Ama­ro Par­go

Pi­rat­kap­ten och väl­gö­ra­re

Pirater! - - Innehåll -

Olik si­na jäm­li­kar var Par­go en giv­mild pi­rat­kap­ten.

In­te al­la pi­ra­ter äg­na­de si­na da­gar åt att plund­ra – som­li­ga um­gicks med kung­lig­he­ter och skänk­te peng­ar till väl­gö­ren­het.

Ama­ro Rodrí­gu­ez Feli­pe y Te­je­ra Macha­do föd­des på Te­ne­rif­fa 1678 och gjor­de sig ett namn som pi­rat un­der smek­nam­net Ama­ro Par­go. Nam­net fick han ef­ter en fiskart som var känd för att rö­ra sig omärk­bart bland vå­gor­na för att hug­ga sitt byte ut­an för­var­ning. Far­ty­gen som stod un­der den här pi­ra­tens kom­man­do var li­ka snab­ba och säk­ra – men det var in­te al­la som fruk­ta­de ho­nom.

Ama­ro väx­te upp med väl­bär­ga­de för­äld­rar på ön Te­ne­rif­fa un­der be­kvä­ma och pri­vi­le­gi­e­ra­de om­stän­dig­he­ter.

Lik­som si­na kam­ra­ter föd­des Ama­ro Par­go till ka­to­lik, och det var all­tid ett av­gö­ran­de in­slag i hans liv. I takt med att han blev äld­re bör­ja­de han sö­ka ef­ter en kar­riär och när han var i tju­go­års­ål­dern gick han till havs som andrelöjt­nant om­bord på Ave Ma­ria, som av be­sätt­ning­en kal­la­des La Cha­ta – prå­men. Det var på La Cha­ta som en plöts­lig pi­rat­at­tack gav den unge andrelöjt­nan­ten chan­sen att vi­sa fram­föt­ter­na, en hän­del­se som för­änd­ra­de hans liv för all­tid. När Ama­ros fi­nur­li­ga stra­te­gi­er re­sul­te­ra­de i pi­ra­ter­nas ne­der­lag fick den unge man­nen ett skepp som be­lö­ning. Från det ögon­blic­ket kun­de ingen­ting stop­pa Ama­ro. Ama­ros ba­na sam­man­föll med spanska tron­följd­s­kri­get, och för en ka­pa­re med am­bi­tio­ner och mod kun­de be­lö­ning­en bli enorm. Ama­ro vil­le dock in­te nöja sig med en kar­riär som ka­pa­re – han ha­de af­fär­sam­bi­tio­ner ock­så. Han eta­ble­ra­de sig snabbt som en av de mest fram­gångs­ri­ka kap­te­ner­na till havs och bygg­de sin för­mö­gen­het på han­del mel­lan Ka­na­ri­eö­ar­na och Västin­di­en. Han lät fram­stäl­la kon­jak och vin från si­na eg­na od­ling­ar och blev ock­så en av Ka­na­ri­eö­ar­nas mest ak­ti­va slav­hand­la­re. Tack va­re si­na af­fä­rer, hur mot­bju­dan­de de än

fram­står för oss i dag, gjor­de sig Ama­ro Par­go en för­mö­gen­het och blev så små­ning­om Ka­na­ri­eö­ar­nas ri­kas­te man. Ama­ro var så fram­stå­en­de att han bjöds in till Spa­ni­ens kung, Philip V som be­lö­na­de ho­nom med ett kapar­brev.

Som le­da­re för en stor och mäk­tig flot­ta seg­la­de Ama­ro till Västin­di­en och gjor­de vad han kun­de för att ut­nytt­ja brevet som kung­en ha­de till­de­lat ho­nom. Hans ri­ke­dom in­ne­bar att han ha­de råd med det bäs­ta av allt och hans skepp var bland de bäst ut­rus­ta­de på ha­vet. Det var ing­en stör­re ut­ma­ning för ho­nom att över­man­na ne­der­länds­ka och brit­tis­ka far­tyg. Kap­te­nens lo­ja­li­tet mot Philip V in­ne­bar att hans mål var far­tyg som kom var­i­från som helst för­u­tom Spa­ni­en, och han var sko­nings­lös i sin jakt. Om kap­te­ner­na väg­ra­de att ka­pi­tu­le­ra in­för hans krav be­seg­ra­de han dem i strid och be­slag­tog de­ras skepp och vär­de­ful­la last.

Men för Ama­ro hand­la­de livet om mer än att bor­da, plund­ra och slåss. Han ha­de även en fi­lan­tro­pisk si­da.

Från den dag han föd­des i San Cristó­bal de La La­gu­na var Ama­ro Par­go över­ty­gad ka­to­lik. Ef­tersom gud ha­de väl­sig­nat ho­nom med så­da­na ri­ke­do­mar var han fast be­slu­ten om att i gen­gäld ge nå­got till­ba­ka. Ama­ro gjor­de ald­rig någon­ting halv­dant, och det gäll­de även väl­gö­ren­he­ten. Han plöj­de in en för­mö­gen­het i fi­lan­tro­pis­ka hand­ling­ar. Ama­ros me­del an­vän­des till att ge väl­kom­men hjälp till de fat­ti­ga och be­hö­van­de, även så­da­na som satt fängs­la­de. Han la­de peng­ar på re­li­giö­sa ord­nar, väl­gö­ran­de än­da­mål och guds­tjäns­ter och be­ta­la­de till och med för upp­fö­ran­det av kyr­kor och ka­te­dra­ler där han kun­de dyr­ka Her­ren, som han trod­de ha­de skänkt ho­nom all ri­ke­dom och fram­gång. Han var ju trots allt kung­ens fa­vo­rit, för att in­te ta­la om den ri­kas­te man­nen på Ka­na­ri­eö­ar­na. Tack va­re si­na bra­va­der blev Ama­ro Par­go en kän­dis i sitt hem­land. Han äls­ka­des av fat­tig som rik och hyl­la­des som en hjäl­te som folk trod­de ha­de bli­vit ut­vald av gud.

Den väl­sig­na­de man­nen fann en vän i sys­ter Ma­ria av Je­sus, en nun­na som blev hans för­trog­na och and­li­ga råd­gi­va­re. I gen­gäld lät Par­go upp­fö­ra bygg­na­den Par­ro­quia de Nuest­ra Seño­ra de Los Re­me­di­os, fö­re­gång­a­ren till ka­te­dra­len i San Cristó­bal de La La­gu­na som står på Te­ne­rif­fa i dag. Ama­ro för­blev ogift och allt­se­dan hans död har histo­ri­ker för­sökt hit­ta be­vis på en ro­man­tisk kopp­ling mel­lan pi­ra­ten och nun­nan, men hit­tills har ing­en lyc­kats med det. Det är ing­en tve­kan om att Ama­ro räk­na­de sys­ter Ma­ria av Je­sus som en kär vän, och när hon dog 1731 fi­nan­si­e­ra­de han en över­då­dig kista åt den kvin­na som han an­såg va­ra lik­vär­dig ett hel­gon. Ama­ro an­såg att han ha­de bli­vit väl­sig­nad av sys­ter Ma­ria och han var över­ty­gad om att hon höll ett va­kan­de öga på ho­nom ef­ter dö­den och gav ho­nom tur och väl­gång.

När Par­go dog 1747 be­fann han sig i San Cristó­bal de La La­gu­na, sin fö­del­sestad. Hans be­grav­ning var li­ka mag­ni­fik som man kun­de för­vän­ta sig och den följ­des av en enorm folk­mas­sa. Bå­de ri­ka och fat­ti­ga fyll­de ga­tor­na för att vi­sa sin re­spekt för man­nen som ha­de gi­vit dem så myc­ket. Ama­ro Par­go läm­na­de emel­ler­tid ef­ter sig ett myste­ri­um. I sitt tes­ta­ment skrev han om en stor skatt som han ha­de gömt nå­gon­stans, en ovär­der­lig sam­ling av konst, peng­ar, ju­ve­ler och all tänk­bar lyx. Än i dag har skat­ten in­te hit­tats. Kanske Ama­ro Par­gos hem­lig­het en dag kom­mer tatt av­slö­jas. Fram till dess är den ett av pi­rat­histo­ri­ens störs­ta myste­ri­er.

Ama­ro Par­go – en av sin tids ri­kas­te och mest väl­gö­ran­de pi­ra­ter.

Ama­ro fick sitt smek­namn från par­go, en snabb fisk.

Ama­ros grav på Te­ne­rif­fa bär den omiss­känn­li­ga sym­bo­len med dödskal­len och de kor­sa­de be­nen.

Sys­ter Ma­ria av Je­sus var Ama­ro Par­gos närms­ta vän och and­li­ga råd­gi­va­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.