TJUSNINGEN MED SJÖRÖVERI
Under piraternas guldålder, härskade banditer enväldigt över haven.
Under det sena 1600-talet och tidiga 1700-talet transporterades enorma mängder värdefulla laster över Atlanten, till och från de amerikanska kolonierna, vilket fick erfarna sjömän att bli orädda rebeller och stjäla varorna för egen vinnings skull. Bytet varierade vitt till innehåll och mängd, från skattkistor fyllda med guld, silver och glittrande juveler, till tobak, livsmedel, ammunition och fat fyllda till brädden av vin eller konjak. Många av dessa importer, till exempel kaffe, socker och tyg, var mycket efterfrågade och kunde säljas eller bytas för avsevärda belopp. Förutom dyrbara juveler kunde de plundrade lasterna förse piraterna med praktiska saker, som vapen och fartygsutrustning, och mat och dryck. För många var sjöröveriet det enda sättet att få en inkomst och överleva. Det var ett levebröd och en livsstil.
För andra var piratlivet inte ett eget val. Ofta beslagtogs fartyg under färd och dess besättning tvingades tjäna under nytt befäl, särskilt de som redan hade erfarenhet av sjömanslivet eller hade särskilda kunskaper, till exempel läkare, kockar och snickare. Myterier var också en viktig del av sjöröveriet. Det fanns många sjömän som var missnöjda med sina levnadsoch arbetsförhållanden men som var beroende av sina överordnade och livet ombord för att överleva. Om besättningen kunde enas och göra uppror kunde de ta över fartyget, oftast genom att avsätta officerarna och segla bort det från dess planerade rutt.
Vid slutet av spanska tronföljdskriget i början av 1700-talet blev tusentals nya rekryter i flottan snabbt avskedade, och de som var matroser blev då myterister för att få en inkomst. År 1856 skrev de flesta länderna under Parisdeklarationen, en sjörättslig överenskommelse som förbjöd kaperi. Innan detta avtal hade regeringar försett sina flottor med kaparbrev, vilket gav dem tillstånd att anfalla och beslagta fiendens fartyg, det vill säga laglig plundring. När deklarationen skrivits under och krigföring till havs blivit olagligt, hade regeringarna inte längre någon användning för kapare och många av dem blev då pirater för att undvika arbetslöshet.
Bland piratbesättningarna behandlades alla män och kvinnor lika och ingen hade högre grad än någon annan. De valde sina egna kaptener, vems ledarskap de önskade följa, och
alla skrev under överenskommelser om att dela alla byten lika. Sjöröveriet verkade utanför styrande lagar, med sina egna regler, och det var en verksamhet som var svår för myndigheterna att kontrollera. För de som saknade pengar och framtidsutsikter och hade mycket små möjligheter att klättra på den sociala stegen, erbjöd sjöröveriet en självständig livsstil med möjlighet till personlig rikedom. Att vara pirat – eller även bara tanken på att vara pirat – erbjöd utsikter, möjligheter och äventyr, långt borta från den gråa tillvaron på land. Seglandet var en möjlighet att resa och utforska, och pirater härjade runt hela världen, från det ökända Karibien till Elfenbenskusten.
Lyckade plundringar innebar rikedom – och rikedom innebar nöjen och njutningar. Om allt gick enligt planen kunde en enda resa ge möjligheter för en pirat att tjäna mer än under ett helt liv, och det fanns inga krav på att lämna över någon del av vinsten till någon ämbetsman i någon myndighet. Port Royal på Jamaica var en av en handfull städer som var beryktade på 1600-talet för sin hedonism och sina utsvävningar och sedeslöshet; en piratutopi där man ohämmat kunde hänge sig åt alkohol, hasardspel och prostitution, och under många år var det ett myller av buckanjärer där, även om det ofta slutade med att de förlorade sina förmögenheter fortare än de skaffat dem.
Framför nästan allt annat innebar piratlivet frihet; en möjlighet för en person att leva efter sina egna regler och villkor. En tillvaro av plundring, utforskande och verksamhet utanför lagen var något som tilltalade många – och århundraden efter sjöröveriets guldålder, med dess äventyrliga och skroderande berättelser om skatter och spänning fortfarande så utbredda i populärkulturen, kan man nog säga att mycket av det tilltalar många än i dag.