Amaro Pargo
Piratkapten och välgörare
Olik sina jämlikar var Pargo en givmild piratkapten.
Inte alla pirater ägnade sina dagar åt att plundra – somliga umgicks med kungligheter och skänkte pengar till välgörenhet.
Amaro Rodríguez Felipe y Tejera Machado föddes på Teneriffa 1678 och gjorde sig ett namn som pirat under smeknamnet Amaro Pargo. Namnet fick han efter en fiskart som var känd för att röra sig omärkbart bland vågorna för att hugga sitt byte utan förvarning. Fartygen som stod under den här piratens kommando var lika snabba och säkra – men det var inte alla som fruktade honom.
Amaro växte upp med välbärgade föräldrar på ön Teneriffa under bekväma och privilegierade omständigheter.
Liksom sina kamrater föddes Amaro Pargo till katolik, och det var alltid ett avgörande inslag i hans liv. I takt med att han blev äldre började han söka efter en karriär och när han var i tjugoårsåldern gick han till havs som andrelöjtnant ombord på Ave Maria, som av besättningen kallades La Chata – pråmen. Det var på La Chata som en plötslig piratattack gav den unge andrelöjtnanten chansen att visa framfötterna, en händelse som förändrade hans liv för alltid. När Amaros finurliga strategier resulterade i piraternas nederlag fick den unge mannen ett skepp som belöning. Från det ögonblicket kunde ingenting stoppa Amaro. Amaros bana sammanföll med spanska tronföljdskriget, och för en kapare med ambitioner och mod kunde belöningen bli enorm. Amaro ville dock inte nöja sig med en karriär som kapare – han hade affärsambitioner också. Han etablerade sig snabbt som en av de mest framgångsrika kaptenerna till havs och byggde sin förmögenhet på handel mellan Kanarieöarna och Västindien. Han lät framställa konjak och vin från sina egna odlingar och blev också en av Kanarieöarnas mest aktiva slavhandlare. Tack vare sina affärer, hur motbjudande de än
framstår för oss i dag, gjorde sig Amaro Pargo en förmögenhet och blev så småningom Kanarieöarnas rikaste man. Amaro var så framstående att han bjöds in till Spaniens kung, Philip V som belönade honom med ett kaparbrev.
Som ledare för en stor och mäktig flotta seglade Amaro till Västindien och gjorde vad han kunde för att utnyttja brevet som kungen hade tilldelat honom. Hans rikedom innebar att han hade råd med det bästa av allt och hans skepp var bland de bäst utrustade på havet. Det var ingen större utmaning för honom att övermanna nederländska och brittiska fartyg. Kaptenens lojalitet mot Philip V innebar att hans mål var fartyg som kom varifrån som helst förutom Spanien, och han var skoningslös i sin jakt. Om kaptenerna vägrade att kapitulera inför hans krav besegrade han dem i strid och beslagtog deras skepp och värdefulla last.
Men för Amaro handlade livet om mer än att borda, plundra och slåss. Han hade även en filantropisk sida.
Från den dag han föddes i San Cristóbal de La Laguna var Amaro Pargo övertygad katolik. Eftersom gud hade välsignat honom med sådana rikedomar var han fast besluten om att i gengäld ge något tillbaka. Amaro gjorde aldrig någonting halvdant, och det gällde även välgörenheten. Han plöjde in en förmögenhet i filantropiska handlingar. Amaros medel användes till att ge välkommen hjälp till de fattiga och behövande, även sådana som satt fängslade. Han lade pengar på religiösa ordnar, välgörande ändamål och gudstjänster och betalade till och med för uppförandet av kyrkor och katedraler där han kunde dyrka Herren, som han trodde hade skänkt honom all rikedom och framgång. Han var ju trots allt kungens favorit, för att inte tala om den rikaste mannen på Kanarieöarna. Tack vare sina bravader blev Amaro Pargo en kändis i sitt hemland. Han älskades av fattig som rik och hyllades som en hjälte som folk trodde hade blivit utvald av gud.
Den välsignade mannen fann en vän i syster Maria av Jesus, en nunna som blev hans förtrogna och andliga rådgivare. I gengäld lät Pargo uppföra byggnaden Parroquia de Nuestra Señora de Los Remedios, föregångaren till katedralen i San Cristóbal de La Laguna som står på Teneriffa i dag. Amaro förblev ogift och alltsedan hans död har historiker försökt hitta bevis på en romantisk koppling mellan piraten och nunnan, men hittills har ingen lyckats med det. Det är ingen tvekan om att Amaro räknade syster Maria av Jesus som en kär vän, och när hon dog 1731 finansierade han en överdådig kista åt den kvinna som han ansåg vara likvärdig ett helgon. Amaro ansåg att han hade blivit välsignad av syster Maria och han var övertygad om att hon höll ett vakande öga på honom efter döden och gav honom tur och välgång.
När Pargo dog 1747 befann han sig i San Cristóbal de La Laguna, sin födelsestad. Hans begravning var lika magnifik som man kunde förvänta sig och den följdes av en enorm folkmassa. Både rika och fattiga fyllde gatorna för att visa sin respekt för mannen som hade givit dem så mycket. Amaro Pargo lämnade emellertid efter sig ett mysterium. I sitt testament skrev han om en stor skatt som han hade gömt någonstans, en ovärderlig samling av konst, pengar, juveler och all tänkbar lyx. Än i dag har skatten inte hittats. Kanske Amaro Pargos hemlighet en dag kommer tatt avslöjas. Fram till dess är den ett av pirathistoriens största mysterier.