Woodes Ro­gers

Ka­pa­re och gu­ver­nör

Pirater! - - Innehåll -

Ro­gers upp­drag var att för­stö­ra pi­rat­re­pu­bli­ken.

Från Ba­ha­mas till verk­lig­he­tens Ro­bin­son Cru­soe –

gu­ver­nör Woodes Ro­gers lev­de sitt liv till havs.

Aaf­färs­man, ka­pa­re, gu­ver­nör och den verk­li­ge Ro­bin­son Cru­so­es räd­da­re – Woodes Ro­gers var en man som gil­la­de även­tyr. Han föd­des sent på 1670-ta­let och väx­te upp un­der det spanska tron­följd­s­kri­get, en minst sagt även­tyr­lig tid. Han kom från ett för­mö­get hem med en om­fat­tan­de nau­tisk histo­ria. När Ro­gers fort­fa­ran­de var en ung man led­de han fa­mil­jens sjö­farts­verk­sam­het och hans fram­tid såg ljus ut. Men till­va­ron skul­le snart bli allt an­nat än ljus!

Ro­gers blev känd för en om­fat­tan­de re­sa som han på­bör­ja­de 1708. Han blev till­frå­gad av fa­mil­je­vän­nen kap­ten Wil­li­am Dam­pi­er om han vil­le le­da en världs­om­fat­tan­de ka­par­ex­pe­di­tion. Ro­gers an­tog ut­ma­ning­en och gav sig ut till havs med två skepp, Du­ke och Duchess. I egen­skap av kap­ten över det först­nämn­da blev han till­de­lad ett kapar­brev och kas­ta­de sig hel­hjär­tat in i livet som ka­pa­re.

Resan tog tre år och för­vand­la­de Ro­gers till en ce­leb­ri­tet i sitt hem­land. Det var ing­en en­kel ex­pe­di­tion och han fann sig stå in­för ut­ma­ning­ar som skör­bjugg, is­kal­la tem­pe­ra­tu­rer, tom­ma lastut­rym­men och till och med my­te­ri­er. Den mest kän­da histo­ri­en från ex­pe­di­tion är emel­ler­tid den om Alex­an­der Sel­kirk.

1704 seg­la­de den skots­ke sjö­mannen Alex­an­der Sel­kirk med skep­pet Cin­que Ports un­der kap­ten Tho­mas Strad­lings kom­man­do. Av en hän­del­se ha­de Strad­ling ock­så seg­lat med Wil­li­am Dam­pi­er, sam­me man som be­myn­di­ga­de Ro­gers att åta sig jor­den­runt-resan. Sel­kirk ha­de gjort sam­ma re­sa ti­di­ga­re och ha­de vänt Dam­pi­er ryg­gen med upp­fatt­ning­en att han var för in­kom­pe­tent för att le­da en så­dan ex­pe­di­tion. När skep­pet la­de till för att pro­vi­an­te­ra vid Ju­an Fer­nán­dez-öar­na sa Sel­kirk till Strad­ling att han in­te bor­de fort­sät­ta. Han trod­de in­te att far­ty­get var i skick att åter­vän­da ut på ha­vet. Strad­ling tac­ka­de ho­nom ge­nom att strand­sät­ta ho­nom på

den när­lig­gan­de öde ön Is­la Más a Ti­er­ra. Sel­kirks lev­de ett iso­le­rat liv me­dan åren pas­se­ra­de, och själv­klart und­ra­de han om han nå­gon­sin skul­le bli räd­dad. Sam­ti­digt käm­pa­de Ro­gers mot skör­bjugg om­bord på sitt skepp och be­stäm­de att det var nöd­vän­digt att fyl­la på lag­ret av ci­tro­ner. Han fat­ta­de det ödes­dig­ra be­slu­tet att läg­ga till vid Ju­an Fer­nán­dez-öar­na. När de seg­la­de längs Is­la Más a Ti­er­ras öde kust­lin­je såg han en lä­ger­eld på den för­mo­dat obe­bod­da ön. Ro­gers trod­de att det in­ne­bar att det fanns spanska skepp i när­he­ten. Men när han skic­ka­de ut någ­ra män till ön upp­täck­te de in­te spanska sjö­män som vän­ta­de på att plund­ras, ut­an en sorg­lig fi­gur vid namn Alex­an­der Sel­kirk.

Den strand­sat­te och de­spe­ra­te Sel­kirk väl­kom­na­de be­sö­kar­na med öpp­na ar­mar, även när han in­såg att be­sätt­ning­en be­stod av hans gam­la skepps­kam­rat Dam­pi­er som han tyck­te så il­la om. Sel­kirk er­bjöds att re­sa hem med bå­ten och tac­ka­de be­sätt­ning­en med en gå­va som be­stod av färskt get­kött som gjor­de un­der­verk för de skör­bjuggs­drab­ba­de män­nen. Hans öde för­e­vi­ga­des se­na­re i form av be­rät­tel­sen om Ro­bin­son Cru­soe, men Woodes Ro­gers ha­de an­nat att fun­de­ra på.

Ef­ter att ha räd­dat Sel­kirk fort­sat­te ex­pe­di­tio­nen, men de ver­ka­de ha drab­bats av otur som kul­mi­ne­ra­de med en rätts­lig strid vid Ro­gers hem­komst till Eng­land.

Ställd in­för eko­no­misk kon­kurs ef­ter de sky­höga rät­te­gångs­kost­na­der­na och miss­lyc­kan­det med bå­de af­fä­rer och ka­par­ex­pe­di­tio­ner läm­na­de han lan­det.

Ro­gers läm­na­de ock­så livet som af­färs­man och ka­pa­re och gav sig istäl­let in i po­li­ti­ken. Han blev kung­lig gu­ver­nör på Ba­ha­mas, en i stort sett lag­lös plats där pi­ra­ter här­ja­de mer el­ler mind­re fritt. Han led­de en li­ten flot­ta med skepp som seg­la­de mot Västin­di­en och kom så små­ning­om till pi­ra­ter­nas fristad New Pro­vi­dence. Där kun­de han ska­pa ett visst lugn tack va­re att han kun­de be­vil­ja kung­lig be­nå­del­se till dem som an­sök­te om det. Men det var det lång­t­i­från al­la som gjor­de, och Ro­gers ho­ta­des av pi­ra­ter som ha­de fö­re­satt sig att ta till­ba­ka sitt gam­la till­håll och åter­e­ta­ble­ra pi­rat­frista­den. De miss­lyc­ka­des emel­ler­tid och Ro­gers vi­sa­de ing­en nåd mot dem som sat­te sig upp mot ho­nom, ut­an de döm­des till dö­den. Den­na styr­ke­de­mon­stra­tion från Ro­gers gjor­de att det stod klart för de fles­ta på ön att han in­te var att le­ka med. Han rus­ta­de upp New Pro­vi­dences och Nassaus för­svar, och höll stånd mot ho­tet från spanska styr­kor till dess att Spa­ni­en och Stor­bri­tan­ni­en änt­li­gen slöt fred.

Ro­gers lyc­ka­des ald­rig rik­tigt bli av med otu­ren som ver­ka­de för­föl­ja ho­nom – ha­de all­tid nå­gon form av eko­no­mis­ka pro­blem. När han be­sök­te Eng­land i mars 1721 ham­na­de han i fäng­el­se på grund av gam­la skul­der och blev av med sitt upp­drag som gu­ver­nör. Han ha­de ing­et bätt­re för sig när han släpp­tes ur fäng­el­set, så han skrev den mytomspun­na boken A Ge­ne­ral Histo­ry Of The Rob­be­ri­es And Mur­ders Of The Most No­to­ri­ous Py­ra­tes. Men ödet ha­de mer på lut för Woodes Ro­gers.

1728, sju år se­dan gång­en dess­förin­nan, blev han plöts­ligt Ba­ha­mas gu­ver­nör igen. Men de gång­na åren ha­de ta­git hårt på ho­nom. Han käm­pa­de med öns po­li­ti­ker, vil­ka han upp­fat­ta­de som be­tyd­ligt svå­ra­re att hands­kas med än pi­ra­ter. Han dog 1732 ef­ter ett liv fullt av dra­ma, be­kym­mer och allt för få per­son­li­ga fram­gång­ar.

Ro­gers var kap­ten på skep­pet Du­ke som at­tac­ke­ra­de spanska skepp i den eng­els­ka kro­nans namn.

Ro­gers ut­sågs till Nassaus gu­ver­nör två gång­er.

Alex­an­der Sel­kirk an­slöt till Du­kes be­sätt­ning och läm­na­de den öde ön ba­kom sig.

Woodes Ro­gers an­län­de till Ka­li­for­ni­en i egen­skap

av ka­pa­re 1709.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.