Oli­vi­er Le­vas­seur

Vrå­ken

Pirater! - - Innehåll -

Han läm­na­de led­trå­dar ef­ter sin död, men än­nu har ing­en fun­nit skat­ten.

Pi­ra­ten som läm­na­de led­trå­dar till sitt mång­mil­jon­byte långt ef­ter sin död.

Vad tän­ker du på när du tän­ker på pi­ra­ter? Trä­ben, ögon­lap­par och hand­kro­kar är kanske stan­dard när det gäl­ler pi­ra­ter på film, men i det verk­li­ga livet var de säl­lan så fan­ta­si­ful­la. Dock rå­ka­de pi­ra­ten Oli­vi­er Le­vas­seur ut för en ögon­ska­da och bar där­för ögonlapp – det var dock re­dan in­nan han på­bör­ja­de sin ba­na som buc­kan­jär. För att fort­sät­ta på det ste­re­o­ty­pa spå­ret lyc­ka­des han ock­så läg­ga be­slag på en av de störs­ta skat­ter­na i pi­rat­histo­ri­en in­nan han till­fång­a­togs och döm­des till dö­den år 1730. Om det ha­de va­rit en film skul­le Le­vas­seur ut­fört en våg­hal­sig rym­ning, hop­pat om­bord på sitt skepp och seg­lat in i sol­upp­gång­en för vi­da­re även­tyr. Så­dan tur ha­de han in­te, men verk­lig­he­ten över­träf­far än­då dik­ten i det här fal­let.

Le­vas­seur fick smek­nam­nen La Bu­se och La Bouche – frans­ka för «vrå­ken» och «ma­len» på grund av sin snabb­het och djärv­het när han at­tac­ke­ra­de si­na fi­en­der – och han var lag­lös un­der en stor del av sitt liv. Men hans gans­ka väl­ord­na­de upp­växt hjälp­te ho­nom att ska­pa en re­spek­ta­bel kar­riär till havs.

Han föd­des i Ca­lais i en rik bor­ger­lig familj un­der Pfal­zis­ka tron­följd­s­kri­get (1688–1697), fick en ut­märkt ut­bild­ning och blev ma­ri­nof­fi­cer ett an­tal år se­na­re.

Un­der det spanska tron­följd­s­kri­get fick Le­vas­seur bå­de ett ärr över ena ögat och ett kapar­brev från kung Lou­is XIV. Kapar­bre­vet gav ho­nom till­stånd att at­tac­ke­ra och läg­ga be­slag på fi­en­de­far­tyg vil­ket in­ne­bar att han blev ka­pa­re un­der Frank­ri­kes ko­nung. När det var dags att åter­vän­da hem med sitt skepp ef­ter kri­gets slut be­stäm­de sig Le­vas­seur för att det livet in­te skul­le pas­sa ho­nom. Istäl­let an­slöt han sig 1716 till det ökän­da Fly­ing Gang och lär­de kän­na Sam Bel­lamy och Ed­ward Te­ach – den sist­nämn­de skul­le se­de­me­ra bli känd som den ökän­de pi­ra­ten Svartskägg.

Ef­ter ett år av plund­ring de­la­de säll­ska­pet på sig

(att Hor­ni­gold blev pi­ratjä­ga­re kan ha haft med sa­ken att gö­ra), men det in­ne­bar in­te slu­tet för Le­vas­seur. År 1719 be­stäm­de han sig för att pro­va lyc­kan ut­an­för Väst­af­ri­kas kust där han bör­ja­de sam­ar­be­ta med de brit­tis­ka pi­ra­ter­na Ho­well Da­vis och Tho­mas Cock­lyn.

De tre pi­ra­ter­na ha­de en kort men fram­gångs­rik ba­na. De­ras störs­ta be­drift var an­fal­let på hamn­sta­den Oui­dah i Be­nin där myc­ket slav­han­del äg­de rum. De lyc­ka­des läg­ga be­slag på slav­skep­pet Bird Gal­le­ry vid Si­er­ra Le­o­ne-flo­dens ut­lopp och var så upp­spel­ta över at­tac­ken att de fi­ra­de i en må­nad in­nan de till slut fri­gav skep­pets kap­ten Wil­li­am

Le­vas­seur grav åter­finns i Sain­tPaul, Reu­ni­on i Frank­ri­ke.

Snel­gra­ve, som ha­de bli­vit miss­hand­lad men in­te dö­dad. En­ligt do­ku­ment från Snel­gra­ve ef­ter spek­tak­let sa Ho­well tyd­li­gen att «skä­let till att vi val­de pi­rat­li­vet var för att kun­na häm­nas på köp­män och grym­ma be­fäl­ha­va­re».

Lik­som många and­ra kon­stel­la­tio­ner i Fly­ing

Gang upp­hör­de Le­vas­seurs, Ho­wells och Cock­lyns sam­ar­be­te så små­ning­om på grund av osäm­ja ef­ter ett fyl­le­bråk. In­te långt ef­ter att han gav sig iväg på egen hand led Le­vas­seurs skepp skepps­brott i Moçam­bi­que­ka­na­len och han blev strand­satt på ön An­jou­an. Det var un­der den här ti­den som Le­vas­seur blev helt blind på sitt ska­da­de öga och bör­ja­de bä­ra ögonlapp, likt många på­hit­ta­de pi­ra­ter.

Li­te är känt om hur han lyc­ka­des ta sig ifrån An­jou­an, men sa­ker och ting bör­ja­de gå bätt­re för Le­vas­seur där­ef­ter. En­ligt le­gen­den blev fran­so­sen del­ak­tig i byg­gan­det av pi­rat­for­tet på ön Sain­te-Ma­rie strax ut­an­för Ma­da­gas­kars kust. Från 1720 och fram­åt bör­ja­de Le­vas­seur plund­ra med Sain­te-Ma­rie som bas till­sam­mans med två nya pi­rat­part­ners: John Tay­lor och Ed­ward Eng­land.

Tri­on och de­ras be­sätt­ning tog över tre skepp med 750 män och rö­va­de by­ten som de sål­de till

«De lyc­ka­des över­ta slav­skep­pet Bird Gal­le­ry och var så upp­spel­ta ef­ter at­tac­ken att de fi­ra­de i en må­nad.»

hol­länds­ka han­dels­män för im­po­ne­ran­de 75 000 pund. Än en gång tog sam­ar­be­tet slut, men den här gång­en var det Ed­ward Eng­land som kic­ka­des ut – Le­vas­seur och Tay­lor trött­na­de på att han var så vän­lig mot fång­ar­na och strand­sat­te ho­nom på Mau­ri­ti­us för att lä­ra ho­nom en läxa.

Det var till­sam­mans med Tay­lor som Le­vas­seur ut­för­de en av de störs­ta be­drif­ter­na i pi­rat­histo­ri­en som gav dem till­räck­ligt med byte för att upp­fyl­la var­je buc­kan­järs vil­das­te dröm­mar. I april 1721 pla­ne­ra­de de bäg­ge att läg­ga be­slag på den stora por­tu­gi­sis­ka gal­jo­nen Nos­sa Sen­ho­ra do Ca­bo. Skep­pet var ful­las­tat med guld och vär­de­ful­la ju­ve­ler som till­hör­de Go­as bis­kop och Por­tu­gals vice­ko­nung som bå­da be­fann sig om­bord på en re­tur­re­sa från Lis­sa­bon. Skep­pet såg ut att bli en re­jäl ut­ma­ning med si­na 74 ka­no­ner mot Le­vas­seurs 26.

Tur­samt nog för pi­ra­ter­na ha­de Nos­sa Sen­ho­ra do Ca­bo ska­dats i en storm vil­ket ha­de tving­at be­sätt­ning­en att dum­pa al­la 74 ka­no­ner över­bord och se­dan läg­ga till på en sand­bank me­dan skep­pet re­pa­re­ra­des. I en av de mest lyc­ko­sam­ma plund­ring­ar­na nå­gon­sin lyc­ka­des Le­vas­seur och hans be­sätt­ning läg­ga be­slag på ett full­stän­digt osan­no­likt byte – var­je be­sätt­nings­med­lem fick he­la 50 000 pund och 42 di­a­man­ter var. Den stul­na skat­ten upp­skat­tas ha va­rit värd om­kring 2 mil­jar­der dol­lar i da­gens pen­ning­vär­de.

Ef­ter att ha lyc­kats ge­nom­fö­ra den störs­ta och mest im­po­ne­ran­de be­drif­ten i sin kar­riär be­slu­ta­de sig Le­vas­seur för att han be­höv­de en pa­us. Han slog sig i all hem­lig­het ner på Seychel­ler­na där han bör­ja­de spen­de­ra si­na peng­ar. Men som för de fles­ta pi­ra­ter lyc­ka­des han in­te få till ett lyck­ligt slut – hans far­li­ga och olag­li­ga för­flut­na kom slut­li­gen ikapp ho­nom 1730 då han till­fång­a­togs nä­ra Fort Daup­hin,

Ma­da­gas­kar. Han häng­des den 7 ju­li.

Men Le­vas­seurs histo­ria slu­tar in­te där. Ba­ra ögon­blick in­nan han häng­des, med sna­ran runt hal­sen, kas­ta­de pi­ra­ten ut ett fö­re­mål i folk­sam­ling­en som ha­de sam­lats för att be­vitt­na hans av­rätt­ning. Det var en me­dal­jong som in­ne­höll ett kryp­to­gram. Han ro­pa­de: «Den som lö­ser det här hit­tar min skatt!» Det blev Le­vas­seurs sista ord.

Se­dan den bi­sar­ra hän­del­sen äg­de rum har många män­ni­skor, bå­de pi­ra­ter och and­ra, för­sökt knäc­ka ko­den och hit­ta skat­ten. Vis­sa på­står till och med att de har va­rit gans­ka fram­gångs­ri­ka, men det finns inga be­vis på att by­tet med guld och ju­ve­ler nå­gon­sin har hit­tats. Som­li­ga kan dock ha kom­mit nä­ra.

En­ligt le­gen­den upp­täck­te en kvin­na vid namn Ro­se Sa­vy någ­ra mys­tis­ka in­skrip­tio­ner i klip­por­na vid stran­den Bel Om­b­re nä­ra Beau

Val­lon på ön Ma­hé på 1920-ta­let när vatt­net stod ovan­ligt lågt. Ef­ter att ha hört ta­las om in­skrip­tio­ner­na – som fö­re­ställ­de en hund, en orm, en sköld­pad­da, en häst, en flu­ga, hjär­tan, ett nyc­kel­hål, ett stir­ran­de öga, ett skrin, en kvin­no­kropp och ett mans­hu­vud – gick en of­fent­lig no­ta­rie i Victo­ria, Seychel­ler­na, ige­nom si­na ar­kiv och kom till slut­sat­sen att sym­bo­ler­na fak­tiskt ha­de gjorts av pi­ra­ter.

Fler led­trå­dar dök upp i tes­ta­men­tet ef­ter pi­ra­ten Ber­nar­din Na­geon de L’Estang som dog 70 år ef­ter Le­vas­seur och påstod att han ha­de hit­tat de­lar av skat­ten. I tes­ta­men­tet fanns föl­jan­de med­de­lan­de till hans sys­kon­barn: «Jag har för­lo­rat många do­ku­ment un­der skepps­brott. Jag har re­dan bär­gat fle­ra skat­ter men det finns fy­ra kvar. Du hit­tar dem med hjälp av kod­nyck­lar­na och de and­ra pappren». Tes­ta­men­tet in­ne­höll ock­så Le­vas­seurs ur­sprung­li­ga kryp­to­gram, som fick föl­ja med Sa­vy på en ång­båt till Kenya och ett flyg till na­tio­nal­bib­li­o­te­ket i Pa­ris så att dess ur­sprung till slut kun­de ve­ri­fie­ras.

År 1947 försk­te Sa­vys gran­ne Re­gi­nald Cru­i­seWil­kins de­chiff­re­ra kryp­to­gram­met och upp­täck­te en kopp­ling till zo­dia­ken, Salo­mons nyck­lar och Her­ku­les tolv stor­dåd. För att hit­ta skat­ten, som bör lig­ga be­gravd un­der marky­tan, trod­de han att en rad upp­gif­ter mås­te ut­fö­ras i rätt ord­ning. Cru­i­se-Wil­kins dog 1977, men hans son John som är histo­rie­lä­ra­re, fort­sät­ter med sin fars sö­kan­de. Sö­kan­det har hit­tills in­te gett någon­ting.

Un­der he­la sitt liv var Le­vas­seur egent­li­gen in­te be­ro­en­de av skat­ter­na som han kom över i egen­skap av buc­kan­jär. Han gjor­de det he­la ba­ra för skojs skull. Det sam­ma gäl­ler kryp­to­gram­met, män­ni­skor för­sö­ker fort­fa­ran­de knäc­ka ko­den och hit­ta skat­ten, så han fort­sät­ter på sätt och vis att roa sig själv och gäc­ka and­ra även ef­ter dö­den.

Re­gi­nald Cru­i­se-Wil­kins hit­ta­de pi­rat­läm­ning­ar nä­ra sitt hem i Bel Om­b­re.

John Cru­i­se-Wil­kins för­sö­ker hit­ta skat­ten som hans far bör­ja­de le­ta ef­ter re­dan 1947.

La Bu­se läm­na­de ef­ter sig ett kryp­to­gram.

Ba­sil Rat­h­bo­ne spe­la­de Le­vas­seur i fil­men Kap­ten Blod med Er­rol Flynn.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.