och Culliford och Chivers kapade det utan problem. Uppmuntrad av detta enorma kap fortsatte Culliford att segla i vattnet runt Madagaskar, terroriserade skepp och lade beslag på mängder av byten. Men Cullifords piratvälde kunde inte vara för evigt – år 1699 anlände britterna till ön St Mary på jakt efter den ökände kaptenen. Hans första instinkt var att öppna eld mot de brittiska skeppen, men när Culliford förstod att deras uppdrag var att erbjuda honom amnesti blev han idel öra.
Efter en så omfattande piratkarriär var Culliford glad att få kunglig benådning, men några av hans besättningsmän som inte kände sig lika säkra på saken flydde och valde att förbli laglösa.
Efter många år på exotiska breddgrader återvände Culliford till England i tron att han var en fri man. Väl där insåg han emellertid att han hade blivit lurad. Faktum är att så fort han satte fötterna på brittisk mark arresterades han för angreppet på den penningfyllda Great Mohammed. Mannen som en gång seglade på de öppna haven kastades i fängelset Marshalsea utan pardon. Det verkade oundvikligt att Cullifords nästa stopp skulle bli galgen, men i utbyte mot sitt liv gick han med på att vittna mot en annan pirat, Samuel Burgess.
Vid den här tiden försvinner Robert Culliford från de historiska dokumenten och hans vidare öde är okänt. Vad som hände med Culliford kommer förmodligen att förbli ett mysterium, men det är frestande att spekulera i vad han tog sig till efter att ha lämnat Marshalsea. Kanske återvände han till havet under annat namn ombord på något fartyg, eller kanske – efter att ha lurat döden med minsta möjliga marginal – drog sig den mycket förmögne kapten Culliford tillbaka och levde tills han blev gammal, nöjd med att kunna njuta frukterna av sin karriär som pirat.
«Mannen som en gång seglade på de öppna haven kastades i fängelset Marshalsea.»