SKÄRGÅRDSSKOGEN
En gjuten terrass vecklas ut som en prinsesstårta.
S» Terrassen har hål i betongen där växterna kommer upp som ur sprickor och revor i klipphällarna. «
Det går en betongvåg i en skogsdunge i Stockholms södra skärgård. Genom den växer skärgårdstallar, mossa och gräs. Vi befinner oss på terrassen vid ett lika oväntat som spektakulärt hus med en tomt som vetter mot stranden. Det är byggt för att anpassas till en stor barnskara på sex personer, de flesta i tonåren.
Men det var inte helt självklart att huset skulle få byggas här – det befintliga huvud huset från 30- talet byggdes om, på och till för ett antal år sedan. På platsen för det nya huset låg ett fritidshus från 1960- talet på 60 kvadratmeter. Kommunen kunde inledningsvis inte acceptera ett större hus än det som låg på platsen med hänvisning till strandskyddet.
– Vi argumenterade att det nya husets fasadlängd mot vattnet inte skulle vara längre än det gamla husets och att det till skillnad från det ursprungliga huset endast skulle ha ett rum mot vattnet, allrummet. Ett kompakt plan med större djup än det gamla och en övervåning utan fönster mot havet skulle, menade vi, inte utmana strandskyddet. Kommunen accepterade slutligen ett nytt hus på 240 kvadratmeter BTA. En avgörande faktor var den specifika utformningen, beskriver ansvarige arkitekten Greger Palmstierna från Hermelin & Palmstierna Arkitekter.
En stor förebild har varit Biologiska museet i Stockholm, en variant av en ryggåsstuga. För att göra huset på Svärdsö så generöst som möjligt invändigt försökte arkitekterna tydliggöra att huset består av ett stort rum hela vägen upp till taknocken. Innanför denna stora volym ryms inskjutna bjälklag och mind re sovrum.
– Själva verandarummet är som mest 7,5 meter högt. Inskjutet i verandan ligger ett uterum vindskyddat från tre sidor. Fastighetens huvudhus har goda erfarenheter av ett likartat rum. Även när det blåser från väster bildas ett slags lä om dörrarna är stängda. Verandarummet med sina ovanliga proportioner samspelar – ja nästan förutsätter den stora betongplattan med sin rullande våg. Sammantaget blir det en alldeles speciell plats i skogsbrynet, beskriver Greger.
DET VAR KONSTNÄREN, skulptören och landskapsarkitekten
Simon Häggblom som fick uppdraget att rita och gjuta terrassanläggningen, det golv i den glänta som öppnade sig mellan den trädbevuxna kullen i söder och havet åt väster. Nivåskillnaden hanterades med en asymmetrisk ” våg” av betong.
– Jag är själv uppväxt i Ålands skärgård med släta klippor på stranden. Det hårda underlaget i kontrast till det mjuka präglar mig på något sätt. Den här terrassen har hål i betongen där växterna kommer upp som ur sprickor och revor i klipphällarna. Även växterna har en koppling till en skärgårdsmiljö, så som skärgårdstallar, strandkål och strandråg, säger Simon och beskriver hur konstnären i honom drivs av att förstärka känslor i ett projekt.
– Jag ville få fram både en lekfullhet och en tvist som är lite oväntat, säger Simon, och Greger fyller i:
– Att sitta på betonggolvet och luta sig mot vågen med ” domesticerad” mossa alldeles invid ansiktet är en överraskande upplevelse. Det är ett uterum som har en väldig social potential, man inspireras till påhitt och lek.
Då önskemålet för huset var ett stort gemensamt sällskapsrum och så många sovrum som möjligt var arkitekterna tvungna att tänka till. Eftersom sovrummen inte kunde vetta mot vattnet i den lösning de hittade tillsammans med kommunen kändes det rimligt att det stora allrummet skulle vara så öppet som möjligt.
– Stora glasytor kan ibland skapa en viss ödslighet. Den diagonalställda spröjsen tjänar syftet att definiera både glasytan och själva rummet. Den här delen av huset blir som en stor klassisk glasveranda, men med goda isolervärden. På samma sätt som betongterrassen har en tydlig gestalt i förhållande till naturen har glasverandan också det. Café Operas lagerlunds självständiga gestalt i Kungsträdgården har varit en förebild, beskriver Greger.
Betong löper sedan som en röd tråd som böljar sig genom fasaden, i form av golv och bänkar inomhus, för att sedan rinna vidare ut på terrassen. Tvärs genom huset går en passage som binder ihop glasverandan med en glasad huvudentré. Fasaden åt detta håll är sluten och i betong. Betongväggen är formad av Simon med en sittbänk och övergår mjukt rundat i ett terrassgolv, också detta i betong.
– Jag ville hålla det så att man fick en känsla av en prinsesstårta som man vecklat ut. Det förstärktes genom att skivan låg som en 10 centimeter tjock ytbeläggning som böljade fram. Under det finns svart betong indragen för att accentuera ytskiktet. Det gör att man får en känsla av att man har lagt ut en marsipanskiva som avslutar med planteringsytan som en kant. Från golvet upp på bänken finns en rundning, en taktil känsla av att man har lagt på en böj efter platsen. Längst ut är det avklippt, med vassa kanter där bänken slutar. I det där finns utespisen, som står som en egen profil. Här kommer underskiktet fram, det svarta som penetrerar det andra och skapar kontrast, beskriver Simon.
Ett skärmtak längs med hela österfasaden, samt ytterligare en terrassmur i betong och äldre kallmurar definierar fastighetens entrégård med garage och parkeringsplatser. Samtidigt som det skyddar huset bjuder det in till lek.
– Huset blir på så vis lite av en grindstuga som vakar över ter