EXTREMVÄVNING

Ex­pe­ri­ment­lus­tan och till­tron till sin in­tui­tion har gjort Åsa Pär­son till en av Sve­ri­ges främs­ta tex­til­form­gi­va­re.

Plaza Deco - - Ledare -

Åsa Pär­son ut­går all­tid från ma­te­ri­a­let när hon bör­jar ska­pa i tex­til. Om det så är ull, kash­mir el­ler bo­mull, hand­vävt el­ler ma­skin­vävt så lig­ger fo­kus på kva­li­tet och kon­struk­tion.

I boken Fab­ri­ca­te som gavs ut i de­cem­ber 2017 har tex­til form­gi­va­ren Åsa Pär son sam­man­ställt 134 väv­pro­ver i tek­ni­ker­na tus­kaft, pa­na­ma, ky­pert och sa­tin. Pro­ver­na är en del av hen­nes ar­bets­pro­cess där hon ex­pe­ri­men­te­rar fram oli­ka ka­rak­tä­rer i tex­tilen – små ru­tor och di­a­go­na­ler fly­ter sam­man och ska­par kom­plexa möns­ter i av­ska­la­de fär­ger. Det kan se ut på ett visst sätt, men kän­nas på ett helt an­nat. Och ge­nom att by­ta ut en in­gre­di­ens, kan hon få ett helt nytt re­sul­tat. Allt är ska­pat med in­tui­tion.

Re­dan som femå­ring upp­täck­te Åsa tex­til tack va­re sin far­mor som de­la­de med sig av si­na kun­ska­per i söm­nad, stick­ning och virk­ning. Som 20- åring vil­le hon lä­ra sig att kny­ta mat­tor och gick sin förs­ta väv­kurs. På den vägen är det – idag är hon en av Sve­ri­ges främs­ta tex­til­form­gi­va­re med väv­ning som spe­ci­a­li­tet. För­u­tom att vä­va mat­tor form­ger hon tex- ti­li­er för in­du­strin, främst för Kvadrat i Dan­mark, och i sin stu­dio i Stock­holm hand­vä­ver hon stör­re pro­jekt till ut­ställ­ning­ar i ma­te­ri­al som sil­ke, ull, kash­mir och bo­mull.

Hur lär­de du dig att be­mäst­ra ditt ma­te­ri­al?

- Jag stu­de­ra­de och stu­de­ra­de och har se­dan ex­a­men från Konst­fack ar­be­tat med tex­til var­je dag. Tri­al an­de r ror, le­ar­ning by do­ing! Om­världs be­vak­ning är ock­så vik­tigt. Jag har ar­be­tat i La­os, Kam­bod­ja, Ne­pal, My­an­mar och Tur­ki­et, och stu­de­rat i Ja­pan och Tur­ki­et.

I vil­ka ögon­blick öns­kar du att du ha­de valt ett an­nat ma­te­ri­al…?

- Jag kan få spel över att just min tek­nik, väv­ning, tar sån tid! Jag tän­ker all­tid att jag vill ar­be­ta med stil­le­ben och av­un­das mi­na kol­le­gor som ar­be­tar med ke­ra­mik, men jag vill ut­fö­ra det i tex­ti­la ma­te­ri­al och in­te skulp­tu­ralt… vet in­te hur jag ska få ihop det än­nu.

Hur ser din ska­pan­de­pro­cess ut?

- Det bör­jar of­ta med ma­te­ri­a­let, jag un­der­sö­ker vad det skul­le kun­na bli, hur vi kan sam­ar­be­ta, ma­te­ri­a­let och jag. Se­dan prov­vä­ver jag, kanske fär­gar och ef­ter­be­hand­lar på oli­ka sätt. Det be­ror helt på vil­ken funk­tion tex­tilen ska ha. Ibland ska­par jag ked­jor av pro­ces­ser som ma­te­ri­a­let ska gå ige­nom, näs­tan som en ri­tu­al.

Hur ser du på din egen ut­veck­ling från bör­jan till nu?

- All tid som jag har in­ve­ste­rat och pro­jek­ten med oli­ka upp­drags­gi­va­re har såklart for­mat mig och jag är säk­ra­re idag på vad jag ser. Min lä­ra­re på Väf­sko­lan sa all­tid att det hand­la­de om att lä­ra sig se.

Har tex­til form­gi­va­rens möj­lig­he­ter för­änd­rats un­der din tid?

- Det finns in­te li­ka många upp­drags­gi­va­re i Sve­ri­ge läng­re, vi be­hö­ver sö­ka oss ut i världen. Sam­ti­digt har tex­til bli­vit väl­digt tren­digt att job­ba med för al­la oav­sett kun­skap. Al­la vill gö­ra tex­tili­er. Tex­til­form­gi­va­re kon­kur­re­rar nu med in­re­da­re, ar­ki­tek­ter, in­du­stri, mö­bel­form­gi­va­re...

Har även ma­te­ri­a­let ut­veck­lats?

-Det har sto­ra möj­lig­he­ter och ap­pli­ce­rings om­rå­den. Forsk­ning på­går. Oli­ka pro­blem­lös­ning­ar un­der­söks stän­digt, som vat­ten­åt­gång­en, färg­nings­me­to­der och nya fib­rer som kan er­sät­ta mil­jö­bo­ven bo­mull.

Hur stor vikt bör vi läg­ga vid ma­te­ri­a­li­te­ten och äk­ta ma­te­ri­al? Var­för?

- Jag fö­re­drar själv na­tur­ma­te­ri­al och in­tres­se­rar mig för struk­tur och egen­ska­per. God kva­li­tet bör vi ef­ter­strä­va när vi kan, av este­tis­ka skäl men fram­för allt för håll­bar­he­ten.

Finns det out­nytt­ja­de po­ten­ti­a­ler med tex­til?

- De fles­ta om­rå­den har en re­la­tion till tex­til på nå­got sätt. Men jag kan för­und­ras över mil­jö­er som det knappt går att vis­tas i på grund av av­sak­na­den av tex­til som är en ut­märkt lju­dab­sor­bent. Häng upp en mat­ta och pro­ble­met är löst!

Vil­ket är det vack­ras­te tex­til­fö­re­mål du vet?

- Ett knu­tet nät for­mat till en på­se för en te­burk, fynd från en lop­pis i Kyo­to. En knu­ten hu­vud­utsmyck­ning till en yak från Ti­bet och en brosch gjord av ett vikt styc­ke tex­til som vär­me­fix­e­rats till sin form av Ju­nichi Arai, Ja­pan.

Vil­ken är den störs­ta ut­ma­ning­en med att job­ba med tex­til?

- För in­du­stri­pro­du­ce­rad tex­til så är det över­pro­duk­tio­nen och im­por­ten. Hur ska man kon­kur­re­ra? Med hantverket är det svårt i ett så­dant li­tet land som Sve­ri­ge. Are­nor­na är in­te många och in­tres­set för hand­vävd tex­til med sin pris­bild är en stor ut­ma­ning.

I vil­ken rikt­ning vill du ta ma­te­ri­a­let?

- Jag dröm­mer om att gå upp i ska­la … men fö­re­drar tun­na trådar. Tän­ker att jag ska hand­vä­va all tex­til jag om­ger mig med i hus­hål­let och på krop­pen. Omsor­gen om ma­te­ri­a­let och lyx­en att kun­na läg­ga ned tid på att gö­ra per­fek­ta kva­li­te­ter vo­re un­der­bart. I öv­rigt fort­sät­ta att re­sa och stu­de­ra oli­ka tra­di­tio­ner och ma­te­ri­al in­om fäl­tet.

» Tex­til har bli­vit tren­digt att job­ba med. Vi kon­kur­re­rar nu med in­re­da­re, ar­ki­tek­ter, mö­bel­form­gi­va­re... «

Kom­bi­na­tio­ner­na av möns­ter och ma­te­ri­al är kom­plexa och of­ta över­ras­kan­de.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.