TRO, HOPP OCH BETONGPANELER
Betong väcker känslor. ArkDes i Stockholm visar just nu hur den inspirerar kärlek, hat, hopp, depression och tro på framtiden.
För vissa är den det vackraste som finns, för andra det fulaste. Betongen har genom historien både förskönat och förfulat arkitekturen. Den har symboliserat framtidstro och förkroppsligat drömmen om en bättre värld.
– Det moderna Sverige skulle inte se ut som det gör utan betongen, säger Kieran Long, överintendent på ArkDes i Stockholm där utställningen Flygande betong – byggelementen som förändrade världen pågår fram till mars 2020. Utställningen skildrar hur de prefabricerade betongelementen utgjorde kärnan i byggsystem som spreds till över 70 länder efter andra världskriget. Inte minst Sverige, vars moderna miljonprogram välkomnande betongen.
– I Flygande betong visar vi hur man på 1960talet såg betongtillverkningen som en del av att bygga en ny social ordning, och som en enkel teknisk lösning för att snabbt kunna bygga ett stort antal hus. Vår forskning visar att de tidiga pionjärerna av prefabricerad betong såg sig själva som en del av ett bredare socialt och politiskt projekt för att bygga ett nytt, modernt Sverige. Deras material var kärnan i det, säger han.
ENLIGT KIERAN LONG kan man se hur betongen gått från att ses som ett mirakelmaterial, något som kunde ersätta sten och återge stadens dess ansikte, något värdigt och vackert, till att förknippas med exakt det motsatta – ett massproducerat material, grått och otrevligt, som är en del av den själlösa, platslösa moderna staden.
– Nu ser vi en verklig passion för betong uppstå igen, med otaliga böcker och fotografiprojekt om betongbyggnaders struktur och styrka. Brutalismen har aldrig varit modernare än den är i dag.
Hur kommer det sig att vår syn på betong har varit så föränderlig?
– Det är tydligt att betong har blivit fashionabelt. Jag vet inte hur eller varför smaken har förändrats, men det finns ett överflöd av coffee tableböcker om betong som ges ut just nu. Jag tror dock fortfarande att prefabricerade betongbyggnader ofta är ett fokus för dem som inte gillar modern arkitektur, och jag tror att vi alla måste erkänna att kritiken kan vara berättigad. Många av bostäderna från miljonprogramseran var inte vackra och det måste byggbranschen ta ansvar för. Men vad vi försöker visa i utställningen är att vi alla har starka relationer till denna konstruktionsteknik – betongpaneler har inspirerat kärlek, hat, hopp, depression och tro på framtiden, och det gör de fortfarande.
Har du något exempel på svensk betongarkitektur som gjort avtryck i historien?
– Det finns så många, men en av mina favoriter är interiören i Ralph Erskines köpcentrum i Luleå. Det är en extraordinär tredimensionell upplevelse som möjliggörs av de tekniska och plastiska möjligheterna med betong. Betongkonstruktionen är gjuten och perforerad och tillåter utsikt genom väggarna. Även om byggnaden är i dåligt skick i dag så finns den där och bara väntar på att någon ska rå om den tillräckligt för att återställa den till sin tidigare prakt.