Milan Kosovic
” JAG TROR INTE PÅ ATT BYGGA INTERNA VÄRLDAR, DET ÄR LIVSVIKTIGT ATT KOMMUNICERA MED DET SOM FINNS UTANFÖR”
Vem är Milan Kosovic?
– Privat är jag en 39- årig gift tvåbarnsfar uppvuxen i före detta Jugoslavien, nuvarande Kroatien. Professionellt är jag en industridesigner som blandar industridesignprojekt med eget konstnärligt arbete.
Hur började du?
– Mitt intresse för estetik började tidigt. Under hela min uppväxt var jag helt besatt av att teckna. Vi kom till Sverige 1991 som krigsflyktningar och därmed blev det ett nytt land och till en del en ny värld som öppnade sig. Mot slutet av gymnasiet började jag intressera mig mer och mer för arkitektur och bestämde att det var min grej. Efter några misslyckade försök att förstå hur antagningsprov och hela systemet fungerar blev det två olika konstskolor, KV och Göteborgs Konstskola. De ledde in till arkitektutbildningen på Chalmers som jag valde bort till förmån för designprogrammet på HDK i Göteborg. Jag sålde mitt kandidatarbete och började frilansa vid sidan av skolan och sista året under min magister på HDK fick jag jobb på Brio under deras stora designsatsning 2006– 2009. Mitt examensarbete som jag gjorde med stöd från Brio och fick utveckla vidare på insidan blev belönat med en Red Dot Design Award, Brios första stora designpris.
Hur har du utvecklats sedan dess?
– Jag har alltid haft ett behov av att göra egna projekt där jag kan experimentera kravlöst utan en beställare samtidigt som jag tycker om att ställas inför de utmaningar som en industridesigner ställs inför, funktions– och användarfokus, miljö– och produktionstänk och ofta tuffa krav på att vara kostnadseffektiv i arbetet. Jag trivs att arbeta med båda och ser mer och mer fördelen av att kunna korsbefrukta de två världarna. Man kan väl säga att jag finjusterar och därmed tydligare definierar mig själv. En process som stärker en, samtidigt som man blir mer ödmjuk.
Hur lyder den mest relevanta beskrivningen av dig i dag?
– Mycket nyfiken, orädd och öppen. Just nu gör jag ett galet projekt med en modedesigner.
Vad brinner du för?
– Privat är jag mycket intresserad av samtiden och vad som händer i Sverige och världen idag. Om ni skulle komma in på en middag hade ni tagit mig på bar gärning med att högljutt diskutera Sverige, integration, segregation och politik. Jag pratar sällan om design i de sammanhangen om jag själv får välja.
Professionellt drivs jag mycket av att testa på något nytt eller prova något befintligt och givet i en ny kontext där det får en ny roll.
Vad hämtar du framför allt inspiration ifrån – och vad är bäst just nu?
– Jag hämtar mycket inspiration i min omvärld och i mina personliga erfarenheter som oftast finns utanför designvärlden. Ibland ser jag något intressant i en Netflixserie eller får en idé under ett samtal med en granne. Jag tror inte på att bygga interna världar som rör sig mellan de egna väggarna, det är livsviktigt att kommunicera med det som finns utanför. Vikten av det ser vi inte minst i världen idag.
– Det som är bäst nu är att mindre aktörer får en möjlighet att starta och bygga en business utan att gå den traditionella vägen och tänka ” go big or go home”. Med det menas allt från alla crowdfunding- plattformar till den enorma spridning som finns i och med att vi har en möjlighet att kommunicera globalt. Det har genererat många intressanta projekt och småbolag som kan både producera, marknadsföra och distribuera allt från tjänster till produkter.
Vad är det bästa du g jort hittills?
– Jag är en ganska rastlös människa så för mig är det senaste eller det som är på g alltid det bästa. Jag gillar mitt arbete som jag gjort ihop med Thomas Alexanderson som bland annat visats i London under LDF i år. Thomas är en fantastisk keramiker utanför Onslunda i Skåne.
Vad skulle du gärna vilja uppnå?
– Jag skulle gärna vilja fortsätta arbeta och utvecklas som jag gjort hittills, men mer internationellt.
Vilka egna nyheter ser du mest fram emot 2018?
– Jag har tre större projekt som alla enligt plan ska lanseras under året. Ett är ett större industridesignprojekt med ett svenskt bilbarnsäkerhetsföretag, ett är i samarbete med en mindre detalj/ inredningsproducent i Sverige och ett är ett eget experiment.
Hur vill du beskriva Malmö som ( design) stad i dag, och hur har den utvecklats?
– Jag gillar Malmös designscen och har band till många aktiva här nere, är även gift med en designer – Lovisa Hansson. Om jag ska säga något generellt så finns här en ganska avslappnad attityd och jag personligen upplever att många här nere hjälps åt genom att samarbeta, dela kontakter och organisera allt från utställningar till mingel och event ihop. Det är inte så ängsligt med vad som är rätt och fel och hos de som jag arbetar eller umgås med finns här mer strävan att vända blicken utåt i stället för att lägga ner energi på lillebror- storebrorskomplexet mellan Skåne och Stockholm.
Präglar staden din design på något sätt?
– Till en viss del då ens omgivning alltid präglar en på något sätt. Jag försöker undvika att tänka för mycket på att vara en del av något. Min bakgrund har alltid ställt mig utanför stora grupper och som barn var det en belastning medan jag som vuxen ser det som en stor tillgång.