DRÖMFABRIKEN

Med omvandlingen av en före detta skofabrik till en fantastisk bostad och studio i Thiene, Italien, har fotografen Andrea Maino förverkligat sin dröm.

Med omvandlingen av en före detta skofabrik har fotografen Andrea Maino förverkligat sin dröm.

Ibland känner vi oss dragna till platser vi inte äger, det känns som om de redan tillhör oss. Det var den här känslan som fotografen Andrea Maino hade för en före detta skofabrik, byggd 1910 i Thiene i nordöstra Italien.

– Jag har sneglat på den här fabriken länge. Jag visste att den hade restaurerats på 1950- talet av en lokal arkitekt, Speranzon, och att interiören var underbar, berättar Andrea.

Efter år av förhandlingar med ägarna fick han tillgång till en del av huset 2014, och menar att det var en ” dröm som gick i uppfyllelse”. Han omvandlade delen till en exklusiv bostad och studio, en perfekt blandning av byggnadens retroindustriella estetik och den egna personliga smaken.

– Huset är nära kopplat till mitt liv, eftersom jag både bor och arbetar här. Den före detta skofabriken har fått nytt liv, då många andra kreativa människor också har sina studior i den. Vårt mål är att göra detta till områdets kreativa knutpunkt, säger Andrea.

Andreas hus består av den tidigare fabriksägarens lägenhet som redan fanns med i planlösningen, samt ytterligare två rum som tillhörde den faktiska fabriken, och har två våningsplan. På bottenvåningen finns ett stort atrium med en gammal marmortrappa och en vardagsrumsdel med tre storslagna franska fönster som leder till studion. Trots att det är en arbetsyta hålls här ofta evenemang, invigningar och konserter. På övervåningen finns mer privata ytor. I sällskaps- och sovrumsdelen har ursprungliga detaljer blandats med innovativa lösningar på ett dekorativt och stilistiskt sätt. Dörrar, fönster och golv har bevarats och putsats upp, medan andra delar har gjorts om helt och hållet. Badrummet är numera en klädkammare och två av fabrikens gamla arkivrum har blivit kök och tvättstuga.

Projektet slutfördes 2015 tillsammans med den skickliga arkitekten och inredaren Giacomo Totti, som tog hand

» Allting syftar till att skapa en känsla av exotism, med hänvisningar till det psykedeliska. «

om både restaurering och design. De två är goda vänner – de har båda en passion 60- och 70- talsmusik, samt för 50- och 60- talsdesign.

– Stämningen i huset hänger på kontraster. Det blev en dialog mellan mina och Andreas smaker, eftersom han har hårdare och mer formella estetiska krav än vad jag har, och älskar livets mörkare sidor, berättar Giacomo Totti.

– Min tanke var att bevara den lite mystiska stämningen och på samma gång gömma den bakom en mängd okonventionella färger och kombinationer. Allting syftar till att skapa en känsla av exotism, med hänvisningar till det psykedeliska, som vi båda älskar, berättar han vidare. Konstverk och föremål både matchar och står i kontrast till varandra och till inredningen i övrigt. En inredning

» Vartenda val är resultatet av oändliga dialoger, ibland dispyter. «

som till övervägande del består av italiensk 1950- talsdesign, men med samtida konst, exotiska växter, massor av blommor och rejält mönstrade mattor som för tankarna till rymden.

Andrea Maino och Giacomo Totti ville gärna ge traktens konstnärer en chans att synas. Här ingick Lino Bettanin, Alberto Giacomo Caregnato, Gian Battista Sperotto, Alessandro Trentin. Deras konst parades ihop med storslagna verk av kända mästare som bland annat Lucio Fontana, Gio Ponti, Nanda Vigo, Angelo Lelli, Carlo Hauner och Giuseppe Pagano. Ingenting har kommit till av en slump, avslöjar Giacomo Totti. – Vartenda val vad gäller inredning och konst är ett resultat av mina och Andreas oändliga dialoger och jämförelser, ibland till och med dispyter. Jakten på objekten blev nästan tvångsmässig, eftersom de är både sällsynta och eftertraktade.

Ingången på första våningen som leder till husets privata del. Dörrar i briar, glas och smidesjärn, golv av Botticino- och röd Montecatini- marmor. I bakgrunden, en oljemålning av Alberto Caregnato ( 2005), liten konsol från 1950- talet i vit onyx och mässing, rosa sammetsstol av BBPR ( 1950- talet), lampa av opalglas från Stilnovo ( 1950- talet).

Utsikt över nischen i vardagsrummet, matta från Matteo Palas moderna kollektion, bänk i massivt körsbärsträ och grön sammet ( 1960- tal), golvlampa av Angelo Lelli för Arredoluce ( 1950- tal), gul fåtölj i böjd teak av Carlo Hauner och Martin Hesler för Forma ( 1960). Sidobord i glas och trä av Cesare Lacca ( 1950- tal), till höger en vas i keramik av Cristina Celestino för Bottega Nove, i bakgrunden ett kollage i papper, Black Flowers, av Donald Baechler ( 2013) från Studio Raffaelli, under det en blandad mediainstallation, Hybrid Wasy, av Alessandro Trentin ( 2009), ljuskrona av Max Ingrand för Fontana Arte ( 1950- tal). På den svarta vintagebokhyllan från 1950- talet, med början längst upp: keramikskulptur av Morlin, inramat ” penna på papper- verk” av David Aaron Angeli från Cellar Contemporary, vas av Alessio Tasca, vit keramik producerad i Nove, marmorskulptur av Alberto Caregnato ( 2001), brunt keramikverk av Alessio Tasca, liten brevpress av Fornasetti, panel i rosa plexiglas av Rossi och Molinari ( 1970- tal), en liten modell av en järnatom.

Framför dubbeldörren i trä och glas står rotting fåtöljen Margherita av Franco Albini för Bonacina ( 1950). Fåtöljen är inte restaurerad och har fått åldras med tiden.