Huset som Sven byggde
En urtypiskt visionär villa i Värnamo som Bruno Mathsson ritade 1955 åt vännen och Källemos legendariske grundare Sven Lundh har bytt ägare - och hamnat i goda händer.
Det är strax innan jul och mitt i centrala Värnamos plötsligt snövadderade villakvarter strålar en länga förunderligt blid. Ljuset flödar ut i trädgården genom den långsmalt utdragna enplansvillans generösa glaspartier. I grannskapet radar de flesta trevliga men ordinära villorna upp sig med framsidan ut mot gatan, ingen större mystik – det du ser är vad du får.
Vid den här uppfarten är det annorlunda. En sluten gavel av tegel och en lätt tiltad taklutning avslöjar inget annat än en viss egenart, som i sig väcker ens nyfikenhet. En hemlighetsfull hint – men inget utstuderat hemlighetsmakeri ska det visa sig. Gaveln vetter mot gatan och mot skuggiga norr, därför faller det sig naturligt att hålla den sluten och att förlägga sovrummen i den änden. Huset sträcker sig därifrån mot sydväst med en platsbyggd garderobsvägg längs större delen av entrélångsidan. Vid arbetsköket med frukostplats öppnas interiören upp i det avslutande allrummet med fantastisk takhöjd och fönsterpartier från golv till tak som gör att man går ljuset och den lummiga privata trädgården – omgiven av en omsorgsfullt, vackert lagd stenmur – till mötes med ett leende på läpparna.
De flesta rummen har utgång till trädgården vilket förstärker känslan av friktionsfri funktion och naturligt flöde.
Det är med andra ord ett hus som tydligt bär Bruno Mathssons signum.
Värnamos stora son ( 1907- 1988) är en av Sveriges mest framstående formgivare genom tiderna. Han kunde inte ha förvaltat arvet från tre tidigare Mathssongenerationer av snickarmästare bättre. Redan mot slutet av 1930- talet sågs hans möbler på världsutställningar i Paris och New York, och Museum of Modern Art beställde en uppsättning Bruno Mathsson- stolar för en ny tillbyggnad av museet.
Det finns de som hävdar klurigheten i det småländska kynnet, ett omvittnat entreprenörsinne, en envishet som gör att man aldrig sviktar i övertygelsen – och ska något vettigt bli gjort är det bäst att man gör det själv, utan att för den skull förhäva sig. Bruno Mathsson tycktes bevisa tesen. När han med det i ryggen bröt fram samtidigt som den omvälvande funktionalismen slog igenom på bred front och gjorde rent hus med dammiga ideal, så kom Bruno Mathsson snabbt att stå för en helt ny och högst egenartad teknik och stil.
Framför allt blev Bruno Mathsson berömd för sina sittmöbler. Till en början visste många inte riktigt vad de skulle tycka. De graciöst snirkliga ramarna av ljust böjträ och sitsarna av sadelgjord … såg de inte lite primitiva ut? … de var raka motsatsen till de tunga stoppmöbler som alla kände till.
Förmodligen räckte det emellertid för skeptikerna att sätta sig i en av stolarna för att övertygas. Har någon någonsin gjort bekvämare sittmöbler än Bruno Mathsson? Det sägs att han som metod för att få fram den perfekt understödjande sittkurvan i sina möb-
ler satte sig i en snödriva. På ett liknande sätt som snön formade sig efter kroppen kunde också möblerna göra det. Stilen blev ett resultat av funktionen. Bruno ska också ha illustrerat den här filosofin under ett föredrag i Tokyo, då han kallade fram en person ur publiken och bad denne ta plats på ett pappersark som Bruno hade lagt på scengolvet, varpå han ritade av personens kontur och till åhörarnas märkbara förtjusning förklarade att där fanns nu grunden till en väldigt trevlig sittmöbel.
I likhet med annan utmärkt design åldras Bruno Mathssons skapelser med värdighet. I de fall de åldras alls. Många av hans möbler känns lika relevanta – och fyller gissningsvis ännu fler hem – i dag som för 60 år sedan. Förmodligen känner färre till hans arkitektoniska arv. Bruno Mathsson ritade sitt första hus 1945 – ett sommarhus nära havet i Höllviken. Det sista ritade han 1978 åt sig och sin fru Karin i Vilamoura, Algarve, Portugal. Sammanlagt ritade han 20 villor och sommarhus. Räknar man även in skol-, industri– och utställningsbyggnader så uppgick produktionen till närmare 40 hus.
Även som arkitekt var Bruno Mathsson en föregångare, inspirerad av den amerikanska modernismen som anades redan mot slutet av 1920- talet och fick upp anmärkningsvärd fart de följande tre, fyra decennierna då material som stål och glas möjliggjorde nya lösningar. Det handlade om att öppna upp, släppa in ljuset och naturen, upplösa gränserna mellan inne och ute, om förnyelse.
Villan i Värnamo är speciell av flera anledningar.
Trots att Bruno Mathsson levde och verkade i Värnamo hela sitt liv, är det här den enda existerande fristående villan i staden.
Huset byggdes 1955 åt Sven och Kerstin Lundh. För den svenska designscenen är Sven Lundhs betydelse svår att överskatta. Han hade ett stort engagemang i det småländska konstlivet, var en drivande kraft bakom det Renzo Piano- ritade museet Vandalorum och framför allt, från 1970- talet, möbeltillverkaren Källemos dynamo, där han lyckades med balansakten att å ena sidan vara inspiratör och nära nog mecenat för formgivare som John Kandell, Jonas Bohlin och Mats Theselius, samtidigt som han producerade möbler som gick att sälja – även om konstnärligheten och den starka idén nog var det viktigaste.
Villan i Värnamo är till stor del bevarad i originalutförande.
När den bjöds ut till försäljning 2016 rönte den stor uppmärksamhet. Köpare: Johan Sjöberg. På ett för Johan Sjöberg typiskt sätt – som av en slump, berättar han. Kvällen innan villan skulle visas tipsades Johan Sjöberg om den av en bekant på Stockholms Auktionsverk. Då kände han inte till att den var till salu – men dagen efter hade han köpt den. Vilket påminner om fritidshuset i Brantevik som han aldrig hade sprungit på, och köpt, om inte ett vulkanutbrott på Island hade ställt in hans planerade flygresa och gjort att han tog den vägen. Eller som den där gången då han åkte till Svenssons Möbler i
Lammhult för att köpa en ny säng men kom hem som ny ägare av hela butiken. Slump? Kanske det. Men det gäller också att kunna agera på en möjlighet när man ser den.
Johan Sjöberg är uppvuxen i det småländska familjeföretaget Sjöbergs som har tillverkat hyvel– och arbetsbänkar på framgångsrikt sätt i 65 år. Jag slås av att han nog är sorten som konstant får saker gjorda. Slipade av sig tummen när han var sju år. Hade precis fyllt 20 när han första gången utsågs till VD. Är fortfarande engagerad i familjeföretaget, har suttit i ett antal stora företags styrelser förutom att han utvecklat Svenssons i Lammhult från ett företag med två miljoner kronor till 200 miljoner kronor i omsättning. Han är en samlare: glas, konst, facklitteratur, hem … och möbler förstås. I snart tio år har Johan Sjöberg samlat utvalda historiskt värdefulla möbler som har producerats i Småland sedan 1900- talets början, ritade av Carl Bergsten, Axel- Einar Hjorth och Sigurd Leverentz, Bruno Mathsson, Yngve Ekström och Poul Volther, Gunilla Allard, John Kandell och Mats Theselius … Han har arrangerat olika utställningar och gett ut flera böcker i ämnet och är en drivande kraft för portalen/ paraplyorganisationen Möbelriket. Det slutar säkert långtifrån där, även om vi gör det.
Det känns naturligt att cirkeln som påbörjades av Bruno Mathsson och Sven och Kerstin Lundh 1955 sluts på det här sättet.
Villan är verkligen en pärla och ett välbevarat testamente över den visionära arkitekten Bruno Mathsson. En bärande idé var att en av husets väggar – i det här fallet även ena gaveln – utgjordes av en tegelmur, de övriga av fönster med Mathssons eget patent Brunopane – treskiktsglas med mellanrummen fyllda med isolerande kvävgas. Även den gjutna betongplattan som allt vilar på var ett nytt sätt att tänka, med slingor i golvet som enda värmekälla. De vackra golven av glasmosaik från Kosta, den nio meter långa garderobsraden längs entrésidan som stökar undan allt och ger spelrum åt livet, granribborna i taket, vikdörrarna av vinyl … byggnaden präglas av den nära relationen till naturen, ljuset, det vilsamt enkla, klurigt funktionella och modernistiskt snygga – inte undra på att den väckte uppmärksamhet.
Bruno Mathsson hade både som formgivare och arkitekt ett inkännande och mänskligt förhållningssätt till det han skapade – som att han ville underlätta och förhöja det dagliga livet.
Johan Sjöberg planerar att fylla huset med både möbler och liv. Delar av samlingen har redan flyttat in. Själv kommer han att övernatta här när han arbetar i krokarna, och tanken är att han ska bjuda in och låna ut huset till familjen Lundh, arkitekter, formgivare och andra för att föra kunskaperna och arvet vidare.
Han hade vistats i flera andra Bruno Mathsson- villor innan denna, så även om han inte hann titta på huset innan han köpte det så visste han ungefär vad han kunde förvänta sig.
– Men ändå upptäcker jag nya detaljer varje dag, berättar han. Som att det ligger värmeslingor under stenplattorna utomhus för att hålla entrén fri från snö. De gör samma sak på Hamngatan i Stockholm nu, drygt 60 år senare. Är det inte fantastiskt!?