Mi­lan Ko­so­vic

” JAG TROR IN­TE PÅ ATT BYG­GA INTERNA VÄRLDAR, DET ÄR LIVSVIKTIGT ATT KOMMUNICERA MED DET SOM FINNS UTANFÖR”

Plaza Deco - - I Framkant -

Vem är Mi­lan Ko­so­vic?

– Pri­vat är jag en 39- årig gift två­barns­far upp­vux­en i fö­re det­ta Ju­go­sla­vi­en, nu­va­ran­de Kro­a­ti­en. Pro­fes­sio­nellt är jag en in­du­stri­de­sig­ner som blan­dar in­du­stri­de­sign­pro­jekt med eget konst­när­ligt ar­be­te.

Hur bör­ja­de du?

– Mitt in­tres­se för es­te­tik bör­ja­de ti­digt. Un­der he­la min upp­växt var jag helt be­satt av att teck­na. Vi kom till Sve­ri­ge 1991 som krigs­flykt­ning­ar och där­med blev det ett nytt land och till en del en ny värld som öpp­na­de sig. Mot slu­tet av gym­na­si­et bör­ja­de jag in­tres­se­ra mig mer och mer för ar­ki­tek­tur och be­stäm­de att det var min grej. Ef­ter någ­ra miss­lyc­ka­de för­sök att för­stå hur an­tag­nings­prov och he­la sy­ste­met fun­ge­rar blev det två oli­ka konst­sko­lor, KV och Gö­te­borgs Konst­sko­la. De led­de in till ar­ki­tekt­ut­bild­ning­en på Chal­mers som jag val­de bort till för­mån för de­sign­pro­gram­met på HDK i Gö­te­borg. Jag sål­de mitt kan­di­dat­ar­be­te och bör­ja­de fri­lan­sa vid si­dan av sko­lan och sista året un­der min ma­gis­ter på HDK fick jag jobb på Brio un­der de­ras sto­ra de­sign­sats­ning 2006– 2009. Mitt ex­a­mens­ar­be­te som jag gjor­de med stöd från Brio och fick ut­veck­la vi­da­re på in­si­dan blev be­lö­nat med en Red Dot De­sign Award, Bri­os förs­ta sto­ra de­sign­pris.

Hur har du ut­veck­lats se­dan dess?

– Jag har all­tid haft ett be­hov av att gö­ra eg­na pro­jekt där jag kan ex­pe­ri­men­te­ra krav­löst ut­an en be­stäl­la­re sam­ti­digt som jag tyc­ker om att stäl­las in­för de ut­ma­ning­ar som en in­du­stri­de­sig­ner ställs in­för, funk­tions– och an­vän­dar­fo­kus, mil­jö– och pro­duk­tions­tänk och of­ta tuf­fa krav på att va­ra kost­nads­ef­fek­tiv i ar­be­tet. Jag trivs att ar­be­ta med bå­da och ser mer och mer för­de­len av att kun­na kors­be­fruk­ta de två värl­dar­na. Man kan väl sä­ga att jag fin­juste­rar och där­med tyd­li­ga­re de­fi­ni­e­rar mig själv. En pro­cess som stär­ker en, sam­ti­digt som man blir mer öd­mjuk.

Hur ly­der den mest re­le­van­ta be­skriv­ning­en av dig i dag?

– Myc­ket ny­fi­ken, orädd och öp­pen. Just nu gör jag ett ga­let pro­jekt med en mo­de­de­sig­ner.

Vad brin­ner du för?

– Pri­vat är jag myc­ket in­tres­se­rad av sam­ti­den och vad som hän­der i Sve­ri­ge och värl­den idag. Om ni skul­le kom­ma in på en mid­dag ha­de ni ta­git mig på bar gär­ning med att hög­ljutt dis­ku­te­ra Sve­ri­ge, in­teg­ra­tion, seg­re­ga­tion och po­li­tik. Jag pra­tar säl­lan om de­sign i de sam­man­hang­en om jag själv får väl­ja.

Pro­fes­sio­nellt drivs jag myc­ket av att tes­ta på nå­got nytt el­ler pro­va nå­got be­fint­ligt och gi­vet i en ny kon­text där det får en ny roll.

Vad häm­tar du fram­för allt in­spi­ra­tion ifrån – och vad är bäst just nu?

– Jag häm­tar myc­ket in­spi­ra­tion i min om­värld och i mi­na per­son­li­ga er­fa­ren­he­ter som of­tast finns utanför de­sign­värl­den. Ibland ser jag nå­got in­tres­sant i en Net­flix­se­rie el­ler får en idé un­der ett sam­tal med en gran­ne. Jag tror in­te på att byg­ga interna världar som rör sig mel­lan de eg­na väg­gar­na, det är livsviktigt att kommunicera med det som finns utanför. Vik­ten av det ser vi in­te minst i värl­den idag.

– Det som är bäst nu är att mind­re ak­tö­rer får en möj­lig­het att star­ta och byg­ga en bu­si­ness ut­an att gå den tra­di­tio­nel­la vägen och tän­ka ” go big or go ho­me”. Med det me­nas allt från al­la crowd­fun­ding- platt­for­mar till den enor­ma sprid­ning som finns i och med att vi har en möj­lig­het att kommunicera glo­balt. Det har ge­ne­re­rat många in­tres­san­ta pro­jekt och små­bo­lag som kan bå­de pro­du­ce­ra, mark­nads­fö­ra och dis­tri­bu­e­ra allt från tjäns­ter till pro­duk­ter.

Vad är det bäs­ta du g jort ­hit­tills?

– Jag är en gans­ka rast­lös män­ni­ska så för mig är det se­nas­te el­ler det som är på g all­tid det bäs­ta. Jag gil­lar mitt ar­be­te som jag gjort ihop med Tho­mas Alex­an­der­son som bland an­nat vi­sats i Lon­don un­der LDF i år. Tho­mas är en fan­tas­tisk ke­ra­mi­ker utanför Onslun­da i Skåne.

Vad skul­le du gär­na vil­ja upp­nå?

– Jag skul­le gär­na vil­ja fort­sät­ta ar­be­ta och ut­veck­las som jag gjort hit­tills, men mer in­ter­na­tio­nellt.

Vil­ka eg­na nyheter ser du mest fram emot 2018?

– Jag har tre stör­re pro­jekt som al­la en­ligt plan ska lan­se­ras un­der året. Ett är ett stör­re in­du­stri­de­sign­pro­jekt med ett svenskt bil­barn­sä­ker­hets­fö­re­tag, ett är i sam­ar­be­te med en mind­re detalj/ in­red­nings­pro­du­cent i Sve­ri­ge och ett är ett eget ex­pe­ri­ment.

Hur vill du be­skri­va Malmö som ( de­sign) stad i dag, och hur har den ut­veck­lats?

– Jag gil­lar Mal­mös de­signscen och har band till många ak­ti­va här ne­re, är även gift med en de­sig­ner – Lo­vi­sa Hans­son. Om jag ska sä­ga nå­got ge­ne­rellt så finns här en gans­ka av­slapp­nad at­ti­tyd och jag per­son­li­gen upp­le­ver att många här ne­re hjälps åt ge­nom att sam­ar­be­ta, de­la kon­tak­ter och or­ga­ni­se­ra allt från ut­ställ­ning­ar till ming­el och event ihop. Det är in­te så ängs­ligt med vad som är rätt och fel och hos de som jag ar­be­tar el­ler um­gås med finns här mer strä­van att vän­da blic­ken ut­åt i stäl­let för att läg­ga ner ener­gi på lil­le­bror- sto­re­brors­kom­plex­et mel­lan Skåne och Stock­holm.

Präg­lar sta­den din de­sign på nå­got sätt?

– Till en viss del då ens om­giv­ning all­tid präg­lar en på nå­got sätt. Jag för­sö­ker und­vi­ka att tän­ka för myc­ket på att va­ra en del av nå­got. Min bak­grund har all­tid ställt mig utanför sto­ra grup­per och som barn var det en be­last­ning me­dan jag som vux­en ser det som en stor till­gång.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.