KEL­LYS ANSIKTSLYFT

Plaza Deco - - Innehåll - TEXT IAN PHILLIPS FO­TO STEP­HEN JULIARD

Den ame­ri­kans­ka in­red­ningsdrott­ning­en Kel­ly We­arst­ler är en mäs­ta­re på djär­va för­vand­lings­num­mer.

Den ame­ri­kans­ka in­red­ningsdrott­ning­en Kel­ly We­arst­ler är en mäs­ta­re på vå­ga­de för­vand­lings­num­mer. Den här gång­en har en or­di­när vil­la i Los Ang­e­les fått ett helt nytt ut­se­en­de med sti­len hon kal­lar punk: en bland­ning av ame­ri­kansk och eu­ro­pe­isk avant­gar­de i star­ka fär­ger och for­mer.

När in­red­nings­ar­ki­tekt Kel­ly We­arst­ler såg hu­set i West Hol­ly­wood i Los Ang­e­les för förs­ta gång­en var hon allt an­nat än im­po­ne­rad.

– Det var ingen­ting som var spän­nan­de, minns hon. Jag kom­mer ihåg att jag gick om­kring och tänk­te ” Her­re­gud, jag kom­mer verk­li­gen att be­hö­va kav­la upp är­mar­na här”. Hu­set ha­de ti­di­ga­re ett spanskt form­språk och en in­te­ri­ör som do­mi­ne­ra­des av bru­na tak­bjäl­kar och hel­vi­ta väg­gar. Kel­lys mål var att ge det bå­de ” röst” och per­son­lig­het. Och det har hon san­ner­li­gen gjort, ge­nom att till­fö­ra sin ty­pis­ka högok­ta­ni­ga stil och ori­gi­na­li­tet, som hon själv har svårt att be­skri­va.

– Jag tyc­ker in­te om or­den ro­lig och lek­full, sä­ger hon. Jag skul­le istäl­let sä­ga att sti­len är li­te punk el­ler avant­gar­de.

Oav­sett ter­mi­no­lo­gi så pas­sar es­te­ti­ken hen­nes kun­der, La­na Go­mez och Se­basti­an Ma­riscal­co, vars fa­milj fick tillök­ning un­der pro­jek­tet ( La­na föd­de de­ras förs­ta barn Se­ra­fi­na i april). Se­basti­an är standup- ko­mi­ker och har va­rit med i bå­de The La­te Show och The To­night Show, men han har ing­en stor er­fa­ren­het av in­red­ning.

– Det är min fru som är konst­nä­ren, in­si­ste­rar han. Jag kom­mer från en fa­milj där man gick till mö­bel­af­fä­ren, köp­te en mö­bel­grupp, tog hem den och så mat­cha­de allt. I det här pro­jek­tet var det främst Kel­ly och min fru som ar­be­ta­de till­sam­mans, och jag var mer kil­len som frå­ga­de: ” Hur myc­ket kos­tar det?”

La­na är konst­när och kom­mer från Memp­his. Förs­ta gång­en hon träf­fa­de Kel­ly var 2008 när hon prak­ti­se­ra­de på den­nes kon­tor. Där ar­be­ta­de hon främst med möns­ter till ta­pe­ter och pors­lin, samt med spe­ci­al­be­ställ­da konst­verk.

– La­nas käns­la för färg är rik­tigt upp­fris­kan­de, sä­ger Kel­ly ly­riskt.

Allt se­dan dess har pa­ret bli­vit nä­ra vän­ner och shop­par re­gel­bun­det vin­ta­ge­klä­der till­sam­mans.

– Att ar­be­ta på hu­set med hen­ne kän­des helt na­tur­ligt, be­rät­tar Kel­ly. Från förs­ta da­gen ha­de jag en stor för­stå­el­se för vad hon vil­le ha.

Själ­va hu­set bygg­des 2008 och trots ett gans­ka oin­tres­sant ut­se­en­de ha­de det ett an­tal för­de­lar. Det ha­de ett ga­rage som kun­de byg­gas om till må­lar­stu­dio åt La­na, vars in­spi­ra­tion kom­mer från konst­nä­rer som He­len Fran­kentha­ler och Ro­bert Rau­schen­berg, samt från mo­de­hu­set Li­ber­ti­ne.

– Det är rik­tigt otyg­lat och an­vän­der myc­ket färg och struk­tur, sä­ger hon om kläd­mär­ket, och det är så jag målar.

Hu­set ha­de ock­så en stor bak­gård och ett stort kök, vil­ket var per­fekt för Se­basti­an, som gär­na la­gar mat.

– Jag bryr mig in­te hur många kvadrat­me­ter man har, he­la hu­set bor­de va­ra ett kök, skämtar han. Ing­en hål­ler till nå­gon an­nan­stans. Var­je gång jag be­sö­ker nå­gon, häng­er al­la i kö­ket.

Det be­höv­des in­te myc­ket om­bygg­na­tion. Bland de få änd­ring­ar som Kel­ly gjor­de var att ska­pa ett valv till yt­ter­dör­ren, byg­ga ett nytt trapp­räc­ke och ett runt föns­ter i trapp­hu­set samt att ut­vid­ga in­gång­ar­na till mat­sa­len och kö­ket, och in­fat­ta des­sa i mar­mor.

La­na och Se­basti­ans in­struk­tio­ner vad gäll­de in­red­ning­en do­mi­ne­ra­des av ord som mo­dernt, färg­glatt och kom­fort.

– Vi blev kom­fort­po­li­ser, skrat­tar La­na. Vi tes­ta­de allt in­nan vi be­stäm­de oss.

En stol till bak­si­dan le­ve­re­ra­des till och med på prov, in­nan de be­ställ­de he­la ute­mö­beln. Men Kel­lys främs­ta in­red­nings­idé var att an­vän­da sam­ma hand­tryck­ta ta­pet från Cannon/ Bul­lock i he­la hu­set.

– Utrym­met är gans­ka upp­de­lat och osam­man­häng­an­de, för­kla­rar hon, och jag vil­le ska­pa en tät di­a­log mel­lan al­la rum.

Ta­pe­ten le­ve­re­ra­des i fyr­kan­ti­ga ark som fär­gats ett och ett, vil­ket gör att ny­an­ser­na skif­tar nå­got. Det­ta ska­par di­stink­ta möns­ter i var­je ut­rym­me. Ett av de mest dra­ma­tis­ka ar­range­mang­en var den di­a­go­na­la upp­häng­ning­en i mat­sa­len.

– Jag blev all­de­les ta­gen, sä­ger Se­basti­an en­tu­si­as­tiskt. En rik­tig il­lu­sion – folk tror att det är sten.

Kel­ly var ock­så an­ge­lä­gen om att in­te­gre­ra någ­ra av La­nas konst­verk, men fö­re­drog att in­te ba­ra an­vän­da mål­ning­ar.

– Jag vil­le in­te att det skul­le se ut som en konstut­ställ­ning, sä­ger hon.

I stäl­let tog hon mönst­ret från ett par av La­nas tav­lor och gjor­de mat­tor till var­dags­rum­met och sov­rum­met. Res­ten av hu­set är fyllt med här­ligt ex­cent­ris­ka fö­re­mål, om­sorgs­fullt ut­val­da un­der en lång tid.

– Kel­ly hos­tar in­te fram in­red­ning­en på en vec­ka, be­rät­tar La­na. Hon grä­ver or­dent­ligt för att hit­ta al­la små pär­lor. Det märks att hon tyc­ker om det hon gör.

Et­to­re Sottsass kon­sol­bord i hal­len val­des till följd av La­nas för­kär­lek för den fram­lid­ne ita­li­ens­ke mäs­ta­rens verk. And­ra fram­stå­en­de de­tal­jer in­klu­de­rar det svart­vit­ran­di­ga mat­bor­det, Misha Kahns ljus­kro­na i sov­rum­met och An­ton Al­va­rez golv­lam­pa i var­dags­rum­met.

Kel­ly be­ställ­de ock­så spe­ci­al­till­ver­ka­de fö­re­mål av konst­nä­rer­na Pe­ter Shi­re och Ka­tie Stout.

Bland­ning­en är bå­de vi­su­ellt dra­ma­tisk och be­ru­san­de, och att få till det­ta är det verk­li­ga konst­styc­ket.

– Det hand­lar fak­tiskt om mag­käns­la, be­kräf­tar hon. Men man be­hö­ver de­tal­jer som är varand­ras ra­ka mot­sats. Det är det som får det att fun­ge­ra. La­na och Se­basti­an ver­kar nöj­da med re­sul­ta­tet. – Var­je dag går jag runt och ser nå­got som får mig att tän­ka ” Det där är ju ock­så su­per­fint!”

Ta­pe­tar­ken kom­mer från Cannon/ Bul­lock. Mäss­sings­lam­pet­ter­na i vin­ta­ge­stil är köp­ta på Da­vid Dun­can i New York. Va­sen är de­sig­nad av Et­to­re Sottsass för Bi­tos­si. Den svart­bet­sa­de ek­skå­len är köpt på Ta­b­le Art i Los Ang­e­les. Skå­pet är de­sig­nat av Kel­ly We­arst­ler och har en ski­va i Ne­ro Marqui­na­mar­mor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.