Kronan på verket

När Na­tio­nal­mu­se­um änt­li­gen öpp­nar igen kom­mer ing­en an­nan en­skild del att bril­je­ra med sam­ma bre­da de­sign­kom­pe­tens som ljus­kro­nan med 44 oli­ka de­lar. Vi var med un­der vec­kan då den kom till.

Plaza Deco - - I Framkant - Text: Rikard Lind Foto: Ti­na Stafrén & Hans Ru­nes­son

Na­tio­nal­mu­se­um hål­ler då in­te igen: ” För­vän­ta dig nå­got ena­stå­en­de!” ut­ro­par det på sin hem­si­da.

Och var­för in­te. Det finns ju all an­led­ning att brös­ta upp sig.

In­för det att Na­tio­nal­mu­se­um i Stock­holm slår upp por­tar­na i höst ef­ter att ha hål­lit stängt för re­no­ve­ring se­dan 2013 kom­mer vi sä­ker­li­gen att frå­ga oss:

När se­nast var för­vänt­ning­ar­na så sto­ra på in­vig­ning­en av en publik kul­tur­bygg­nad? Ens när Mo­der­na mu­se­et änt­li­gen stod klart? Det ny­re­no­ve­ra­de Na­tio­nal­mu­se­um sik­tar på att åter­ta en del av den glans som om­gav det vid urin­vig­ning­en 1866, då det in­te ba­ra var Sve­ri­ges störs­ta mu­se­um för konst ( nu­me­ra även de­sign), ut­an ock­så be­trak­ta­des som ett av värl­dens mo­der­nas­te. Från den 13 ok­to­ber kom­mer Na­tio­nal­mu­se­um att kun­na ta emot dub­belt så många be­sö­ka­re som för­ut på 2 000 nya kvadrat­me­ter där det ti­di­ga­re var kon­tor och för­råd.

Ti­di­ga­re täck­ta föns­ter öpp­nas upp och bi­drar till att sam­ling­ar­na med konst, de­sign och konst­hant­verk från sex år­hund­ra­den kan vi­sas i helt ny da­ger. Ny avan­ce­rad tek­nik som över­va­kar och re­gle­rar tem­pe­ra­tur, ljus och luft­fuk­tig­het gör det möj­ligt att vi­sa öm­tå­li­ga konst­verk, och oli­ka ty­per av konst, som är oli­ka käns­li­ga, si­da vid si­da i ett dy­na­miskt kul­tur­hi­sto­riskt sam­man­hang. Allt det­ta är ge­nu­int upp­lyf­tan­de. Men i vå­ra ögon är än­då myll­ret av be­gå­va­de form­gi­va­re och ar­ki­tek­ter som va­rit del­ak­ti­ga i själ­va re­no­ve­ring­en det all­ra mest fan­tas­tis­ka.

När re­pre­sen­tan­ter för Na­tio­nal­mu­se­um kal­la­de till sig Mat­ti Kle­nell 2015, bland and­ra, och bad ho­nom pit­cha en idé för hur den helt nya re­stau­rang­en och kafé­et skul­le ut­for­mas – för många be­sö­ka­re kom­mer de

de­lar­na sä­kert att upp­le­vas som hjär­tat i mu­se­et – så ha­de han fort­fa­ran­de den nyss ge­nom­för­da och rätt­mä­tigt hyl­la­de ut­ställ­ning­en A New Lay­er i tan­kar­na. På ini­ti­a­tiv av Na­tio­nal Tai­wan Craft Re­se­arch and De­ve­lop­ment In­sti­tu­te ha­de han, Ca­ri­na Seth An­ders­son, Sti­na Löf­gren och TAF Ar­ki­tek­ter ( Gabri­el­la Gustaf­son och Mat­ti­as Ståhl­bom) rest fram och till­ba­ka till Tai­wan för att un­der­sö­ka hur de bäst kun­de över­sät­ta den tra­di­tio­nel­la lack­tek­ni­ken till en mo­dern kon­text och ett mo­dernt form­språk i ett an­tal nya de­sign­fö­re­mål – A New Lay­er. Nu fö­reslog han där­för för Na­tio­nal­mu­se­um att grup­pen skul­le sam­las igen, den här gång­en för att re­sa runt i Sve­ri­ge och sam­la på sig kun­skap och in­spi­ra­tion från oli­ka for­mer av de­sign och hant­verk. Det skul­le se­dan an­vän­das till att form­ge ett an­tal nya fö­re­mål och möb­ler ( sto­lar, pal­lar, få­töl­jer, bord, be­lys­ning, kro­kar …) till Na­tio­nal­mu­se­um – bå­de av grup­pen själv och av oli­ka and­ra form­gi­va­re som den bjöd in att del­ta.

Idén att sam­la be­ty­dan­de spets­kom­pe­tens för att till­sam­mans gö­ra uni­ka, mo­der­na gre­jer ut­i­från en djupt känd kär­lek och re­spekt för svenskt hant­verk föll Na­tio­nal­mu­se­um på läp­pen, som man sä­ger.

En del av det som nu tas fram kom­mer att för­bli platsu­nikt, me­dan fö­re­tag som Of­fec­ct, Käl­le­mo, Swe­de­se, Skruf, Mass­pro­duc­tions och Eds­byn för­mod­li­gen pro­du­ce­rar an­nat för si­na ka­ta­lo­ger, kanske till bå­de din och min shop­pingg­läd­je.

- Vår am­bi­tion har va­rit att ta fasta på ma­te­ri­a­li­tet i hög ut­sträck­ning och att för­sö­ka för­med­la en käns­la av hur hant­ver­ket och pro­ces­sen fram till fär­dig pro­dukt har gått till, be­rät­tar Mat­ti Kle­nell. Bå­de ge­nom fö­re­må­lens ut­tryck och kon­struk­tion men ock­så sa­ker som plats och var­je pro­du­cents tra­di­tio­ner har känts vik­tigt att för­hål­la sig till.

- En an­nan vik­tig tan­ke har va­rit att sig­na­le­ra det kol­lek­ti­va, att tyd­ligt vi­sa hur många oli­ka form­gi­va­re och pro­du­cen­ter som har va­rit del­ak­ti­ga. Vi vill att re­stau­rang­en ska ge en bred bild av da­gens Forms­ve­ri­ge. Allt som allt bi­drar 25 form­gi­va­re i ska­pan­det av re­stau­rang­en och kafé­et.

Ing­et an­nat en­skilt in­slag i in­red­ning­en sam­man­fat­tar he­la pro­jek­tets fi­lo­so­fi bätt­re än det som sä­ker­li­gen ock­så kom­mer att bli den sto­ra snacki­sen – den mag­ni­fi­ka ljus­kro­nan som häng­er i re­stau­rang­ens in­ners­ta del, i mitt­skep­pet i kafé­et för att va­ra ex­akt.

- Re­dan när vi gick runt här och re­ka­de förs­ta gång­en un­der re­no­ve­ring­en och tit­ta­de upp i de höga, välv­da ta­ken kän­des det som att rum­met skrek ef­ter en ljus­kro­na, be­rät­tar Mat­ti Kle­nell. Den tan­ken har vi haft med oss he­la ti­den och det var en av de förs­ta skis­ser­na vi gjor­de.

Frå­gan är om nå­gon av de in­blan­da­de i till­verk­ning­en av ljus­kro­nan kom­mer att få upp­le­va nå­got lik­nan­de igen.

Mat­ti Kle­nell, Ca­ri­na Seth An­ders­son, TAF och Sti­na Löf­gren bjöd in Mo­ni­ca Back­ström, Åsa Jung­ne­li­us, Si­mon Kle­nell, Lud­vig Löf­gren och Katja Pet­ters­son.

- Med all­ra störs­ta re­spekt för de and­ra så var Mo­ni­ca drott­ning­en på verket, sä­ger Mat­ti Kle­nell. Det var otro­ligt kul att hon tac­ka­de ja. Myc­ket av vår in­spi­ra­tion kom­mer från gla­sets och Bo­da glas­bruks stor­hets-

» Frå­gan är om nå­gon av de in­blan­da­de kom­mer att få upp­le­va nå­got lik­nan­de igen. «

tid som hon var en vik­tig del av.

Den sista vec­kan i au­gusti och förs­ta i sep­tem­ber skred gäng­et till verket i an­ri­ka lo­ka­ler i det som nu he­ter The Glass Facto­ry i Bo­da. Ut­gångs­punk­ten var att ar­be­ta med klarglas. Fan­ta­si­la­bo­ra­to­ri­et i Ör­sjö ha­de för­be­rett trä­for­mar un­der som­ma­ren. Al­la ha­de nu två glas­blå­sar­pass på sig.

- Ett sånt här pro­jekt går nog ba­ra att ge­nom­fö­ra an­ting­en vec­kan in­nan el­ler vec­kan ef­ter se­mestern när man är li­te chill, ler Mat­ti Kle­nell. Jag kom dit di­rekt från som­mar­stu­gan i prin­cip … det är unikt att man är så många till­sam­mans i ett pro­jekt un­der så kon­cen­tre­rad tid. Det är ex­tremt gi­van­de och fan­tas­tiskt kul so­ci­alt, men man är ock­så helt slut ef­teråt ...

De tio form­gi­var­na ska­pa­de en glas­form var som finns i oli­ka ut­tryck: en va­ri­ant har kanske silv­ri­ga drag, en an­nan har bubb­lor i gla­set och så vi­da­re men for­men är den­sam­ma. Ljus­kro­nan är två me­ter i di­a­me­ter och be­står av 44 oli­ka bi­tar/ glas­for­mer upp­häng­da i en me­tall­ställ­ning, till­ver­kad av Ör­sjö, med gaf­fel­for­ma­de ljus­hål­la­re som ska på­min­na om red­ska­pen som an­vänds i hyt­tan för att bä­ra in det var­ma gla­set i kylug­nen. Var­je bit har en rå, obe­ar­be­tad av­slut­ning där den knac­kats av från pi­pan för att tyd­lig­gö­ra pro­ces­sen och ge en glit­te­ref­fekt när lju­set tänds.

För­u­tom i ljus­kro­nan kom­mer de tio oli­ka glas­for­mer­na att hänga på rad som se­pa­ra­ta lam­por över ett 6,6 me­ter långt bord i re­stau­rang­en. I sep­tem­ber häng­des kronan för en ut­ställ­ning i The Glass Facto­ry. Ett san­ning­ens ögon­blick.

- Vi klätt­ra­de på ste­gar och häng­de bit för bit på stom­men, be­rät­tar Mat­ti Kle­nell. Det var li­te ner­vigt – skul­le det bli bra när allt kom på plats? Vi ha­de ju in­ve­ste­rat så myc­ket kraft och tid och en­ga­ge­rat en mas­sa män­ni­skor. Jag och Ca­ri­na Seth An­ders­son häng­de dit de tre sista bi­tar­na och fin­juste­ra­de, se­dan klätt­ra­de vi ner och tog tre steg bak­åt. Yes! kän­de jag. Där sit­ter den!

- Flyg­re­san hem var en av de skö­nas­te på länge. Skul­le allt bli så här bra så lo­va­de idén om grupp­ar­be­te väl­digt gott. Vi ha­de gjort nå­got som man in­te har sett för­ut. Det där var en ex­tra häf­tig dag, jag har fort­fa­ran­de med mig den lyc­ko­käns­lan.

- Nu vill jag ba­ra se den på plats i Na­tio­nal­mu­se­um! Kom­mer den att för­svin­na i det sto­ra rum­met el­ler mär­kas på det sätt man hop­pas? Ner­vöst igen ...

Över hu­vud ta­get får be­lys­ning­en och ar­ma­tu­rer­na en cen­tral plats, vil­ket är fullt lo­giskt. Den tek­nis­ka och ma­te­ri­el­la ut­veck­ling­en de se­nas­te åren har öpp­nat för helt nya kre­a­ti­va möj­lig­he­ter och gjort be­lys­ning till en li­ka själv­klar som mång­fa­cet­te­rad ar­ki­tek­to­nisk bygg­sten. Till re­stau­rang­en och kafé­et i Na­tio­nal­mu­se­um pro­du­ce­ras sam­man­lagt nio oli­ka ” lamp­fa­mil­jer” – som det ser ut just nu. Kanske blir det än­nu fler. Det ex­ak­ta sva­ret vet nog ing­en för­rän strax in­nan öpp­ning. Det mesta som görs på­min­ner om hau­te coutu­re. Det ri­tas, änd­ras, stryks, till­kom­mer, ång­ras och fix­as in i det sista i en pro­cess som väg­rar stå still.

- Vi ri­tar tills det tar stopp, ler Mat­ti Kle­nell. Kanske blir det sista ba­ra en out­li­ne, en kon­tur av det som se­na­re pro­du­ce­ras. Allt av­stan­nar mitt i pro­ces­sen ...

Den 13 ok­to­ber är ti­den ute, och ljus­kro­nan häng­er på plats. ” Nya” Na­tio­nal­mu­se­um slår upp por­tar­na.

» Det mesta som görs på­min­ner om hau­te coutu­re. Det ri­tas, änd­ras, stryks in i det sista. «

Till väns­ter ti­dig skiss på ljus­kro­nan. Ne­dan slut­lig rit­ning på kro­nans stom­me med sin gaf­fel­lik­nan­de upp­häng­ning.

En del av de som ar­be­ta­de med kronan un­der vec­kan på The Glass Facto­ry. Öv­re ra­den från väns­ter: Sti­na Löf­gren, ­Ca­ri­na Seth An­ders­son, Gabri­el­la Gustaf­son, Katja Pet­ters­son, Mat­ti Kle­nell, Mi­kael Jacobs­son och An­na- Lin­da ­Gabri­el. Ned­re ra­den från...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.