Benjamin Hornigold

Från jagad till jägare

Hornigold var en av the Flying Gangs grundare, men han förrådde dem allihopa.

Kaparen som blev pirat lärde upp den ökände Svartskägg. Sedan accepterade han kungens benådning

och förvandlades till en skoningslös piratjägare.

Benjamin Hornigold hängav sig åt sjöröveri i dyningarna efter det spanska tronföljdskriget som upphörde i och med freden i Utrecht våren 1713. Den globala konflikten hade dränerat den brittiska flottan ekonomiskt, så överamiralerna lade verksamheten i malpåse och sade upp hälften av arbetskraften. Plötsligt var tusentals sjömän över hela världen utan jobb och de som fortfarande var i tjänst fick sina löner sänkta. Kaparnas tjänster var inte längre efterfrågade.

I Västindien befann sig sjömännen i en riskabel situation. Spanska fartyg fortsatte att beslagta brittiska skepp och fartygsägarna brukade dessutom inte betala ut någon lön till sjömännen under den tid de var tillfångatagna. För många blev sjöröveri den enda utvägen. För Hornigold som hade varit en framgångsrik kapare under kriget var det definitivt det bästa alternativet.

Han fick följe av Edward Teach (senare känd som Svartskägg) och sent 1713 började han att inleda en ny karriär.

Som verksamhetsbas valde han Bahamas som var strategiskt beläget för att fånga in spanska och franska fraktskepp och erbjöd bra skydd med sina många vattenvägar. Endast en dåre skulle segla i dessa vatten utan en erfaren styrman.

Den bahamanska ön New Providence hade lidit mycket under kriget och i staden Nassau fanns bara ruiner kvar.

Hornigolds piratkarriär började i blygsam skala med förvärvet av tre långa kanoter som var utrustade med åror och enkla master, vilket möjliggjorde för hans män att snabbt närma sig små skutor och de spanska plantagerna som låg längs den karibiska kusten. Hornigolds män delade upp sig i tre grupper och inledde ett år av terror under vilket de roffade åt sig byten till ett värde av över 60 000 pund. Nyheten om en förestående vedergällningsattack från de spanska myndigheterna upplöste gruppen, men Hornigold stannade kvar och slog sig ner på den ur försvarssynpunkt fördelaktiga ön Harbour Island. Man tror att Teach stannade vid hans sida.

Sommaren 1714 satte Hornigold segel i den lånade skutan Happy Return för att härja i de spanska kolonierna i Florida och Kuba. Till hösten hade han skaffat ett eget fartyg och i december lade han beslag på en liten kubansk flotta som dignade av skatter. Bytet var värt över 10 000 pund och sägs ha etablerat hans rykte som en av de mest framgångsrika piraterna i Bahamas-området.

Hans karriär tog dock en mörk vändning sent 1715. Fram tills nu ansåg sig Hornigold vara en kapare som förde krig mot Spanien, även om hans uppdrag var inofficiellt. Men i november

«Hornigolds män delade upp sig i tre grupper och inledde

ett år av terror under vilket de roffade åt sig byten till ett värde av över 60 000 pund.»

kom han över det brittiska skeppet Mary, en skuta med kapacitet för en besättning på 140 man och sex kanoner. Han seglade skeppet till Nassaus hamn i sällskap med ett beslagtaget spanskt skepp. På plats lät han meddela att alla pirater skulle stå under hans skydd.

Den här gruppen med råskinn kallade sig för The Flying Gang och de gjorde Nassau till sin hemvist. Fler rövare och sjöbusar anlände och Nassau förvandlades till ett fullskaligt piratnäste. Hornigold beslagtog snart ytterligare en spansk skuta som var ännu större än Mary. Han kallade den för Benjamin.

Det ständigt växande piratgänget förvandlade Nassau till ett syndens näste, och Hornigold stortrivdes. I april 1716 lade han beslag på den franska skutan Marianne och kom över en last på över 12 000 pund. Han skänkte skeppet till piraten Sam Bellamy som han hade träffat på Kubas kust som hade imponerat på honom med sin våghalsighet. Hornigold gynnade honom framför sina egna anhängare, Teach inbegripen.

Man tror att Bellamy kan ha varit nyckeln till Hornigolds följande allians med den franske piraten Olivier La Buse. Trots att han stal

Mary tänkte Hornigold fortfarande på sig själv som kapare och upprätthöll fientligheten mot sin hemnations gamla fiender Spanien och Frankrike. Han var ovillig att angripa brittiska skepp, men påhejad av sina nya allierade kom de överens om att slå till härnäst mot ett engelskt fartyg i Yucatánkanalen.

Rövarbandet beslagtog också två spanska brigantiner som var fullastade med kakao utan att avfyra ett enda skott. Mot slutet av året började Benjamin visa tecken på slitage, så han bytte skeppet mot den något mindre Adventure. Snart började dock den sköra vänskapen mellan Hornigold, Bellamy och La Buse att krackelera.

Hornigolds vägran att attackera brittiska skepp irriterade hans två allierade, och männen på hans skepp började ifrågasätta hans auktoritet. Hans principer gjorde att de gick miste om byten. Vissa skyllde förlusten av Benjamin på hans försummelse. Vid ett möte ombord på Adventure hölls en omröstning och Hornigold avsattes. De flesta av hans män röstade för att ansluta sig till Bellamy och La Buse. Hornigold fick lov att behålla Adventure, men ombads lämna sammanslutningen. Med löjtnant Edward Teach ombord begav han sig tillbaka till Nassau.

Men han var snart på fötter igen och valde vid den här tidpunkten att befästa Nassaus hamn vilket förvandlade staden till en riktig piratbas. Nassaus befolkning flydde till säkrare platser.

När Hornigold gav sig ut till havs igen sent 1716 beslagtog han en skuta med plats för sex kanoner och gav den till Teach. Nu när han ansvarade för ett eget fartyg antog Teach det numera legendariska smeknamnet Svartskägg.

Duon opererade tillsammans under 1717 och slog till på sex platser längs den amerikanska kusten och seglade sedan tillbaka till Västindien. I april samma år hade Hornigold bytt upp sig från Adventure till Bonnet efter att ha beslagtagit Revenge som var full med värdefullt byte. Mot slutet av året hade radarparet hystat in byten för omkring 100 000 pund. De var nu Västindiens mästerpirater och Hornigold var sin konkurrent Henry Jennings jämlike i alla avseenden.

Hornigold och Teach seglade tillsammans hela 1717 och mot slutet av året, nära Martinique, lade de beslag på en engelskbyggd fregatt som nu seglade under fransk flagg: La Concorde de Nantes. Det var ett fint kap. De två männen delade upp bytet och gick skilda vägar. Teach behöll skeppet, döpte om det till Queen Anne’s Revenge och lät installera 40 kanoner.

Så omfattande var sjöröveriet i området att kung George I beslutade sig för att skrida till handling. Han kom i september 1717 med ett tillkännagivande som garanterade kunglig benådning för alla pirathandlingar som hade utförts innan 5 januari 1718. I Nassau meddelades nyheten av Bermudas guvernörs son och delade sjömännen som levde där i två läger. För de mer måttliga männen, som rivalerna Jennings och Hornigold, var det här välkomna nyheter.

Trots sina pirataktiviteter ansåg sig Hornigold vara mer av en kapare än en pirat och såg liksom många andra i Nassau-gänget ett tillfälle att investera sina byten i laglig handel. Hornigold accepterade kungens benådning och seglade till Jamaica där han kom bra överens med den nyutnämnde guvernören Woodes Rogers. Och när Rogers rackade ner på de som hade avböjt

kungens benådning pratade han ju med rätt person – en som verkligen visste hur en pirat tänker. Vem är bättre lämpad att fånga in en pirat än en före detta pirat? Hornigold stod gärna till tjänst och den jagade förvandlades till jägare. Hösten 1718 satte han segel med uppgiften att ställa den ökände Charles Vane inför rätta. Det var under det uppdraget som han fångade in den 30 ton tunga slupen

Wolf och återfallsförbrytaren Nicholas Woodall som smugglade förnödenheter och ammunition till Vanes bas vid Green Turtle Cay. Under vintern samma år tillfångatog han in ännu fler pirater, bland andra Svartskäggs före detta kanonjär, den ökände William Cunningham.

År 1719 hade Hornigold återvänt på heltid till livet som kapare på uppdrag av Rogers och seglade mot spanjorerna från sin gamla bas på Nassau. Enligt vissa teorier sjönk Hornigold till botten med sin båt, men moderna historiker håller det inte för troligt. Det är troligare att han mötte sitt öde efter en sammandrabbning med en spansk brigantin nära Havanna. Antingen dog han i strid eller strax därpå i ett kubanskt fängelse. Något som är säkert är att man aldrig igen hörde av denna en gång så kända pirat och nyckelmedlem i den ökända sammanslutningen The Flying Gang.

«År 1719 hade Hornigold återvänt på heltid till livet som kapare.»